Det tar emot att blogga om PISA-undersökningen. Jag tycker det är förfärligt hur den utnyttjas
av de rödgröna.
Det svenska raset var inte helt oväntat – det finns orsaker.
Naturligtvis kastar sig politiska motståndare nu över
utbildningsminister Björklund: Han har misslyckats, allt är hans fel.
Men det är hans
kritiker som har fel! Björklunds många reformer har nätt och jämt landat. Det
handlar t.ex. om en ny lärarutbildning,
nytt betygssystem, nya läroplaner.
En gång i tiden
hade vi småskollärare som verkligen kunde lära ungarna att läsa och skriva. Men
sedan fick vi s.k. ”tidigarelärare”,
vars kunskap om det låg på en betydligt lägre nivå. Vi fick också lärare med
mycket bristfälliga kunskaper i matematik. De hade nätt och jämt haft någon
matte under sin gymnasietid. Resultatet blev att svenska elever låg i den absoluta botten i matematik i två
internationella undersökningar 1964 och 1980.
(Nu påstår många debattörer
att den svenska nedgången började för 20 år sedan, något som således är helt
felaktigt!)
En helt annan anledning till att det går dåligt för svenska
elever är oordningen i alltför många
klassrum. Elever pratar med varandra, kommer för sent och har hög frånvaro. Där ligger Sverige i topp! När medierna
nu intervjuar elever är det just detta som många pekar på. De nämner också att
på t.ex. mattetimmar skall de ofta arbeta självständigt och då är det risk att
inte mycket blir gjort för att de sitter och pratar om annat. Jan Björklund har reagerat mot detta och
påpekat att vi måste återgå till mer ”katederundervisning”,
där läraren går igenom, ställer frågor och kollar om eleverna förstått.
Det bör också
påpekas att inledningen på nedgången (den hade börjat på 1960-talet)
sammanhängde med att socialdemokraterna ej längre ansåg att skolan i första
hand skulle ge eleverna ”kunskaper och
färdigheter”. Viktigare var den fostrande
uppgiften.
Tillståndet i framför allt grundskolan har gjort att
läraryrket har blivit mindre attraktivt. Detta
beror också på att lärarnas löner försämrats. Det har framför allt gjort det
svårt att få tag på behöriga lärare i naturvetenskapliga
ämnen liksom i matematik. I sista hand går naturligtvis det ut över
eleverna.
Det enda som jag vill klandra Jan Björklund för är friskolereformen och principen att ”skolpengen följer eleven”. Dessa
reformer leder till att vi får stora kvalitetsskillnader
mellan skolorna. Det enda riktiga vore att häva dessa reformer – men det kommer
knappast att ske.
Ett annat stort misstag var kommunaliseringen av skolan. En följd blev att lektorstjänsterna i det närmaste försvann. En kraftig sänkning av lärarkårens kompetens på gymnasiet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar