Det har brutit ut en debatt om läxornas vara eller inte vara. Som vanligt är de som gör tvärsäkra påståenden om detta ganska
okunniga.
Själv har jag en
hel del erfarenhet, eftersom jag varit gymnasielärare under
ett helt yrkesliv. Jag har dessutom varit med om en s.k. försöksverksamhet som bl.a. gick ut på att inga läxor skulle få förekomma.
Det var under flumpedagogikens blomstringstid. Den
huserade inte minst på dåvarande Skolöverstyrelsen,
(SÖ) och det var just den myndigheten som skulle starta en försöksverksamhet, som gick
ut på att ersätta lärare med tv-program. Men det förnekade projektledarna, när
de kom till min skola. Det fanns dock hos oss en lärare med goda kontakter med SÖ:s
inre cirklar, så vi visste vad dom var ute efter.
Vi var en av cirka sex skolor runt om i Sverige, som deltog
i projektet. På den tiden var det bestämt vilka moment av ett ämne, som skulle
studeras i respektive årskurs av gymnasiet. Men det brydde sig projektledarna
från SÖ inte om. Projektet genomfördes i gymnasiets årskurs ett och eleverna
fick syssla med helt andra ämnesområden än vad de skulle göra enligt
kursplanerna. Ett var arbetsmiljön,
som fått stor uppmärksamhet.
Eleverna fick först se ett tv-program. Där fick de se en
beskrivning av hur en teatergrupp såg på det s.k. ”löpande bandet”. Ingen
positiv syn precis! Därefter fick de arbetsuppgifter. Frågorna, som skulle
besvaras, var av typen ”Stryk under ordet potatis och diskutera med din kamrat”.
Det fortsatte i den stilen moment efter moment. Projektledningen
hade betonat för oss att läxor var onödiga och det hade de på sätt och vis rätt
i. Det var svårt att hitta läxuppgifter!
Men eleverna skulle
ha betyg och det blev ett stort problem. Det tillsattes en grupp med en
representant för varje deltagande skola, som skulle sätta samman ett prov. Den
arbetade med sin uppgift, men fick ge upp. Den konstaterade att eleverna
inte hade lärt sig någonting och då gick det inte att konstruera prov.
Nu fick projektledningen
kritik från alla deltagande skolor, vilket ledde till att projektet lades ned i
förtid. Men eleverna drabbades. De hade inte läst någonting av det som de enligt
kursplaner skulle läsa i årskurs 1. Och de hade knappast någon nytta av det de
sysslat med i årskurs ett, när de började kurskurs två.
Min erfarenhet, då som nu, är att det framför allt är flumpedagoger som förordar läxlöshet. Den som ringaktar kunskaper i skolan har lätt för att också ringakta läxor.
Här är några
sammanhang, där läxor i skolan kan vara värdefullt:
*Läraren går igenom ett nytt avsnitt. Läxan till eleven blir
att försöka sammanfatta, repetera det han/hon gått igenom. Läxan blir en del av
inlärningsprocessen.
*En läxuppgift kan också användas som ett sätt att stimulera
elevens kreativitet: att komma med egna exempel på det som tagits upp under en
lektion. Det kan vara bra att detta äger rum, när eleven hunnit koppla av några
timmar efter det att han/hon kommit hem.
*Vi kan inte komma ifrån att det finns företeelser, som
eleven måste lära sig utantill, t.ex. alfabetet och multiplikationstabeller. Att
en stund hemma repetera så att de sitter! Vidare har vi glosor i främmande
språk. En stunds övning hemma skadar inte!
*Föräldrars möjligheter att ta del av skolans arbete
underlättas, om elever har hemuppgifter. Nu är en invändning mot detta vanlig:
Elever kan ha föräldrar som själva har otillräckliga kunskaper. Men lösningen
ligger inte i att förbjuda läxor. Det måste vara möjligt att ge de eleverna
läxhjälp i skolan.
Jag skulle säkert
kunna komma på fler exempel på läxors positiva roll, men nu börjar det bli sent
på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar