Medierna har öst beröm över Zlatan efter 2-1 matchen mot Österrike, som ledde till att Sverige
är klart för play-off. Han framställs som hjälte, frälsaren. Längst gick Aftonbladet,
som lät Zlatan ersätta Jesus på den berömda staty, som står på toppen av
Corcovado-berget i Rio de Janeiro.
Berömmet och hyllningarna ledde till att det
gula kort, som Zlatan helt i onödan drog på sig, inte uppmärksammades. Det
innebär ju att han inte får spela i den avslutande matchen mot Tyskland. Och
det kan i sin tur få till följd att Sverige får hårdare motstånd än nödvändigt
i den första play-off matchen. Därmed riskerar vi att trots allt missa VM i
Brasilien, eftersom det svenska landslaget är så beroende av honom. Det brukar
ju vara han, som gör målen eller står för de målgivande passningarna.
Zlatan är inte bara
lagkapten i landslaget. Han är kungen. När landslaget dras samman inför
matcher, håller han egna presskonferenser, där han sällan säger annat än
självklarheter. Men ibland får han frågor om avstängningar eller fotbollsbråk,
som han råkat ut för i ligamatcher.
Tyvärr har hela
hans fotbollskarriär varit kantad av intermezzon av olika slag. Det började
direkt efter det att han debuterat i allsvenskan för Malmö FF. Jag minns hans
reaktion, när Malmö på hemmaplan fick storstryk av IFK Göteborg. 0-5 eller 0-6.
Inte undra på att Malmöspelarna kände sig förnedrade! Men Zlatans tilltag att
stå och räcka ut tungan till journalister, som ville tala med honom, kändes
inte bra!
På den vägen har
det fortsatt under hela hans karriär. Han ger spelare i motståndarlag tjuvnyp,
han hamnar i gräl, han får gula – eller – röda kort.
Är det rimligt att
en så obalanserad spelare är lagkapten?
Men ingen kan förneka att han förmodligen är Sveriges genom
tiderna bäste fotbollsspelare.
1 kommentar:
Zlatans gula kort togs ju enbart för att han skulle bli helt spelklar till de viktiga playoff-matcherna...
Skicka en kommentar