På
Svenska Dagbladets debattsida (Brännpunkt) fanns 27/12 en debattartikel med
inte mindre än 19 undertecknare, som beskriver sig som fotografer, författare,
journalister, filmare, tecknare och illustratörer.
Första
meningen lyder: Kärleken till naturen är viktig för oss.
Sista meningen: Vi vill ha en ny rovdjurspolitik där naturen
och det vilda får ta plats.
De säger
sig älska naturen och menar att rovdjuren ”är
vackra, spännande och lite mystiska”, eftersom ”de står för ”det vilda, det vi
inte kan styra… Det finns en frihetskänsla och styrka över rovdjuren som är
nyttig för oss människor.”
Detta är onekligen
en form av naturromantik, som ”verklighetens folk” (t.ex. glesbygdsbor, som har
vargen inpå stugknutarna) har svårt att förstå.
Det vore intressant
att få veta, hur stor erfarenhet av vargen som artikelförfattaren har. Visst,
en del av dem har säkert gjort utflykter, beskådat och fotograferat en och
annan varg. Det har säkert gett dem tjusiga upplevelser och kanske intäkter. Men
för fårbonden blir vargupplevelsen helt annorlunda, när han upptäcker att
samtliga djur är rivna och döda. Det handlar ju just om ”det vilda vi inte kan
styra”: Vargen äter sig inte mätt på ett djur och låter övriga leva. Vargen
dödar alla han kommer över.
Och om hunden, som betraktats som en kär
familjemedlem, blivit ihjälbiten av en varg, är det svårt att falla i trans
inför det ”spännande” och ”mystiska” rovdjuret.
Vargfrågan
splittrar Sverige. Naturromantikerna finns i storstäderna. Glesbygdsborna kan
hålla sig för skratt, när vargfrågan diskuteras.
Jag erinrar mig vad
en landshövding en gång sa, när vargfrågan var på tal: Man borde plantera in
varg i Mälardalen i hopp om att naturromantikerna skulle kunna bli mer
realistiska.
Men i motsatts till människor flyttar inte
vargarna till Stockholmsregionen. Dom koncentrerar sig till andra regioner i
Sverige. Flest vargar är det i Värmland. En följd av det är att det börjat bli
ont om älg i de värmländska skogarna.
Artikeln vänder sig
mot ett riksdagsbeslut, som skulle kunna halvera antalet vargar i Sverige. Men naturromantikerna
kan sova lugnt. Det kommer inte inom överskådlig tid att bli någon avskjutning
av varg. De organisationer som stödjer naturromantikerna har redan överklagat
beslut om vargjakt. Och rättsväsendets kvarnar mal långsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar