Inför
rättegången mot Anders Behring Breivik gjordes flera utredningar med
psykiatrisk expertis om hans mentala tillstånd. Det gällde att fastställa, om
han kunde betraktas som mentalt frisk eller sjuk. Den som lider av en allvarlig
psykisk sjukdom, är ju inte ansvarig för sina handlingar. Då kan han inte dömas
till fängelse. Det kan han däremot – om han är frisk och inte lider av en sådan
psykisk åkomma.
Utredningarna kom
till olika resultat Den psykiatriska expertisen kunde inte enas om Breiviks
mentala tillstånd och käbblade med varandra. Breivik själv var aktiv under den
processen och såg det som en förolämpning att han skulle kunna betraktas som
sjuk i huvudet. Domstolen valde till sist att betrakta honom som tillräknelig –
till glädje för honom. Han fick lagens strängaste straff.
Att psykiatriker drar olika slutsatser om människors mentala
tillstånd är snarare regel än undantag, och i just dessa dagar upprepas den
karusellen, när det gäller mannen, som blev känd som Thomas Quick, men som nu återtagit sitt ursprungliga namn, Sture Bergvall. Säters överläkare Vladislav
Ruchkin menar att Bergvall inte bör släppas ut än och betraktar honom fortfarande
som ”psykopat” med ”parasiterande livsstil” och ”patologiskt lögnaktig”.
Det kan han hävda utan att ha tagit prover eller fört in en kamera
i hjärnan på patienten. Men hur kan Bergvall ha en ”parasiterande livsstil”,
när han suttit inlåst på Säter i massor av år?
Lika märkligt är det inflytande som en
psykoanalytiker, Margit Norell, haft på Säter. Hon trodde på den så kallade objektrelationsteorin.
Svåra minnen kan trängas bort men framkallas igen av psykoanalytisk expertis,
framför allt av henne själv. För Säters ”psykdoktorer” blev hon en profet, som
de blint trodde på. Märkligast av allt: Hon var handledare för dem, men samtidigt gick de i terapi hos henne! Även
jurister som polisens förhörsledare,
åklagare Christer van der Kwast och försvarsadvokaten
Claes Borgström tycks ha blivit mer
eller mindre förhäxade av henne.
Hur förklara det?
Låt oss lämna ”psykdoktorerna” och gå till läkare,
som sysslar med kroppen. Där är det lättare att komma överens, om en människa
lider av en sjukdom eller är att betrakta som frisk. Visserligen så görs
misstag på grund av stress, jäkt eller ibland slarv. Men om en patient
insjuknat i en smittosam sjukdom, så går det att med prover kolla om kroppen
angripits av farliga virus eller bakterier. Det går också att konstatera, om
patienter har cancer eller inte har det. Ibland kan det tyckas ta onödigt lång
tid, men det går. Bedömningar av psykdoktorer är däremot subjektiva och
ifrågasätts ofta av kolleger i branschen. De tycks befinna sig på den nivån ”kroppsdoktorerna”
befann sig på för 200 år sedan. Då kunde sjukdomar förklaras med
himlakropparnas ställning på himlen eller obalanser i kroppsvätskorna.
Så
lita inte på ”psykdoktorer”!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar