Evert Taube, Göteborg och Stockholm.

Evert Taube föddes i Göteborg. Sina barndomsår tillbringade han på den ofta besjungna ön Vinga, vars fyr ledde in fartygen mot Göteborg. Hans pappa vaktade fyren. Som vuxen hamnade han i Stockholm. Redan på den tiden var det fördelaktigt för konstnärer och författare att söka sig dit. Det förbättrade möjligheterna få engagemang eller att bli uppmärksammad Så ock i dag. Författarförbundets styrelsemedlemmar brukar vara stockholmare. Stockholm dominerar också inom den politiska världen (bland partiledare och högre tjänstemän inom departement och myndigheter).

Nu har det gått 33 år sedan Evert Taube dog. Göteborg vill skapa en permanent Evert Taube-utställning i en ny konsthall på Södra älvstranden, ett stenkast från gatan, där Evert Taube föddes. Där skall allmänheten kunna beskåda Evert Taubes bildkonst.
Men huvuddelen av Evert Taubes produktion ägs och förvaras i Stockholm av Moderna Museet, som inte kan ge Evert Taube en permanent utställning. Det finns helt enkelt inte plats för honom, eftersom han inte var en tillräckligt stor bildkonstnär.
När Evert Taube dog bildades en Taubegrupp, i vilken ingår flera författare och en f.d. chef för Moderna museet. Den stöder tanken att samla Evert Taubes bildproduktion i Göteborg och tycker att Moderna Museet inte har skött uppgiften att ta hand om hans bildkonst. I somras anordnade museet en utställning på Konstakademin, som endast fick 1600 besökare.

Men när kommunalpolitiker i Stockholm fick reda på planerna att flytta det som ligger magasinerat och outnyttjat i Moderna Museet, reagerade de med att omedelbart tillsätta en utredning, som går ut på att "rädda kvar Evert Taube i Stockholm." Värt att notera är, hur oppositionsborgarrådet Roger Mogert (s) tänker. Enligt honom är Evert Taube inte i första hand göteborgare utan nationalskald, och därför måste hans verk finnas kvar i Stockholm.
Alltså: alla "riksangelägenheter" skall vara förbehållna Stockholm. Och det tänkesättet har präglat beslutsfattare. Ett bra exempel är en utredning om skapandet av ett svenskt marinmuseum. Trots att Karlskrona sedan 1600-talet har varit centrum för den svenska flottan, ville utredarna lägga det i Stockholm. Först efter protester kunde Karlskrona i varje fall få en avdelning av det blivande museet.
Naturligtvis stödjer Svenska Dagbladet Stockholms försök att "rädda kvar" Evert Taubes konstsamlingar och påpekar att nationalskalden aldrig skrev "Se hur hela Hisingen står i lågor".
Nej, det gjorde han inte. Men han skrev ej heller om "Maj på Lidingö" utan om "Maj på Malö".

Men viktigare är att Göteborg i motsats till Stockholm kan skapa en permanet Evert Taube-utställning, som backas upp av konstmuseet i Göteborg. Dessutom finns det, som Göteborgs-Posten påpekat, så många museer i Stockholm att Evert Taube skulle försvinna i mängden. Enbart i telefonkatalogen nämns cirka 80 stycken, och det finns säkert fler. I Göteborg skulle däremot, skriver GP, "ett Taubemuseum märkas och göra skillnad. Dessutom finns redan Evert Taubes arkiv på Göteborgs universitetsbibliotek och lite av Evert Taubes värld på Liseberg."
Därför är det en riksangelägenhet att skapa ett permanent Taubemuseum i Göteborg.

Nytt mediaskall mot utlokalisering.

På nytt klagar medierna i Stockholm över utlokaliseringar av myndigheter från Stockholm. Det gäller den kompensation, som några drabbade kommuner fick, när försvarsmakten lade ner regementen.
Karlstad och Gotland var två kommuner, som fick kompensation. Nu har riksrevisorerna funnit att utlokaliseringen kostade mer än beräknat. Detta kommenteras flitigt av stockholmsjournalister.

Riksrevisorerna har naturligtvis rätt i att det blev dyrare än beräknat, och det är inte alls förvånande. Det är ganska vanligt att blivande kostnader underskattas. För det mesta brukar inte stockholmsmedia (tidningar, radio och teve) stämma upp en unisont fördömande kör.

Karlstad fick Konsumentverket, som aldrig borde ha lokaliserats till Stockholm. Riksdagen har nämligen upprepade gånger fattat beslut om att nya ämbetsverk bör förläggas på annan ort än Stockholm. Det nonchalerar regeringen ofta. Så också när det gällde Konsumentverket. Men då hördes inga protester från medierna i Stockholm! Om Konsumentverket från början hamnat i Karlstad hade säkert åtskilliga miljoner sparats.

Saabkrisen drabbar också glesbygden.

Trollhättan har onekligen drabbats hårt av industridöden. I skrivande stund är det oklart vad som kommer att hända med SAAB. Om det värsta inträffar (d.v.s. nedläggning), så blir det den hårdaste smällen Trollhättan råkat ut för. Men det finns flera föregångare. Ett exempel är NOHAB, som länge försörjde Sverige med både vattenturbiner och lokomotiv, men som under 1970-talet började få lönsamhetsproblem och till sist avvecklades.

Trollhättan har dock klarat alla tidigare kriser, och det tycks råda enighet om att på sikt kommer så att ske även denna gång. Trollhättan är en del av "trestadsregionen", vars övriga delar är Vänersborg och Uddevalla. Det finns högskola och en differentierad tjänsteproduktion, till och med i form av film. "Film i Väst"har stått för några av de mest uppmärksammade svenska filmerna under senare år ("Trollywood").

Prognosen för Trollhättan är därför trots allt god, men en nedläggning av SAAB kommer att slå hårt mot några omgivande glesbygdskommuner i Dalsland. Kommunerna i Dalsland är Åmål, Bengtsfors, Dals-Ed, Mellerud och Färgelanda. Många kommuninvånare bor på pendlingsavstånd till Trollhättan och arbetar på SAAB. Men dessutom finns det i Dalsland flera underleverantörer till svensk bilindustri. De är redan hårt drabbade av lågkonjunkturen. Prognosen för Dalsland är utan tvekan betydligt sämre.

Media har utan tvivel uppmärksammat situationen för trollhättebor, och det är bra. Än bättre om också Dalsland kunde få del av uppmärksamheten!



Till sist: Jag kan inte låta bli att erinra om ett av P.G. Gyllenhammars många förslag, som havererade. Han ville att Volvo och SAAB skulle gå samman. Det föll, och det lär ha varit tjänstemännen på SAAB, som slog bakut och lyckades stoppa det. Hur hade situationen varit i dag, om Gyllenhammar lyckats? Kanske hade vi då haft en svensk bilindustri?

Det har vi knappast nu! Volvo Personbilar ägs av Ford och är på väg till Kina; i Volvo Lastvagnar är Renaut största aktieägaren, SAAB ägs av GM och ska kanske läggas ned. Dessutom är knappast Scania ett svenskt företag idag.