Hon är beundrad och
omtyckt. Ett tydligt tecken på det är hur ofta tv-kameror zoomar in hennes
ansikte under matcher. Hon får mer uppmärksamhet än någon annan lagledare.
Efter första
matchen mot Danmark kom dock för första gången ansatser till kritik mot henne.
Varför avgick han som skulle hjälpa till med försvarsträningen ”med omedelbar
verkan”? Enda förklaringen tycks vara att Pia inte lyssnade på honom. Och efter
två missade straffar hade det väl varit bra att ha tillgång på en
idrottspsykolog för att bygga upp självförtroendet inför nya straffar. Men det
fanns ingen – Pia hade inte engagerat någon.
Efter matchen mot
Finland sveptes alla kritiska tankegångar bort av den stora entusiasmen.
Pias starka ställning beror främst på hennes framgångar med USA:s damlandslag. Men kan inte det i första hand ha berott på att ett land med över 200 miljoner invånare också kan ha de bästa spelarna? Eller om vi vänder på det: Kan en coach, hur duktig han/hon än är, göra världsmästare av 15 medelmåttor?
För ett antal år sedan var en annan fotbollstränare och
coach mycket omskriven, Sven-Göran Eriksson. Efter att haft ansvaret för IFK
Göteborg och några europeiska toppenlag fick han uppdraget att få ordning på
Englands landslag, som höll på att missa slutspelet i ett VM. Svennis gjorde
succé och England slog Tyskland på bortaplan med 5-1.
Nu betraktades
Svennis som en super-star på fotbollens himmel. Det var tal om att en bit av
Sunne, där han föddes, skulle byta namn till ”Svennisland”.
Men sedan började det gå sämre för Svennis. Det engelska landslaget
gjorde inte den förväntade succén i VM. Han slutade som landslagstränare, men
då gick det ännu sämre. Han fick sparken från två uppdrag som klubbtränare i
England. Nu hör man sällan talas om honom. Han är inte ens krönikör i
Expressen.
Svennis öde bekräftar intrycket att mycket
annat än tränaren är avgörande för lagets framgångar. Men om damlaget tror och
litar på Pia, så kan det naturligtvis inspirera spelarna till ett bra resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar