"Dåligt jämställdhetsbokslut för
regeringen Reinfeldt".
Så löd
rubriken på en aktuell debattartikel i DN Debatt. Den är skriven av Gudrun Schyman, som åter är talesperson
för Feministiskt initiativ samt Per Bolund,
ekonomiskpolitisk talesperson för Miljöpartiet. Märkligt nog kunde SVT:s text-tv
presentera den som huvudnyhet (Jätterubrik på sidan 100!) redan innan den
blivit publicerad i Dagens Nyheter. Det kan knappast förklaras på annat sätt än
att den ena undertecknaren var just Gudrun Schyman. Allt hon gör eller säger
ges uppmärksamhet.
Författarna
hävdar att inkomstklyftorna mellan män och kvinnor har vidgats under den tid
allianspartierna har haft makten. Men ändå har löneskillnaderna mellan könen minskat,
även om förändringen är liten. Det är först efter att ha lagt till inkomster
från kapital och försäkringssystemen, som författarna har täckning för sin
slutsats att inkomstklyftorna har ökat.
Kanske är
detta ännu ett exempel på att använda statistik på ett sätt som passar det
syfte man är ute efter. Det blir säkert ett genmäle på DN Debatt.
Men
hur hade det gått, om Per Bolund inte haft Gudrun Schyman vid sin sida? Kanske
hade DN inte publicerat artikeln. Och även om så skett, hade den inte fått
samma uppmärksamhet.
Vi
lever i en tid, då kändisskap är viktigt. Medierna tar för givet att
tittare och läsare uppskattat och vill veta mer om kändisar. Lasse Holmqvist
berättade på sin tid om hur SVT tvingade honom att fylla ett flygplan i
Stockholm med kändisar för ett program han skulle göra i Malmö. I tv-kanalernas
underhållningsprogram, där deltagarna ska tävla, är det kändisar som gör det.
Vissa dagar består Aftonbladet och Expressen till en tredjedel av nyheter om
kändisar. Värst är löpsedlarna, som med jätterubriker berättar om en kändis som
kollapsat, fått en allvarlig sjukdom, gjort bort sig, vill skiljas, haft sex
eller gjort något annat lika intressant.
Vill du
föra ut ett viktigt budskap till det svenska folket? Ett tips: se till att du
blir en kändis! Sedan går det av sig själv!
Men det finns en baksida av kändisskapet. Om
det kan Jan Guillou vittna i dag. Expressen av igår (söndag) ägnade
förstasidan plus fem helsidor inne i tiden åt hans pappa. Det råder viss
oklarhet om faderns position under andra världskriget. Tillhörde han den
franska motståndsrörelsen mot tyskarna? Eller dom som samarbetade med Hitler?
Men varför i all världen kan Expressen ägna
denna fråga ett sådant enormt intresse? Som om det handlade om en jordbävning,
där tusentals människor omkommit?
Det finns bara en förklaring. Jan Guillou är
en superkändis, och kändisskap innebär att alltid kunna bli specialgranskad av
media, som letar och rotar. Helst vill de ha tag i något som kan ges rubriken
SKANDAL! Och en kändis som är inblandad i en skandal – det säljer bra!
En kändis,
inblandad i en skandal, kan råka ut för ”mediadrev”,
vilket innebär att journalister kryllar utanför dörren, eller smyger
omkring i trädgården. Då har den drabbade råkat ut för kändisskapets vanmakt
och kan inte ta sig ur sitt hjälplösa tillstånd.
´´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar