Fallet Breivik avslöjar allvarliga brister i psykiatrin.

Expertisen har svårt att enas om i vilket tillstånd massmördaren Anders Behring Breivik befinner sig. Lider han av en psykisk sjukdom eller gör han det inte?

Det började med att två psykiatriker slog fast att han led av en allvarlig psykos. Det ledde till protester bland den norska allmänheten, eftersom det skulle kunna leda till att Breivik inte döms till fängelse utan till vård. Och om han enligt den psykiatriker, som får vårdansvaret för honom, blivit frisk, skulle han precis som andra patienter, som tillfrisknat, kunna släppas ut.
Inte helt oväntat ledde detta till att andra psykiatriker(bl.a. en svensk) också protesterade och menade att Breivik inte var psykiskt sjuk och därför kunde dömas till fängelse.

Nu är det många experter som strider i denna fråga. Det finns anledning att anta att de aldrig kommer att kunna enas.

Själv undrar jag om inte problemet handlar om att den psykiatriska vetenskapen befinner sig på samma nivå som den somatiska befann sig på under början av 1800-talet. Då behandlas de flesta sjukdomar med någon form av åderlåtning. Under de stora koleraepidemierna ansåg många läkare att sjukdomen orsakades av himlakropparnas ogynnsamma ställning på himlen.
Att bakterier och virus spred smittosamma sjukdomar var ännu okänt. Läkare kunde utan att tvätta händerna gå från att ha obducerat kroppar till att ta hand om förlossningar. När en österrikisk läkare försökte ändra på detta, eftersom många kvinnor avlidit under förlossningen, betraktades han som galen.

Det är märkligt att psykiatriker har samma status som andra läkare, trots att de ofta inte ens kan enas kring den grundläggande frågan om en patient är psykiskt frisk eller sjuk. Ändå anlitas de som experter i samma utsträckning som den övriga läkarkåren.