Om stängningen av fasta telefonnätet.

Telia fortsätter att stänga det fasta telefonnätet i glesbygdsområden. Kunderna där måste i fortsättningen klara sig med sina mobiler. Men det gör de tydligen inte, eftersom de fortsätter att klaga över dålig täckning. Telia tycker att klagomålen är överdrivna.

Tänk om Telia kunde vända på steken! Stäng i stället det fasta nätet i områden, där täckningen är säker, eftersom det finns gott om master och inga höga berg. Varför inte börja där Telias beslutsfattare själva bor och därmed kan kontrollera att allt fungerar:

Börja i Stockholsregionen! 

Långtradarna – vägarnas marodörer.

Långtradarna – vägarnas marodörer.

Ja, det tyckte en krönikör på Expressens ledarsida. Han skulle köra bil från Värmland till Stockholm en av de dagar då det utfärdats varningar på grunda ymnigt snöande. Han upptäckte snart, hur otrevligt det var. Men bilarna körde mycket försiktigt. Farten i en lång kö var sällan över 40 km/timma. Men då och då kom det långtradare, som körde om kön i betydligt högre fart. Efter en stund började samma långtradare dyka upp igen: de hade kört av vägen och ibland vält. Senare orsakade en långtradare stopp för kön.  Släpet blockerade vidare framfart. Krönikören erinrar sig att långtradarchaufförerna förr kallades vägarnas hjältar – men nu har de förvandlats till marodörer.

  

 Själv höll jag en gång på att råka illa ut. Jag befann mig i en bilkö, som en km senare skulle komma ut på en motorväg. Väglaget var uruselt: Snö hade smält och vägen var täckt av smutsigt vatten. Kön höll därför låg fart i väntan på motorvägen. Men så kom det en långtradare och vräkte sig förbi alla, samtidigt som vi fick sikten försämrad av det vatten som skvätte på oss. Jag svor och tyckte det var en onödig och farlig omkörning. Jag undrade också, hur det skulle gå på motorvägen: Kan det uppstå behov av att köra om honom där?

Så kom vi ut på motorvägen. Bilarna, som blivit omkörda, började köra om långtradaren, som inte kunde hålla deras hastighet. Det blev min tur. Jag tvekade men maximerade vindrutetorkare och -spolare och gick ut i vänsterfilen.  Men det skvätte så från långtradaren att ett kort ögonblick såg jag inte någonting. Och då körde jag emot mittsträngen  och voltade och hamnade med hjulen i vädret på motorvägsdelen åt andra hållet! Jag lyckades ta mig ut oskadd och strax kom bilar, som stoppade. Men långtradarchauffören stannade inte utan körde vidare.

Jag bär naturligtvis skuld till min situation. Men långtradarchauffören gjorde en helt onödig omkörning av en hel bilkö.  

Jag hade onekligen tur – det hade kunnat sluta illa.

   När jag denna vinter lyssnat på radions rapporter om olyckor i det dåliga vädret, märker jag att påfallande ofta är långtradare inblandade.

En gång hjältar men nu marodörer – vad beror det på?

En förklaring är väl tidspressen och konkurrensen från utländska långtradare.

Men det är ändå oacceptabelt. Människor dör eller blir allvarligt skadade.

      

Publicerat läggs ned - ersätts av stockholmsprogram

Jo, det är sant att publicerat läggs ned. I stället ska en mediereporter på Kulturnytt ta över. Det innebär att programverksamhet i Malmö flyttas till Stockholm.
Motiveringen lyder: Det kommer att bli fler lyssnare.
F-n trot sa Relingen

Är asylrätten hotad på grund av anhöriginvandringen?

En afghansk tolk, som arbetat för den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan tvingades till sist att fly. Talibanerna krävde upplysningar av honom, och när han vägrade gå med på det, hotades han och hans familj. Hans bil slogs sönder och han upplystes om att hela familjen skulle mördas. Han ville till Sverige men fastnade i Ungern, där han misshandlades och satt fängslad i en månad. Till sist kom han till Sverige och sökte omedelbart asyl. Men Migrationsverket förklarade att han måste återvända till Ungern och söka asyl där, trots den tidigare misshandeln. FN har kritiserat Ungern för dess behandling av flyktingar.

Tolken är nu försvunnen
Det inträffade är en skam för Sverige. Naturligtvis borde han ha fått uppehållstillstånd. Svenska soldater och befäl i Isaf är helt beroende av att få tolkhjälp. Och tolkarna måste kunna lita på att Sverige ställer upp för dem, om de riskerar att råka illa ut.

Hur kunde det ske? För vi inte en generös flyktingpolitik?
Jämfört med andra länder i Europa gör vi nog det. Den som fått uppehållstillstånd men vill hämta den övriga familjen måste i allmänhet i övriga Europa visa sig ha försörjningsmöjlighet, men i Sverige får mer än 90 % komma. De som kallas ”ensamkommande flyktingbarn” söker sig framför allt till Sverige – säkert för att det är lättast att få uppehållstillstånd här.

Orsaken till oviljan gentemot tolken kan vara att vi är så generösa mot dessa andra grupper. Det kan förefalla underligt men blir lättare att förstå genom att belysa det som hände på 1990-talet under balkankrigen.
   Genom en generell förordning fick flyktingar från Bosnien uppehållstillstånd. De behövde i stort endast styrka att de flytt från Bosnien och inte begått brottsliga gärningar under sin tid i Sverige.
   Men samtidigt hade många albaner flytt från Kosovo. De flesta hade skäl att få asyl, eftersom det serbiska förtrycket höll på att kulminera. Men nu blev det nej från Migrationsverk och Utlänningsnämnd. Misshandlade albaner kunde till och med få nej med motiveringen ”du har fått stryk för att du är alban, du har inga personliga skäl” Om Hitler varit verksam i dag och Migrationsverket tillämpat det betraktelsesättet, skulle således judar, som flytt för att undvika gaskamrarna fått nej eftersom de ”inte hade några personliga skäl”.
   Det verkliga skälet till massutvisningarna av albaner var att ”det skulle bli för dyrt” att också säga ja till albanerna direkt efter förordningen till bosnierna. Den uppgiften läckte ut från dåvarande Utlänningsnämnden.

Den generositet som nu visas anhöriga och flyktingbarn kan därför komma att gå ut över andra grupper, i synnerhet som anhöriginvandringen under 2013 kommer att slå alla tidigare rekord.

Illdådet i Newtown.

På nytt har ett tragiskt illdåd med ihjälskjutna barn inträffat i USA. Denna gång i den lilla staden Newtown, som ligger i Connecticut. Den yttersta orsaken är naturligtvis den amerikanska uppfattningen att det är en mänsklig rättighet att hålla sig med vapen. Varje gång dessa hemskheter inträffar rycker företrädare för vapenindustrin ut. Enligt dem beror dödandet inte på att det finns för mycket vapen i USA. Nej, de menar snarare att det borde varit fler som hade vapen på sig! För om någon galning börjar skjuta och alla har vapen, blir det ju möjligt att skjuta tillbaka.


Jag tänker på den gången galningen gick in på en biograf och sköt. Tänk om alla hade vapen och börjat skjuta i mörkret. Hade färre blivit dödade då?

Och hur resonerar vapenälskarna nu? Menar de att barn i förskoleåldern borde haft vapen på sig?

Hur förhindra Centerpartiets undergång?


Botten i väljaropinionen är tydligen ännu inte nådd för centern. Efter att under ganska lång tid legat under spärren 4 % ramlade partiet i en under sökning under 3 %. Inte ens kärnväljarna tycks finnas kvar!

En sak är helt klar: receptet ”ung snygg tjej” (Annie Lööf) har inte fungerat.

Och flirten med Stureplan har varit lika meningslös. Snarare har några gamla trotjänare skrämts bort.

Men något måste göras. Två förslag:

Be tant Maud komma tillbaka. Då känner gamla centerpartister igen sitt parti. Kanske kan center kravla sig över 4 %.

Eller be farbror Eskil att lämna jordbruket och kliva in på den stora politiska scenen. Eskil Erlandsson ser ut som en bonde och en landsbygdsbo. Det inger trygghet. Han skulle kunna rädda centern – den här gången.

Störst tillväxt i Norrbotten. Är det en bra nyhet?

I går kom nyheten att Norrbotten haft högre tillväxt än något annat län. Stockholm låg på andra plats. Det uppfattades av företrädare för Norrbotten som en mycket positiv nyhet.

Jag är inte säker på att det var så mycket att glädja sig över. Först och främst bör man i Norrbotten tänka på att uppgången främst beror på gruvnäringens plötsliga expansion i form av nyöppnade gruvor. Och håller vi inte nu på med att få en rekyl?
Därtill kommer att Norrbottens förstaplats kan skapa intrycket att glesbygdsproblemen är lösta. Så är det ju inte. Enligt befolkningsstatistik tycks även kustkommunerna de senaste åren haft svårt att undvika befolkningsminskning.
Är jag för negativ?
OK, om denna förstaplacering framkallar ny energi och sporrar till nya idéer till gagn för Norrbotten – glöm vad jag har skrivit!

Vill EU-kommissionen att Sverige ska lämna EU?

Ja, så som Kommissionen pillrar med snusfrågan, är det lätt att få intrycket att Kommissionen arbetar för att Sverige i ren ilska skall dra sig ur.

Det kommer knappast att ske, men om Kommissionen driver igenom sina krav, kommer antalet negativt inställda till EU att stiga kraftigt.

EU-tjänstemännen snusar inte. De har aldrig haft en pillra under läppen. Men de har mage att sitta i Bryssel och bestämma vilka tillsatser som ska vara tillåtna och vilka som ska förbjudas. Och hur mycket av tillsatser det ska få vara.

Det är ju ett skolexempel på verksamhet som INTE borde beslutas i Bryssel utan överlåtas till nationella organ.

Lika märkligt är att EU samtidigt subventionerar grekiska tobaksodlingar! I det sammanhanget räknas tobak som livsmedel och är därför en del av EU:s jordbruksstöd. Men vårt snus ska vara förbjudet!

Centraliserar SR verksamheten till Stockholm?

Jag minns första gången jag lyssnade på P1:s Mitt i musiken under en bilresa.


Jag förstod med en gång att det var ett musikprogram med profil. Programmakarna tog upp Lasse Dahlqvist och framhöll att han var en av Sveriges största trubadurer. Jag fick höra en version av ”Dans på Brännö brygga”. Mitt i musiken hade upptäckt att i en inspelning hade texten förändras (eller förvanskats). Lasse sjunger ”dom har änna som ledigt idag”. Det blev i stället ”Dom har enats om ledigt idag.

Jag undrar vad Lasse Dahlqvist sagt, om han hört det?



Med Mitt i musiken kunde musikbegivenheter utanför Stockholm bli uppmärksammade. Skulle programmakare i Stockholm ägnat Lasse Dahlqvist samma uppmärksamhet? Jag tvivlar på det.
Mitt i musiken har producerats i Göteborg. Men för en tid sedan hörde jag att programmet i fortsättningen skulle göras av kulturredaktionen i Stockholm. Sorgligt om det är sant. Men om det står det ingenting på SR:s hemsida.
I Malmö producerade länge Åke Pettersson ett mycket uppskattat program som hette ”Vår grundade mening”. Trots omfattande protester från lyssnarna lades det ned. I stället kom ”Medierna”, gjort av ett produktionsbolag i Stockholm. Åke Pettersson fick dock från Malmö göra ett nytt program, som fick namnet ”Producerat”. Det går mera på djupet än ”Medierna”, som gärna lägger in lite häftig musik för att aktivera lyssnare.
  Jag har fått uppgiften att Publicerat ska läggas ned.
Om det är sant och om det också är sant att Mitt i Musiken blir en del av Kulturradion, centraliserar SR programproduktionen till Stockholm.

Varför?

Håller telefonkatalogen på att försvinna?

Häromdagen skulle jag köpa en bok och försökte ringa en bokhandel i Karlstad (Bokhandeln i min kommun är nedlagd). Men jag hittade den inte i telefonkatalogen, och när jag gick på yrkesregistret, så föreföll hela Karlstad att sakna bokhandlare! Märkligt!

   Då gick jag till Internet och sökte efter ett telefonnummer till Akademibokhandeln i Karlstad. Men det fanns inte något sådant. Det gick endast att ringa till en växel för hela landet. Tyvärr var den stängd, trots att flera butiker hade öppet. Jag kunde således inte få reda på om boken fanns i Karlstad. I så fall hade jag åkt direkt till butiken.

Nästa dag ringde jag den där växeln och bad om att få bli kopplad till butiken i Karlstad, men nu kom överraskning nummer 2: Det gick inte bli kopplad. I stället fick jag ett telefonnummer till Karlstad. Nu blev det än mer obegripligt att telefonnumret inte fanns i telefonkatalogen.

  Då kom jag att tänka på att jag inte fått någon telefonkatalog för 2012.

Har telefonkatalogerna avskaffats? Varför?

I varje fall tycker jag det är bra att ha en telefonkatalog, även om Internet finns.

Alla människor har ju inte Internet. En turist som åker in i en ny stad och behöver hitta en adress kunde ju tämligen lätt komma över en telefonkatalog och få fram adressen.

Helt klart är att det inte bara är bokhandelskedjor, som drar in telefonnumren till butiker och kontor ute i landet. Det finns t.ex. inte i katalogen telefonnummer till Nordeas lokalkontor.    

Arlanda, en fellokaliserad flygplats.

På nytt råder det kaos på Arlanda. Massor av avgångar är inställda.
På nytt kommer man att skylla på vädret, och att hela Sverige är drabbat.
Men egentligen är det helt naturligt att det blir så här. Arlanda ligger nära Östersjön, och när det är nordliga vindar, och isen ännu inte har lagt sig, så drabbas oundvikligen Arlanda av snö.
Beslutet att lägga Sveriges storflygplats till Arlanda var ett misstag. Den borde aldrig ha hamnat där. Men förmodligen var beslutsfattarna ute efter att hitta något som låg på bekvämt avstånd till Stockholm och då fick det bli Arlanda.

Hårt slag för glesbygdskommuner

.

Skogsbolaget SCA vill lägga ned produktionen vid sågverken i Vilhelmina och Holmsund. Det innebär, att de 98 anställda vid de båda sågverken varslas om uppsägning.

Jonas Mårtensson, VD på SCA Timber, säger att skogsindustrin upplever den värsta krisen på 40 år.  ”Efterfrågan på trävaror är svag, och priserna är låga. Samtidigt är priset på råvara fortsatt högt. Slutligen har vi en valutasituation, som är utmanande för svensk skogsindustri.” Därför måste verksamheten koncentreras ”till de mest konkurrenskraftiga enheterna. Vilhelmina och Holmsund är våra två minsta sågverk och dessvärre de sågverk, som har de sämsta förutsättningarna för framtiden.”

   Så brukar det heta, när det handlar om ”storleksrationaliseringar”. De sker ju egentligen oberoende av låg- och högkonjunkturer. Det trista är att Vilhelmina och Holmsund drabbas mitt i en djup lågkonjunktur, då det är svårast att få nya företag till de drabbade kommunerna. Mårtensson lovar visserligen att ”medverka till att annan verksamhet kan starta på de båda industriplatserna”, men erkänner samtidigt att ”våra möjligheter är begränsade”.

Det har han förmodligen rätt i.

 Nedläggningen är ett hårt slag för framför allt Vilhelmina – en glesbygdskommun i Norrlands inland.

Den nuvarande regeringen har ju varit totalt ointresserad av regionalpolitik.

EU:s sammanbrott.

Förhandlingarna om EU:s långtidsbudget har brutit samman. Delegaterna har åkt hem och rapporterat.

Strängt taget var det väntat, och det är lätt att säga att det kommer bli svårt att nå en uppgörelse. Vidare: När det till sist blir en kompromiss, kommer flera länder att vara mycket besvikna.

Det finns många orsaker till problemen. Ett är kravet på enighet för att ett beslut i denna fråga ska bli giltigt. EU:s ursprungliga konstitution skrevs när det fanns sex medlemsländer. Alla låg i Västeuropa. Beslutsfattarna kände varandra väl. Visst fanns det motsättningar, men det gick att kompromissa i en liten krets. I dag har EU vuxit till 27 stater. Det är omöjligt att känna varandra lika väl. Det är nästan omöjligt att sitta och diskutera och kompromissa sig samman i en så stor församling.

En annan orsak är jordbruksstödet. När EU bildades (eller rättare sagt dess föregångare EEC) rådde det brist på mat. Stödet till jordbruket gjordes för att öka produktionen av mat. Det gav snabbt resultat. Jordbruksproduktionen ökade kraftigt, så snart blev det överskott. EU byggde upp berg av smör, mm, som fick säljas till underpriser utanför Europa. Jordbruksstödet borde ha tagits bort, men bönder i Europa, som vant sig vid stödet, demonstrerade. Framför allt Frankrike vägrade gå med på det nedskärningar.

I dag är det ännu värre. Genom utvidgningen av EU har massor av bönder i Central- och Östeuropa blivit EU-medborgare. Deras hemländer får därför mycket pengar från EU. Tre fjärdedelar av EU:s budget går till jordbruket, och det förslag som cirkulerade igår föreslog att stödet skulle öka! Det är ingenting annat än rena vansinne!
Därför finns det nu i EU stora motsättningar mellan rika och fattiga länder. Sverige har pratat förgäves för en minskning av jordbruksstödet och fått visst stöd från några andra länder.

Sverige vill också att EU:s budget skall krympa, något som Storbritannien driver än hårdare. De fattigare länderna tycker precis tvärtom.

Därtill kommer att finanskrisen i Europa gör situationen än värre. Grekland och i viss mån även Spanien riskerar att med sina underskott gå i konkurs. I det rikaste landet i EU, Tyskland, finns en trötthet över att betala för länder, som enligt många tyskar, inte har skött sin ekonomi. Men greker tycker med viss rätt att omvärldens krav på besparingar och nedskärningar har gått alldeles för långt. Inspektörer från Tyskland påminner dem om Tysklands ockupation under andra världskriget.

Själv undrar jag om inte EU har blivit för stort. Det var lätt för invånarna i de sex ursprungliga länderna att känna viss samhörighet med varandra. Den finns knappast kvar idag. Och motsättningarna inom EU är större än någonsin.

Ska vi igen få söndagsstängda butiker?

På nytt bekymrar sig miljöpartiet över att vi konsumerar för mycket. Vi köper och köper; springer till den ena butiken efter den andra i en köphysteri. Det leder till att vi inte har tid att umgås med varandra eller våra familjer. En lösning kan vara att butikerna håller söndagsstängt. Då kan den dagen i stället gå åt till umgänge med vänner och familj.

Men runt om i Europa bekymrar sig nog många åt att konsumtionen i stället är för låg. Människor vågas inte eller kan inte köpa de varor eller tjänster som erbjuds. Det leder till arbetslöshet, vilket i sin tur resulterar i att konsumenterna köper ännu mindre. Det är på det sättet lågkonjunkturer kan uppstå.

För inte så förfärligt länge sedan var butikerna stängda på söndagar, och Handelsanställdas Förbund slogs för att det skulle förbli så. Personalen skulle få vila på söndagarna. Men samhället höll på att förändras, och fler och fler tyckte det var fel att staten bestämde över butikernas öppettider. Fler och fler tyckte det var praktiskt att handla på söndag. Dessutom fanns personal, som tyckte det passade dem att arbeta på söndagar, t.ex. studerande.

Allt ledde till att lagen om när butikerna skulle vara öppna eller stängda försvann.

Den lär inte komma tillbaka.

Miljöpartiet bör nog låta konsumenterna själva avgöra, när de ska handla eller ägna sig åt familj och vänner.

Stora journalistpriset: En bragd av Ekot?

Två medarbetare på SR:s Ekoredaktion har fått stora journalistpriset för att ha ”avslöjat” att Sverige lovat hjälpa Saudiarabien bygga en vapenfabrik. De vann i kategorin Årets avslöjande. Däremot har de inte avslöjat, hur de kommit över sina uppgifter. Det senaste avslöjandet kom häromdagen: Ett mail, som avslöjade att regeringen hela tiden känt till planerna, har försvunnit.

Ingen tvekan om att regeringen avslöjats med fingrarna i syltburken och byxorna nere, men mitt i allt berömmet kan jag inte låta bli att undra över tystnaden om varifrån uppgifterna kommer. För om det är så att någon/några kommit till Ekot med avslöjande dokument, som Ekot tacksamt tagit mot och offentliggjort i etapper för att godbiten ska vara så länge som möjligt – har i så fall Ekot verkligen utfört en bragd?

Och måste inte en del av de avslöjande dokumentet vara sekretessbelagda handlingar? Den militära underrättstjänsten är ju inblandad liksom ett försök att få hjälp av en rysk medborgare. Ryssland skulle kunna anklaga Sverige för spioneri.

Tvekade inte Ekot det minsta med att gå ut med dessa uppgifter?

Är Saudiarabien en diktatur?

Vår försvarsminister fick utstå mycket kritik för att inte vilja säga att Saudiarabien är en diktatur, Hon slingrade sig som en hal ål, men till sist sa hon det. Hennes kritiker påpekade att Saudiarabien ju är ”en av världens värsta diktaturer”.

Men är det så självklart?

När antikens Rom fortfarande var en republik, fanns möjligheten att under högst ett halvår utnämna en diktator, som hade rätt att själv besluta i alla viktiga frågor. Det kunde endast tillämpas, om Rom hamnat i en krissituation..

Det är således antikens Rom, som är ursprunget till begreppen diktator och diktatur. Men när bl.a. Julius Caesar missbrukat sin ställning som diktator fick ordet en negativ klang och kom aldrig mer att användas i Rom, trots att makten genom Augustus koncentrerades till kejsaren.

Om vi ändå utgår från begreppens ursprungliga betydelse är inte Saudiarabien en diktatur, eftersom kungen  knappast är ende makthavare i toppen på hierarkin. Visserligen är landet en monarki, men det är snarare kungahuset (där finns 100-tals prinsar), som är den egentliga makthavaren. Trontagaren ska vara en manlig ättling till Saudiarabiens grundare. Han skall utses av ett prinsråd.

Efter första världskriget såg det ut som demokratin skulle segra. Allmän och lika rösträtt infördes på många håll i Europa. I nya konstitutioner slogs det fast att medborgarna hade demokratiska rättigheter, t.ex. yttrande- och tryckfrihet. Därtill kom en demokratisk rättsordning: Medborgare fick inte kastas i fängelse utan att av domstol dömts för ett begånget brott.

Men demokratin hamnade snart i kris och ersattes av nya regimer, som inte uppfyllde demokratins krav. De började betecknas som diktaturer, även om all makt inte var koncentrerad till en person.

De värsta exemplen är Hitlertyskland och Sovjetunionen, som bröt mot allt som utmärker en demokrati. (Diktatorerna Stalin och Hitler sägs, trots att de var fiender, ha beundrat varandra). Men vi fick ett antal stater, som i vissa avseenden kunde betraktas som demokratiska, men i andra inte.

När det gäller Saudiarabien finns brister i allt – det är bara maktkoncentrationen som är något otydligt.

En rimlig slutsats av detta lyder att det är bättre att anklaga tvivelaktiga regimer för bristande demokrati än att dra till med begreppet diktatur.

För övrigt infördes efter andra världskriget ett nytt begrepp – totalitära stater. Med det avses regimer, som har möjlighet att utöva en total kontroll av den enskilde medborgaren. Även här låg säkert Sovjetunionen och Hitlertyskland i topp.

Vapenstillestånd.

Det senaste (men säkert inte det sista) kriget mellan israeler och palestinier är slut efter ett avtal om vapenstillestånd. Men förutsättningarna för varaktig fred är lika dåliga som vid tidigare uppgörelser. Det handlar om en konflikt som hållit på i mer än 100 år. Strängt taget innebär utvecklingen inom respektive grupp att det ser värre ut än någonsin. Både i Israel och bland palestinierna ökar nämligen extrema, oförsonliga grupper sitt inflytande. I Israel gäller det de ortodoxa judarna, som menar att de av Gud fått rätt till strängt taget allt land, där det nu bor palestinier. Därför byggs det ständigt nya judiska bosättningar på Västbanken. Deras extremism drabbar även judiska kvinnor, som enbart får inta platserna längst bak på bussarna. Deras kvinnosyn liknar den som odlas i Saudiarabien eller bland talibanerna. Hennes främsta uppgift tycks vara att föda barn. Ortodoxa familjer kan ha mer än 10 barn, vilket leder till att deras andel av Israels befolkning hela tiden ökar.

Israel har därför blivit något helt annat än det Israel, som väckte mångas sympatier under landets första år som en självständig stat. Där fanns kibbutzer, där män och kvinnor arbetade tillsammans och slogs tillsammans mot de många fienderna.
Bland palestinierna är utvecklingen mera splittrad. Men ingen tvekan om att Hamas har stärkt sin ställning. Och Hamas betraktas fortfarande som en terroristorganisation av många länder i väst. Det är möjligen sant att Hamas har ett mera moderat betraktelsesätt i dag, men å andra sidan har mer extrema grupper vuxit upp i Gaza. Och uppenbarligen kan inte Hamas kontrollera dem. Kanske var det de, som startade raketbeskjutningen mot Israel, vilket ledde till den israeliska vedergällningen.

Opinionen i Sverige tycks vara på palestiniernas sida, när det gäller Israels blockad av Gaza. Men den centrala punkten är ju att Israel har ett behov av att sätta stopp för just möjligheten till införsel av gods, som kan användas till att tillverka de raketer, som nu nått ända fram till Jerusalem. Det borde vi ändå kunna förstå!

När det gäller synen på kvinnan finns det stora likheter mellan Hamas och de ortodoxa judarna.

Alltså vapenstillestånd nu – men för hur länge?

Vill regeringen att allt ska ligga i Stockholm?

Vi har nyss fått en ny myndighet med många anställda, som skall utöva tillsyn av vården. Den ligger (naturligtvis!) i Stockholm.

Strax därefter beslöt regeringen att lägga ned SADEV i Karlstad. Det är en liten myndighet (15 anställda), som ska utvärdera ”det svenska internationella utvecklingssamarbetet samt reformsamarbetet i Östeuropa”.

När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 inledde den med att lägga ned två viktiga myndigheter, Integrationsverket och Djurskyddsmyndigheten. Båda låg utanför Stockholm.

Det är lätt att misstänka att regeringen ogillar att det finns myndigheter utanför huvudstaden. Moderaterna har hela tiden varit motståndare till all utlokalisering av statlig verksamhet. Att SADEV kom till Karlstad sammanhänger med att den värmländska huvudstaden behövde kompensation för neddragningarna inom försvaret. Regeringen har uppenbarligen nonchalerat SADEV, som inte alltid haft klart för sig vad deras uppdrag gått ut på. Däremot har regeringens kontakter med SIDA, som också sysslar med utvärderingar, fungerat bättre. SIDA ligger (naturligtvis!) i Stockholm
Karlstad är inte en glesbygdskommun. Däremot är det gott om glesbygder i Karlstads omland. Därför är det av stor betydelse för Värmland att i varje fall Karlstad kan dra till sig statlig verksamhet, där högutbildade värmlänningar kan få jobb.

Nu blev det ingen omedelbar nedläggning av SADEV, eftersom riksdagen sade nej.

Men hotet finns kvar.

Stockholmslagen prioriteras av Sveriges Television.

Stockholmslagen prioriteras av Sveriges Television.


För några dagar sedan var det nästan full omgång i hockeyns allsvenska. Jag tittade på SVT:s text-tv och hittade en rubrik. Den handlade om Djurgårdens match. Övriga spelade matcher fick inte vara med. Jag var inte helt överraskad.

I går spelades också många matcher. På text-tv upprepades mönstret: Djurgårdens match var den enda, som förärades en rubrik.

Men det spelades också matcher i bandyns elitserie. En enda match fanns med bland rubrikerna – Hammarbys.


.

Förgiftningen som blev en masshysteri.

I dag publicerar Newsmill en artikel av mig under rubriken Människorättsbrottet som doldes som en masshysteri.
Denna fråga har jag arbetat med i minst 15 år. (Det är också en anledning till att bloggen har blivit försummad). Jag har också gett ut en bok med namnet Den mystiska sjukdomen.
Men nu står jag vid vägs ände.
Jag kan inte göra mer.
Artikeln i Newsmill var ett sista  försök att hitta någon (journalist, författare) som skulle kunna intressera sig för det och gå vidare.
Men - tyvärr - tvivlar jag på att han/hon existerar.. .
Belgrad har fått hjälp av masshysteriexperter, som med förtjusning inordnat förgiftningen 1990 i sina beskrivningar av historiska masshysterier. De bygger på serben Zoran Radovanovic, vars beskrivning av händelseförloppet verkar höra hemma i en helt annan värld än den de många förgiftade vistades i.

 Gå gärna in på förgiftningens hemsida: 
www.denmystiskasjukdomen.se  

Gruvnäringen räddar inte gruvkommunerna.

I många kommuner i norr betraktas den nya gruvboomen som en räddning. Nya jobb skapas, vilka ger kommunerna inkomster. Kanske hoppas man också att jobben ska spridas till andra brancher.
  Men nu har det visat sig att detta inte stämmer. Befolkningen i dessa kommuner fortsätter att minska. Visserligen har det skapats fler arbetstillfällen, men många av dem som jobbar är pendlare från kommuner längre söderut. Därmed blir det inte ökningen av kommunens inkomster så mycket större. Pendlarna betalar skatt i hemkommunen, och där sker säkert större delen av konsumtionen. Och förr eller senare finns det inget mer att bryta i gruvan.
Jag har hela tiden varit tveksam till gruvboomen. Den leder sällan till några större avknoppningar; det blir oundvikligen stora ingrepp i miljön. Gruvkommunerna lider framför allt brist på tjänsteföretag. Det är där som sysselsättningen i framtiden kan komma att öka.
Staten borde hjälpa till med att skapa sådan verksamhet. En åtgärd skulle kunna vara att förlägga en och annan myndighet till kommunerna i norr.
Men ingenting tyder på att nuvarande regering tänker i sådana banor.

Sverigedemokraterna igen!

Ja, nu är dom det tredje största partiet...
Jag skall inte en gång till försöka förklara framgångarna utan ta upp en annan aspekt.
Inför valet 1991 hade en gammal bekant till mig, aktiv i ett av de nu ganska små borgerliga partierna, arbetat hårt med partiets program för den kommun han var verksam i. Men Ny Demokrati (Ian och Bert) fick i kommunalvalet fler röster än hans parti, trots att partiet inte hade något kommunalt program.  Han blev så besviken att han gav upp, d.v.s. slutade engagera sig och avsade sig sina uppdrag.
   Nu upprepas tydligen det som hände då. Sverigedemokraterna kunde ju i senaste valet inte ens fylla sina erhållna platser i kommunerna med namn.  Och kommunala program saknas för många kommuner.
Än värre kan det bli i nästa val. Kanske tröttnar fler hårt arbetande  lokalpolitiker, när de ser sig omsprungna av Sverigedemokraterna i kommunalvalet, fastän partiet inte har en aning om vad det vill göra i kommunerna. 
Sverigedemokraterna tar alltså inte bara röster från övriga partier. Sverigedemokrqterna kan också få engagerade politiker på kommunal nivå att lägga av.

Oppositionens kritik av skolpolitiken är obefogad.

Företrädare för oppositionspartierna kritiserar Jan Björklund för att eleverna blir allt sämre i skolan.

De menar att hans reformer borde ha resulterat i bättre elevprestationer.

Märkligt att höra socialdemokrater uttala sig på det sättet! För det är just det partiet, som ligger bakom nedmonteringen av den svenska kunskapsskolan. I Socialdemokraternas skola prioriterades kunskapsmålen ned, det var annat som var viktigare. Den processen ägnade de sig åt under minst 40 år. Jag brukar säga att det var Thomas Östros som slog in sista spiken i kunskapsskolans kista. Det gjorde han med sin lärarutbildningsreform. Enligt den skulle de blivande lärarna ägna än mindre tid åt att skaffa sig kunskaper i de ämnen de skulle undervisa.

Jan Björklund har genomfört massor av reformer. En handlar om just utbildningen av lärarna. Nu sätts kunskaper i centrum Men de första lärarna, utbildade enligt Björklunds modell, finns ännu inte i skolorna. De utbildas fortfarande på lärarhögskolorna. Det dröjer ytterligare några år, innan de kan ge sitt bidrag till förbättrade elevprestationer. Det vet naturligtvis S-debattörer. Men de föredrar att skylla på Björklund.

Vad beror då de fortsatta försämringarna på?
Jag misstänker att det har att göra med den havererade integrationspolitiken. De största problemen finns på skolor i storstädernas förorter. Dit är det inte lätt att locka s.k. superpedagoger.

Är USA en demokrati?

Det är en provokativ fråga, men visst finns det skäl för kritik mot vissa inslag i det amerikanska valsystemet. Ett märkligt faktum är ju att det är inte alls säkert att presidentkandidaten med flest röster blir president. George W Bush vann, trots att Al Gore hade fler röster. Dessutom avgjordes valet av USA:s högsta domstol, i vilken flertalet var republikaner.

Hade något liknande kunnat hända i ett annat demokratiskt land?

Under större delen av 1900-talet fanns i praktiken inte allmän rösträtt i USA. Ättlingarna till slavarna hindrades genom diverse knep från att rösta. Tyvärr förefaller republikanska delstater att fortfarande stoppa grupper från att rösta – och det handlar alltid om grupper som kan förväntas rösta demokratiskt: Det har blivit stopp för kyrkors möjligheter att hjälpa osäkra väljare att klara av röstningsproceduren eller att underkänna studenters id-kort.

I USA måste väljaren först registrera sig, och det kan också vara en omständig procedur, som skrämmer bort väljare.

USA hade faktiskt valövervakare från OECD och de har gjort anmärkningar av det slag, som brukar drabba länder som ej är helt demokratiska. Röstningen tog ofta alldeles för lång tid. Det drabbar naturligtvis främst demokratiska sympatisörer, som inte kan stå hur många timmar som helst i köer för att rösta. De måste till jobbet eller till dagis för att hämta barn.

De anmärkte på att väljare kunde stå på röstlängder i flera delstater (låter snarare som Ryssland)

Än värre att dessa kontrollanter några gånger inte släpptes in i vallokalerna. Ja, det hände till och med att delstater stoppade dem vid gränsen!

En helt riktig anmärkning gällde penningens betydelse. Det är inte lätt att bli president eller kongressledamot för den fattige.

Till sist: Det fanns ju faktiskt fler presidentkandidater än Obama och Romney. De fick inte mycket utrymme i medierna.

Obama vann - men sen då?

Visst var det glädjande att Obama vann, men vad göra nu?


Strängt taget är han i samma situation som före valet: Det är republikansk majoritet i representanthuset, och extremisterna från teaparty-rörelsen finns kvar. De har ju öppet deklarerat att det viktigaste av allt är att sätta stopp för Obama. Enligt dessa extremister är det fel få abort efter en våldtäkt, eftersom det var Guds vilja.
Och vi ska inte göra något åt klimatförändringar, eftersom Gud styr över vädret.

Tydligen avskyr de Obama; kanske är det en form av rasism. Jag har jämfört det med Palmehatet i ett tidigare inlägg.

Några svenskamerikanska republikaner menar att svenska kritiker av högerutvecklingen i "Grand Old Party" sker utifrån ett felaktigt svenskt vänsterperspektiv. Det där är nonsens! Även många republikaner i USA säger att deras parti har blivit ”kidnappat” av en extrem rörelse, och att de inte känner igen  sig.

Om utvecklingen fortsätter, kan det gynna republikanerna på ett oväntat sätt. En statsvetare påpekade i Sv.D att pragmatiska väljare kan dra den tyvärr riktiga slutsatsen att endast en republikansk presidentkandidat har möjlighet få representanthusets republikaner att acceptera kompromisser. Då röstar de på den republikanska kandidaten, som lättare kan få igenom nödvändiga beslut i kongressen.

Ok, Obama har säkert sina brister, när det gäller att förhandla och köpslå. ”Han kan inte vrida om armen på konkressledamöter, något som Lyndon Johnson kunde.” Och han har visst inte spelat golf med en enda republikan under sina fyra år som president. Själv höll jag på Hillary Clinton under de demokratiska primärvalen, och jag är övertygad om att hon hade lyckats bättre med kongressen, inte minst för att hon är betydligt mera erfaren.

Men under de två första åren lyckades ju ändå Obama åstadkomma en hel del: stimulanspaketet och sjukförsäkringen. Det var efter republikanernas seger för två år sedan, som hans situation blev helt omöjlig.

”Change and Hope” var de stora orden 2008.

Så låt oss hoppas!

Att ringa sin personliga bankman.

Jag behövde prata med min personliga bankman, som finns på Nordeas lokalkontor i Filipstad. Jag hade inte hennes telefonnummer, så jag fick titta i telefonkatalogen efter Nordeas centrala telefonväxel. Det var ju flera år sedan några lokaltelefonnummer fanns där.

Så ringde jag, och visste från början att det skulle bli  cirkus.

Jag kom fram och fick först höra det vanliga att ”just nu är det många som ringer”, men att jag nog skulle få svar inom 3 minuter. Det blev cirka 10, och då kom det en  uppmaning att ange personnummer + personlig kod. Sen fick jag höra att alla telefoner var upptagna men att jag nog skulle få svar inom en minut. Så kom jag till en robot, som frågade vad jag ville. Jag sa att jag ville till lokalkontoret i Filipstad, men då svarade roboten att han inte hade förstått och bad mig upprepa budskapet. Då sa jag att jag ville till min personliga bankman, och det förstod roboten bättre. Filipstad finns väl inte inprogrammerat. Nu kom jag till kundservice men måste först ange personnummer och kod. Då kom jag faktiskt till en levande människa, som efter det att jag angivit mitt personnummer igen fick fram min personliga bankman, som dock var upptagen, varför hon ville ha reda på varför jag ville till min personliga bankman. Det där har jag varit med om tidigare. Banken centralt vill ta över uppgifter från lokalkontoren och det gillar jag inte av flera skäl. Så jag bad att få telefonnumret till min rådgiverska. En stund senare ringde jag, men hon var fortfarande upptagen och jag skulle ändå kunna få service om jag valde att trycka på tangeten 1. Då fick jag på nytt ange mitt personnummer och min personliga kod. Nu kom jag fram till någon som frågade vad jag ville. Mina farhågor besannades. Nu var det inte lokalkontoret som svarade, utan jag var tillbaka på centrala kundservicen. Jag tackade och sa att jag föredrog att ringa senare till min lokala bank.

Tja, så är det, och vi i glesbygdsområden får vara tacksamma, om vi fortfarande har kvar ett lokalt bankkontor. Det är inte många som jobbar där nu. Kassan är indragen och det ser lite ödsligt ut.

En gång ringde Nordea centralt och ville ordna en tid för mig  hos min rådgiverska. Jag undrade varför inte hon och jag kunde göra upp om det själva utan att ”Centralen” var inblandad. ”Dom har så mycket att göra” blev svaret.

OK, kanske det. Inte underligt eftersom personalstyrkan har reducerats kraftigt!

Nationalarenan.

Nationalarenan.

Sveriges nya nationalarena för fotboll har invigts. Liksom sin föregångare ligger den i Solna. Invigningen väckte stor medial uppmärksamhet, inte minst av Sveriges Television. Arenan blev (naturligtvis!) dyrare än väntat och inte färdig i tid. Det senare ledde till att Djurgården och Hammarby kompenserades med ett antal miljoner kronor.  Byggtiden kom att präglas av skandaler om mutor.

  Eftersom även Stockholms stad bygger en jättestor arena, finns misstankar om att båda arenorna inte kommer att få inkomster som täcker kostnaderna.

   Hur kommer nationalarenan att påverka Svenska Fotbollsförbundets ekonomi? Betalar inte alla landets fotbollsklubbar avgifter till Svenska Fotbollsförbundet? I så fall får hela Sverige vara med om att subventionera Stockholmsregionens fotbollsarena i Solna.

   Två nya jättearenor i Stockholmsregionen ökar naturligtvis Stockholms möjligheter dra till sig evanemang – på bekostnad av svenska konkurrenter. Malmö och Göteborg får alltså subventionera nationalarenan och samtidigt vara med om att den reduceras deras intäkter.

Är det rimligt?

Sverigedemokraterna växer.

De senaste opinionsundersökningarna pekar på nya framgångar för sverigedemokraterna. Partiet ser ut att bli det tredje största partiet i Sverige. Endast S och moderaterna är större.

Vad beror det på?

Missnöje med invandringen och invandringspolitiken brukar vara standardsvar. Ett något mer sofistikerat svar lyder att Sverigedemokraterna genom att i någon mån modifiera sina uttalanden, när det gäller invandringsproblematiken har fått nya sympatisörer, som varit negativa till invandring och flyktingar men som tyckt att Sverigedemokraterna gått för långt. 

Säkert kommer partiet, liksom tidigare, vinna nya anhängare genom den i Sverige vanliga normen att det är icke tillåtet att offentligt framföra någon som helst kritik mot flyktingpolitik, flyktingar och invandrare. Det retar många. 

Ett exempel:

Uppdrag Granskning uppmärksammade att en ensam pojke hade "dumpats" i sitt hemland. Han hade kommit till Sverige tillsammans med ett par, som uppgivit att de var föräldrar till honom. Efter att ha fått uppehållstillstånd, åkte tillbaka till hemlandet och dumpade honom där.  

Reportaget blev mycket uppmärksammat, och Uppdrag Granskning hudflängde den kommun, i vilken familjen bott i Sverige. Men de s.k. föräldrarna fick ingen som helst kritik!

Kort om andra inslag:

Att inte hålla skolavslutning i kyrkan av rädsla för att t.ex. enstaka muslimska elever skulle kunna ta skada;

Att inte av samma orsak våga visa bygdespel, där det förekommer kristna symboler.

Det var ett antal händelser av det här slaget som bidrog till att Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen. Att de kunnat fortsätta att växa och bli det tredje största partiet är naturligtvis mycket olyckligt. De flesta av partiets riksdagsledamöter år fortfarande amatörer. Sakkunskap finns inte i många frågor. Eftersom varken alliansen eller de rödgröna vill ha dem i sitt block, riskerar vi även i fortsättningen att få svaga regeringar. 

    Förr eller senare kommer något av blocken att ge efter för frestelsen och göra eftergifter för SD i någon fråga för att få igenom egna förslag.   

Sverigedemokraterna ska naturligtvis bemötas, kritiseras. Men viktigt är också att medier och politiker vågar kritisera de nya svenskarna när det är berättigat. Eller när lokala beslutsfattare inte vågar bevara svenska traditioner som skolavslutning i kyrkan eller bygdespel.

Pagrotsky och hans partis skolpolitik.

Leif Pagrotsky, f.d. socialdemokratisk minister, vill att vi ska fira den kommande hundraårsdagen av demokratins genomförande i Sverige. Han klagar över att han inte fick veta något av detta under sin skoltid.
  Men kan inte det ha berott på att Leif drabbades av den socialdemokratiska skolpolitiken? Den innebar ju att skolans huvuduppgift, att ge eleverna kunskaper, mer och mer hamnade i bakgrunden. Ett ämne som drabbades hårt var just historia.

I Sverige Palmehat, i USA Obamahat.

Jag blir mer och mer övertygad om att Obama förlorar presidentvalet

Tyvärr.

Visst, en förklaring är naturligtvis USA:s knackiga ekonomi. Naturligtvis blir han syndabocken, trots att han knappast kunnat göra mer åt det. Men han får skulden och förlorar besvikna väljare.

Ett annat problem är hans sjukförsäkringsreform (”Obamacare”), som blev en rätt urvattnad kompromiss. Det är en skam för USA att miljoner människor inte har råd att gå till doktorn, trots att de kan ha symptom på allvarliga sjukdomar. Men en stor opinion i USA betraktar en allmän försäkring som en form av socialism, och det ordet har där en starkt negativ klang. Så den genomförda kompromissen blev egentligen inte många nöjda med.

   Mitt Romney har lovat att riva upp Obamacare under sin första dag som president, trots att han själv som guvernör införde en liknande sjukvårdsförsäkring. Det ska bli intressant att se, om han håller det löftet!

  En annan märklig omständighet är att republikaner i delstater genomdriver lagar, som inskränker rösträtten för grupper, som brukar rösta demokratiskt. Det kan gälla förbud för kyrkor att hjälpa väljare registrera sig – eller krav på studenter att skaffa sig nya id- handlingar.  

   Tyvärr finns det i USA en misstänksamhet mot Obama, i synnerhet i kretsar som har gott om pengar. Hos många handlar det om hat. I dessa kretsar blev han aldrig accepterad som president. Säkert hänger detta samman med att han inte är vit. Det började spridas rykten om att han inte var amerikansk medborgare – och att han är muslim. Dessa galenskaper tror tydligen många på.

Denna negativa inställning till presidenten har varit särskilt märkbar i kongressen. Har någon tidigare amerikansk president varit med om något liknande? Kongressen har flera gånger visat sig vara oförmögen att fatta nödvändiga beslut på grund av att republikanska ledamöter sagt nej till alla kompromissförslag. Hatet, avskyn gentemot Obama har styrt deras handlande. Säg nej till allt som han försöker göra, även om det blir kaos i USA!

    Även om Obama med knapp marginal skulle bli kvar som president, lär han få det lika svårt med kongressen, som riskerar få republikansk majoritet i både representanthus och senat. En ledamot sa häromdagen att Darwins utvecklingslära är ett ”djävulens påfund”.

Kongressen är en märklig riksdag.     

Ringer jag gratis?

På nytt måste jag ställa mig den frågan. Min operatör fortsätter att påstå det. Men fortfarande måste jag betala 100 kronor i månaden. Om det inte blir så många samtal under en viss månad, blir ju kostnaden per samtal mycket hög. Dessutom kostar ju alltid varje samtal 0.70 öre, vilket operatören medger men kallar ”uppkopplingskostnad”, vilket man tydligen skall bortse från. Men nu råkar jag dessutom ut för att hamna hos en telefonsvarare, som säger att det är upptaget eller inte går att komma fram, när jag har ringt till en gammal vän. Den slutsatsen har jag tidigare kunnat dra själv, om det tutar upptaget eller ingen svarar efter ett antal signaler. När telefonsvararen dyker upp, försvinner cirka 1.50 från mobilen, vilket innebär att det kostar mer än det hade gjort om vännen hade svarat.

Så, ringer jag verkligen gratis? 

Malala och extremisterna.

Var jag för optimistisk, när jag spådde att mordförsöket i Pakistan  på 14-åriga Malala skulle föda en motreaktion,  varigenom  extremtalibanerna skulle tvingas till reträtt? Jag är rädd för det.  Vissa muslimiska grupper i Pakistan har börjat mumla om att attentatet nog var en västerländsk komplott, vars syfte just var att framkalla ett ingripande mot dem!    De har också ställt frågan varför reaktionerna mot offer för USA:s drönare inte har varit kraftigare. Detta är både trams och försök att blanda bort korten.

  Men det finns risk att än en gång Pakistans regering inte vågar slå till mot de grupper som så länge har terroriserat landet och som gör det i maskopi med sina bröder i Afghanistan.

Beträffande Malala själv, så finns det både positiva och negativa nyheter från Birmingham, där hon nu vårdas. Det positiva är att hon har vaknat upp ur sin medvetslöshet och kunnat stå upp. Det negativa att det är mycket osäkert att hon kan bli helt återställd efter sina hjärnskador. Hon kan endast kommunicera genom att skriva meddelanden på papper.

Men låg oss hoppas! En helt återställd Malala kan bli en enande kraft i kampen för demokrati och jämställhet mellan mellan könen i Pakistan. 

Malala.

 Skall en 14-årig flicka, som nu kämpar för att överleva, kunna ena motstridiga viljor i Pakistan i kampen mot barbariska talibaner?

Talibaner försökte mörda Skalala Yousafzai för att hon verkade för flickors rätt till utbildning. De tog öppet på sig skulden för illdådet och lovade göra om det, om hon överlever. Men nidingsdådet har framkallat ett ramaskri i Pakistan med protester och massdemonstrationer. Till och med islamistiska rörelser protesterar. 

Står vi inför en vändpunkt i Pakistans historia?   

EU:s fredspris

 EU fick Nobels fredspris för  it's contribution to the advancement of "peace and reconciliation, democracy and human rights in Europe."

Ett riktigt beslut -  men det borde ha skett för länge sedan.

Tack vare Kol- och Stålunionen, embryot till EU, kunde västeuropeiska länder samarbeta och lösa konflikter i förhandlingar istället för i krig. EU har fortsatt att slå vakt om demokrati och mänskliga rättigheter också utanför EU. När forna Jugoslavien började krackelera försökte EU förhindra krig – men misslyckades. Tanya Domi, professor vid Columbia University tar det som skäl för att fredspriset inte skulle ha gått till EU. Det är en orimlig ståndpunkt. Milosevic hade bestämt sig för att skapa ett Storserbien och bröt alla överenskommelser om vapenvila. Misslyckandet ledde dock inte till att EU övergav Balkan. Företrädare för EU fanns kvar hela tiden, rapporterande om brott mot den humanitära rätten.  

De som förnekar EU:s insatser under senare år men erkänner dess betydelse för att få de forna fienderna att samarbete menar att Nobelpris inte kan delas ut långt efteråt. Men just I år belönas ju en av pristagarna I fysik för insatser han gjorde för 40 år sedan.

Spridda röster tycker nu att fredspriset i stället borde ha gått till politiska fångar i Iran, till aktivister i Ryssland eller till en kvinnorättsorganisation i Egypten.  Alla dessa kandidater förtjänar säkert att få stöd. Men Alfred Nobels vilja var ju att priset skulle gå till den som gjort mest för att bevara världsfreden.

Så visst förtjänar EU att tilldelas Nobels fredspris!

Kompensera Kiruna!

En utredning har kommit fram till att den nuvarande tv-licensen bör försvinna. I praktiken har den ju fungerat som en form av ”apparatskatt”.  Staten drar ju in pengar på hushållens tv-apparater. Men numera går det att se på tv-program på helt andra sätt än via tv-apparaten.

Administrationen av tv-licensen sköts från Kiruna. De som jobbar där mister sina jobb, när licensen försvinner. Kiruna bör kompenseras för de förlorade jobben. Kiruna är fortfarande alltför beroende av gruvnäringen.  Det har sett bra ut på grund av stigande efterfrågan. Men råvaruproduktion är extremt känslig för svängningar på världsmarknaden, och mycket talar för att vi kan stå inför en sådan nu. Svensk statsförvaltning är extremt centraliserad till Stockholm. Det kan inte vara svårt för staten att flytta viss befintlig verksamhet till Kiruna.

 Eller att dit förlägga ett nyinrättat ämbetsverk! Kiruna 

  

Häcken!

Kan ett fotbollslag, som i stort sett saknar publik vinna allsvenskan?

Det förefaller otroligt, men det kan inträffa. Och laget heter Häcken och spelar sina hemmamatcher på Hisingen i Göteborg.

   Det är inget nytt lag. På 1950-talet rusade det upp genom seriesystemet och befann sig till sist i näst högsta divisionen, vilket närmast motsvarar superallsvenskan i dag. Häcken flyttades upp från dåvarande division tre genom att i en avgörande match besegra Oddevold, ett Uddevallalag, som lockat till sig Gais´ bästa spelare genom löften om jobb på varvet i Uddevalla. Den matchen hade en publik på över 17000 åskådare! Inte ens i sina mest optimistiska drömmar kan Häcken få en så stor publik . Den skulle ej heller få plats på hemmaarenan.

  Hur kan då Häcken tillhöra guldfavoriterna?

En förklaring heter ”Gothia Cup”, kanske världens största fotbollsturnering för ungdomar. Den har blivit en succé  med deltagare från alla delar av vårt klot. Det var GAIS, som drog igång Gothia Cub men som lät Häcken ta över, ett beslut som

bittert ångras i dag. Häcken har på ett skickligt sätt använt en del av inkomsterna till att köpa utländska spelare, som visat sig vara mycket duktiga. I år har Häcken öst in mål i en utsträckning långt över konkurrerande klubbar. Laget spelar en offensiv fotboll, som borde locka betydligt fler till hemmaarenan. Men ett problem, som Häcken delar med andra Göteborgsklubbar, är ett minskat intresse för fotboll i inte minst Göteborg..

  Det borde gå att ändra på. För det är absurt att det lag som spelar den mest publikvänliga fotbollen i allsvenskan har en så liten publik.

Att värna livet?

Det pågår, både i Amerika och i Europa, försök att inskränka rätten till abort. Längst har denna rörelse, som anser sig ”värna livet”, kommit i USA. Där tillämpas till och med psykisk terror gentemot abortsökande kvinnor. De tvingas ju lyssna på fosterljud.

  Nu står Spanien på tur. Där har en minister aviserat ett förslag om inskränkningar i aborträtten. Av ett uttalande, som SVT återgav, anser han tydligen att kvinnans främsta uppgift är att föda barn.

Själv finner jag en omständighet svårbegriplig. Företrädare för rörelsen om att ”Värna livet” tycks aldrig höra av sig när det handlar om att protestera mot förestående avrättningar. I USA tillämpas ju dödsstraffet i många delstater, men de som säger sig värna om livet är inte ute och protesterar. Det tycks snarare vara så att de som ska värna om livet är FÖR DÖDSSTRAFFET.

Ta som exempel George W Bush och hans broder. De var båda guvernörer i var sin delstat i USA, och de låg i topp, när det gäller att säga nej till dödsdömdas nådeansökningar. Ingen pardon där! Men broder George W:s  abortmotstånd är så starkt att han inte ens accepterar stamcellsforskning.

Märkligt!

Studio Ett: Utanför Stockholm är det "lokala frågor".

”Det blir ett lokalt inslag”, sa Helena Groll, när Studio Ett i tisdags skulle ta upp kravet på folkomröstning inför införandet av trängselavgifter i Göteborg.

Men det säger hon inte, när Studio Ett ägnar sig åt synnerligen lokala Stockholmsfrågor. Några dagar tidigare blev det stort utrymme åt cyklisternas situation i Stockholmstrafiken. Bland övriga märkliga stockholmsinslag kan nämnas ett om hur det går till när nya gator i Stockholm ska få sina namn.  Men det betraktar Groll tydligen som riksangelägenheter!

 Folkröstningsproblematiken i Göteborg är en komplicerad fråga. Trängselavgifterna ska användas till investeringar för att komma tillrätta med trafikeländet i Göteborg. Ett inslag är en ny bro över älven. Det var meningen att det skulle bli folkomröstning, men så fick kommunen ett erbjudande från staten om ett ordentligt bidrag till det stora projektet. Då tyckte en majoritet bland politikerna att folkomröstningen inte behövdes. Det var viktigare att säga ja till statens erbjudande – och att ha projektet i hamn. Men nu har Göteborgs-Tidningen startat en kampanj och namninsamling med krav på att den inställda folkomröstningen ändå ska bli av.

   Tydligen är allt som sker utanför Stockholm ”lokala frågor” för Helena Groll. Det har Studio Ett demonstrerat tidigare. En gång handlade det om en annan folkomröstning i Göteborg. Då gällde det några stadsdelar, som ville bryta sig ur Göteborg och bilda egna kommuner. Självklart var det av riksintresse att Sveriges näst största kommun riskerade att krackelera. Men när representanten för en av de stadsdelar som ville bli nya kommuner ville påpeka att det var stora skillnader mellan de blivande kommunerna, blev han bryskt stoppad av programledaren: ”Detta är ett riksprogram, så det kan vi inte ta upp”.

Jag vill minnas att programledaren hette – Helena Groll.

Galenskaper!

Häromdagen såg jag på text-tv en nyhet, som var något av det märkligaste (och löjliga) som jag läst om på mycket, mycket länge. Det som inträffat hade inträffat i Iran och där kan tydligen vad som helst hända. Men jag förmodar att även en och annan iranier skakar på huvudet eller skäms:

Kvinnor får ej längre studera ett stort antal universitetsämnen. Det beror på att de har visat sig vara så duktiga att de fått högre betyg än sina manliga kolleger. Eftersom detta strider mot den nuvarande regimens föreställningar om män och kvinnor löses problemet genom att ta bort de kvinnliga studenterna.

Onekligen enfald i kvadrat och kubik!

   Men det finns tyvärr galenskap också i den västerländska världen. Då och då händer det märkliga ting i t.ex. USA. Just nu har vi senatskandidaten, som inte tror att våldtagna kvinnor kan bli gravida, och i hans republikanska parti sägs det då och då galenskaper som är på samma nivå som förbudet mot kvinniga studenter i Iran.

Det var inte länge sedan jag läste att republikaner inte ville göra något åt klimathotet, eftersom det skulle innebära att människan lägger sig i något som Gud råder över.

Kan dessa galenskaper ha det gemensamt att de är utslag av religiös extremism?  

I så fall olycksbådande. I Iran har denna extremism den politiska makten. I USA kan en lika farlig extremism erövra den politiska makten i höst.

Det finns då två regimer som ser ”Den andre” som fienden nr 1. Iran gör allt för att bli ett land med kärnvapen; USA vill göra allt för att förhindra det.

Vad kan det leda till

Varför inget skrivet i augusti?

Under hela augusti har jag i praktiken varit heltidssysselsatt med den fråga som jag ägnat mer än 15 år av mitt liv: Förgiftningen i Kosova 1990. Gå gärna till hemsidan www.denmystiskasjukdomen.se   Där finns utförlig information om vad det handlar om!

 Förra hösten tyckte jag att det såg ut som om jag äntligen skulle kunna avsluta detta engagemang:  Jag lyckades få chefredaktören för European Journal of Epidemiology (EJE) att gå med på att införa ett genmäle gentemot en artikel, skriven av Zoran Radovanovic 1996. Där lyckades författaren få ”den lärda världen” att tro att Kosova 1990 hade drabbats av en gigantisk masshysteri.

Tyvärr blev inte genmälet klart förrän i maj i år. Det berodde på att de albanska läkare som skulle utforma texten hade problem med att organisera sig. Men den för mig stora besvikelsen var att redaktören på EJE sade nej till genmälet. Det var  något förbryllande, eftersom han i höstas av mig hade fått en kritisk granskning av Radovanovic’s artikel, och den måste ha varit hans underlag för beslutet att acceptera ett genmäle.

Jag vet fortfarande inte varför han nu sagt NEJ. Jag har skrivit och frågat men inte fått svar.

Läs genmälet här:

If Kosova had a case of mass hysteria in 1990, it stands out in two ways: its length and the many patients. Francois Sirois has studied 70 mass hysterias and his conclusion is that the normal length is 3-14 days. Almost 50 % had at most 30 individuals. Compare this with Kosova: Length 8 months and 8000 individuals.

 Using behavioural science Radovanovic refers to studies with very small populations (a factory and a school) and applies them on the 2 millions inhabitants in Kosova. Is it possible?

 Radovanovic only used Serb sources. (He admits they were in a bad condition.) As a consequence he is ignorant. The letter he mentions (p. 107), written “five months after the epidemic”, is dated August 15. It means he believes the “epidemic” ended in March. Actually, it continued the whole year. It also means he wrongly believes there were “only” around 4000 patients. Actually, the patients counted about 8000.
 He also states no “poison spreader” was ever discovered, which, according to him, must occur, if poison caused the epidemic. In fact, perpetrators were unveiled!

Another consequence is his wrong conclusions. He found no Serb patients in his Serb sources, and by using argumentum e silentio his conclusion is: All patients were Albanians. With Albanian sources, he had found even a Serb policeman among the patients.

 Radovanovic’s description of the symptoms is unsatisfying. Albanian statistics shows that many symptoms could hardly be caused by hysteria:

Almost 100 % of the patients had conjunctivitis;
86 % redness in the face. (Radovanovic means Albanian doctors’ maltreatment caused the redness. But the patients had it before entering hospitals).
79 % ogulargyric crisis;
51 % redness of mucosis;

Witnesses describe cases of extreme cramps. A leg could be fixed in an unnatural position, impossible to adjust. Witnesses also let us understand that hypersalivation was more common than according to statistics;

Mass hysteria experts as Bartholomew and Wessely mention a list of characteristica for mass hysteria. Radovanovic says all were found in Kosova. Three are rapid spread and rapid recovery from modest symptoms.

 Interviewed patients give another picture. Most of them had problems several weeks, many for months and some for years. There are even patients saying they still have symptoms. One, a high school student, was poisoned by a thick gas, which made students faint or vomit. Since then his eyes are inflamed and he has in vane travelled through Europe for help.

Another example, a girl, age 17: She felt a smell like perfume, fainted and woke up - in a hospital. "All my body was shaking, blood was flowing from the nose, tears from my burning eyes". Modest symptoms?

 Radovanovic means Kosova was “with few exceptions” hit by a teenage epidemic, and this is another mass hysteria criterion. But the exceptions are many. There were patients from 3 years old to 66. 380 were factory workers.

In an important symposium in Zagreb 1990 a Serb professor, Lubomir Eric, who had believed in the teenage thesis, got chocked when he heard also small children were victims. One of them was a Serb boy, 3 years old.

Radovanovic also maintains that no poison was found in Kosova. He refers to the Military Medical Hospital in Belgrade, which took 153 blood samples and three days later published the result: No poison. The quick answer caused a commentary from Dr Barend Cohen. He found it strange that this hospital in three days could do what a Western laboratory needed six weeks to perform.

Radovanovic doesn’t mention Bernard Benedetti, who took 150 samples, finding poison. But, according to him, a French minister stopped the publication of his report. Also Franjo Pllavsic, a Croatian biochemist, found poison (organophosphate) in urine samples. His research was presented in the Zagreb symposium.

Furthermore, Radovanovic refers to the British doctors Alastair Hay and John Foran, who 1991 in the Lancet wrote they found no poison in Kosova. But the Lancet notice gives no information about how Foran (he took the samples) worked, and nothing about where in Kosova samples were taken, or how the patients were selected. And nothing about his contacts with officials in Kosova or the time span between the patients’ first symptoms and the taking of samples.

These questions are surely answered in their report, which should be sent to the “Albanian Community” by a French organisation. But no report arrived, and Dr Hay can’t find his copy. Unfortunately, Dr Foran has been impossible to locate.

Radovanovic gives a detailed description of how the epidemic started in a school in Podujeva. The origin was an infection in one single class, observed March 14. When students from other classes got sick and fainted March 19, mass hysteria had broken out. 

But this description is a construction. On March 12, a school porter from Podujeva got a hospital bed in a clinic, which he had visited some days earlier. He had symptoms, which students got one week later: red cheeks, fainting, headache. Was he hit by teenage hysteria, before it started?

To know what happened in Kosova 1990 it’s necessary to ask the patients. Radovanovic has not done it; maybe he hasn’t even got second hand information.

Independent of one another, witnesses have given versions, all fairly similar. Here a Podujeva witness:

Entering her class-room she observed “something white", placed on her desk. She got curious, poked in it and smelled. A class friend did the same but got symptoms: Foam came from her mouth and she couldn't answer when spoken to.

The witness then saw pupils fainting. She ran to the school yard. There pupils were lying, fainted or with cramps. She couldn’t avoid treading on them, as they were so many.

Then she got symptoms herself, tremors for 10-15 minutes in intervals. This went on for three months.

School witnesses often mention foaming and fainting after poking in a “white substance”. Foaming was frequent also among factory workers.

Radovanovic says nothing about this. Shall we believe in him – or the witnesses?

Stockholm surar över att Malmö fick finalen.

.

Det blev en mycket positiv överraskning att Malmö fick finalen i Eurovision Song Contest.

Äntligen får Sverige ett tillfälle att visa upp en annan stad än Stockholm för ett internationellt forum!

  Men Stockholm surar och har svårt att acceptera att en annan kommun fick uppdraget. Det värsta exemplet på det är en artikel i Expressen 10/7, skriven av Hanif Bali. Han menar att det var Solna, som ställdes mot Malmö och förlorade, trots att Solna hunnit mycket längre på integrationens väg.

   Naturligtvis är det rent nonsens. Att Solna har en stor arena med sittplatser för 65000 beror ju på att Solna är en del av Stockholmsregionen. Om så inte varit fallet, hade det där inte funnits några stora arenor.

Självklart är det Stockholm som ska jämföras med Malmö. Och i Stockholm är segregationen och dess konsekvenser minst lika stora som i Malmö.

Än en gång ett exempel på att politiker kan dra till med vilka galenskaper som helst och ändå få dem publicerade!

Himmel över London, ett strindbergianskt drömspel.

Jag har just läst Håkan Nessers ”Himmel över London”, en märklig bok som inte riktigt passar i någon genre. Allt oftare inträffar det som ej höra hemma i verkligheten utan tillhör drömmens värld.

Även denna gång har författaren skrivit ett verk, som läsaren sträckläser, trots att boken är tjock som en tegelsten.

”Håkan Nesser när han är som bäst”, menar en anmälare. Men det berömmet reserverar jag för hans beskrivningar av ungdomars värld, t.ex i ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”.

Bärplockarna - Sverige skämmer ut sig!

Fyra år i rad har vi hört samma sak om de utländska bärplockare, som lockats eller lurats hit: ”Det här var sista gången. Till nästa år måste vi se till att eländet inte upprepas”.

   Men ingenting tycks hjälpa. Eländet har inträffat även i år. Bärplockare i massor har kommit hit, trots att det inte funnits tillräckligt med bär. I år är det framför allt bulgarer som råkat lika illa ut som t.ex. thailändare tidigare gjort. Och bulgarerna känner sig lika lurade. Många har skuldsatt sig för att kunna komma hit. Nu åker de tillbaka. Kvar finns dock skulderna och fordringsägarna.

   Hur är det möjligt att det än en gång har kunnat gå så snett? Det borde väl i varje fall gå att se till att hugade bärplockare blir informerade, om det finns några bär?

   Bulgariens ambassadör har tydligen varit rädd för att hans land skämmer ut sig. Men nog är det framför allt Sverige som gör det!

   En helt annan sak är att det är märkligt att det ska vara så svårt att få arbetslösa och fullt friska ungdomar att under några veckor förvärva inkomst genom att plocka bär. I varje fall under år med bra tillgång på bär!

Importerade kvinnor nekas info om mannen varit kvinnomisshandlare.

.

Så illa trodde jag inte att det var! (Skrev om det igår)

Men tydligen har det inte varit några problem för svenska män att ta hit nya utländska kvinnor, trots att de regelbundet misshandlat dem och dumpat dem. Migrationsverket anser sig inte ha rätt att informera om vad mannen tidigare gjort.

Eller bryr verket inte om att kontrollera? Det finns ett EU-direkt om familjeåterförening, som kan tolkas som hinder för en sådan kontroll, men då bör den ändras.

I vilket fall som helst kan regeringen testa EU:s reaktion genom att ålägga Migrationsverket att ordentligt granska de manliga kvinnoimportörerna!  

Fotbollslag från Syrien nekas visum för Gothia Cup

Enligt Dagens Eko har ett fotbollslag från Syrien nekats visum för att få komma till Göteborg och delta i Gothia Cup. Motiveringen lyder att risk föreligger att de stannar i Sverige ”på grund av det osäkra läget i Syrien”.

Ja, nog är det osäkert. Det råder fullt inbördeskrig!

Om de i stället hade tagit sig till Sverige och sökt asyl, hade de fått uppehållstillstånd.

Migrationsdomstolen säger alltså nej till människor som riskerar att dö, något som ledamöterna är fullt medvetna om.

Och ett annat lag från Syrien har fått tillstånd att komma!

Sökte dom asyl?

Män som tar hit utländska kvinnor och misshandlar dem,

Regeringen vill ge stöd åt kvinnor, som fått uppehållstillstånd genom att gifta sig (eller bli sambo) med en svensk man. Alltför ofta börjar mannen efter en tid att behandla henne illa. Tyvärr finner hon sig i att utsättas för misshandel av rädsla för att bli utvisad. Hon har ju endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, som upphör, om relationen med mannen upphör. Många män hotar öppet med att de skall se till att kvinnan sparkas ut ur Sverige, om hon inte lyder honom. Regeringens utlovade hjälp går ut på att kvinnorna direkt efter ankomsten till Sverige ska bli informerade om sina rättigheter och om hur de ska agera, om mannen börjar uppträda otrevligt.

                      Allt det där är naturligtvis positivt. Dock är det ett faktum, som ter sig obegripligt för mig: Hur är det möjligt att en och samme man kan ta hit den ena olyckliga kvinna efter den andra och misshandla dem på samma brutala sätt? 

Borde inte Migrationsverket reagera, när det kommer in en ansökan om uppehållstillstånd från en kvinna, som träffat en svensk man, som tidigare tagit hit kvinnor och misshandlat dem? 

I varje fall borde alla sådana kvinnor varnas!  

Varifrån tas Stockholms tillväxt?

I dagarna cirkulerar uppgifter om att knappast någon europeisk storstad förväntas få så stor tillväxt som Stockholm. Visserligen finns det invändningar mot den slutsatsen, men företrädare för Stockholm jublar och passar på att påpeka att staten bör satsa på infrastrukturen i Stockholm, så att regionen kan ta emot alla nya invånare. Det handlar ju om cirka 40000 per år. Dessutom upprepar de mantran att ”det som är bra för Stockholm är bra för landet i övrigt”.

Det är lite svårt för oss i glesbygden att inse det! Jag bor i en kommun med cirka 10000 invånare. Stockholm slukar varje år fyra sådana kommuner.  För har inte de flesta nya stockholmare bott någonstans i övriga Sverige?

I min kommun Filipstad är det dominerande företaget Wasabröd. Men numera är det i stort sett endast själva brödbakningen som äger rum där. Alla högre funktioner har flyttat till Stockholm. Där sitter verkställande direktören, där sker marknadsföring, osv. I Stockholm finns till och med knäckebrödsfabrikens informationschef, som endast lärt känna fabriken via några besök.

Förr var Wasabröds VD en integrerad del i bygden. Familjens barn gick i kommunens skolor, deltog i dess idrottsföreningar.  Är denna utveckling verkligen bra för Filipstad?

   Samma öde drabbar nu Sandviken. Företaget Sandvik ska flytta styrelsen till Stockholm. Är det bra för Sandviken?

I själva verket innebär Stockholms tillväxt att övriga Sverige brandskattas. Befolkningsminskningar leder till att det blir sämre service – och därmed ny befolkningsminskning.

Det som är bra för Stockholm är inte bra för oss i glesbygden!

   

Missnöjet med väderprognoserna.

Det är ganska naturligt att det dåliga vädret går ut över dom som gör väderprognoserna, även om de stackars meteorologerna inte kan hjälpa att vädret blivit så dåligt. I år har de till och med anklagats för att i onödan ha skrämt bort turister genom att spå sämre väder än vad det blev. Den anklagelsen var ogrundad. Det var snarare turister, som feltolkade vad som endast var varningar för högt flöde i vissa vattendrag.

Kritiken förstorades i några medier. Men det som verkligen borde diskuteras är de väderprognoser som kvällstidningarna står för. Där kan till och med löpsedlarna tala om var solen ska skina långt in i framtiden. Dessutom har de 13-dagarsprognoser, där de anger väderskillnader mellan städer som endast ligger några mil från varandra. Detta är rent nonsens! Meteorologerna kan ganska säkert ange kommande dags väder. Redan tvådygnsprognosen är osäker. Framför allt är det svårt att exakt förutsäga, när en väderförsämring kommer. Den blir lätt ett antal timmar försenad. Längre prognoser är endast sammanfattningar av huvuddragen i det kommande vädret.     

Annie Lööf leker Maud Olofsson.

Situationen för centerpartiet är minst sagt katastrofal. Partiet har till och med halkat under 4 procent i en in  opinionsundersökning och kan därmed ramla ned i den politiska avgrunden. Partiledaren Annie Lööf blev inte alls den stimulans som partiet räknat med.
  Nu har hon tydligen blivit desperat, för hon har bjudit in övriga partiledare till ett möte i sin hembygd. Där ska de diskutera och försöka komma överens och därmed åstadkomma en nytändning av Alliansen.
  Det där är ju helt enkelt att kopiera det Maud gjorde 2004, när Alliansen bildades. Att kopiera vad andra gjort ger sällan bra resultat. Och definitivt inte för Annie. Situationen är annorlunda nu. Hon riskerar att övriga partiledare tackar nej.
Har hon råd med ytterligare ett bakslag?

Maud 2004.

Hjällbo: Studio Ett "glömde"" det viktigaste.

P1:s Studio Ett tog upp debatten om "islamiseringen i Hjällbo". (Se mitt inlägg 2/7) Gun Holmertz blev intervjuad om vad som hänt. Däremot hade Studio Ett misslyckats med att hitta någon företrädare för "Afrikas Horn".
   Men tyvärr nämndes ingenting om det som Gun Holmertz framför allt ville peka på, nämligen att det inte finns någon som helst beredskap för att ta emot de minst 20000 somalier som kommer att få uppehållstillstånd som anhöriga. 
Är ämnet så känsligt?   

Islamisering i Göteborg!

Hjällbo är en förort i Göteborg med många av förorternas vanliga problem: Arbetslöshet, hög andel invandrare.

 Den 18 juni skrev Gun Holmertz, vänsterpartist och verksam i Caritas en debattartikel i Göteborgsposten.  Hon påtalar att Sverige har att vänta en kraftig ökning av anhöriginvandringen genom uppgörelsen mellan miljöpartiet och alliansen. 20000 somalier kan då få uppehållstillståndet. För detta finns ingen som helst beredskap i Göteborg. Det kan leda till att ”nyanlända somalierna riskerar att gå direkt in i famnen på islamistiskt aktiva landsmän”.

   Hennes antagande grundar hon på sina erfarenheter som verksamhetsansvarig inom Caritas i Hjällbo. Många somalier, framför allt kvinnor har, ”efter tio till 15 år i Sverige ett ytterst begränsat ordförråd”. De säger att det är ”enklare att leva på försörjningsstöd än att aktivt söka arbete, då de anser att skillnaden räknat i inkomst är försumbar”. Hon har lagt märke till att ”allt fler muslimska kvinnor skyler sig; alltifrån ansiktet till hela kroppen. Denna förändring stämmer väl överens med männens tilltagande sätt att klä sig extremt: med fotsid dräkt, huvudbonad och skägg”.

Hon delar lokal med den somaliska barn- och kulturföreningen Afrikas Horn och ser dagligen ”hur deras ursprungliga verksamhet i ökad grad har övergått till islamism. Lokalen fungerar numera dygnet runt som en renodlad moské, där bönemattor rullas ut och frekventeras av hundratalet män.” Några av dem uteslöts ur en annan moské på grund av wahhabism (fundamental saudiarabisk islam). Hon finner det olustigt att ”bönemattor omedelbart skakas och tvättas om en av personalens hundar besökt lokalen” och förstår inte vad verksamheten hos Afrikas Horn har med barn och kultur att göra”.

 Ansvariga politiker och företag vägrar att ta i saken. ”Antagligen vill de inte ta risken att bli beskyllda för rasism. Detta är ett alltför typiskt exempel på det svenska majoritetssamhällets undfallenhet och oförmåga i denna och liknande situationer. Flatheten är ett mycket illavarslande tecken för hur de somaliska män och kvinnor som rör sig alltmer mot en religiös slutenhet, ska kunna anpassa sig här.”

Hon avslutar med en uppmaning till svenska myndigheter, organisationer och företag att ”sluta att stoppa huvudet i sanden”.

Hon fick naturligtvis en replik, undertecknad av Amanj Aziz, ”muslimsk aktivist” och Said Sheikh, ordförande i Afrikas Horn. De utsätter henne för personangrepp och menar att det största problemet är att Afrikas horn behöver en större lokal.

26/6 avslutade Gun Holmertz debatten och nämnde att hon efter sitt första inlägg ”blivit dödshotad inför vittnen av en somalisk man. Både på svenska och arabiska förklarade han inför Allah att jag inte hade många dagar kvar att levande ta mig hem från jobbet. Händelsen är polisanmäld”. Hon nämner att deltagarna i Caritas språkundervisning upplevt Afrikas horns verksamhet ”så pass obehaglig att de inte längre vill komma. Vi störs av böneutrop, arabisk teve och annan liknande pågående verksamhet som inte har med en barn- och kulturförening att göra”.

   Minst 20000 somalier kommer att få uppehållstillstånd som anhörige till somalier med uppehållstillstånd. Den dåliga beredskapen i Göteborg har sin motsvarighet i många kommuner. Det beror inte i första hand på bristande vilja; problemet handlar främst om att det saknas pengar. De löften kommunerna fått av staten om nya pengar kommer inte att räcka till.” Riskerna för islamisering, påtalade av Gun Holmertz, är reella och att blunda och tiga bäddar för ökad främlingsfientlighet och stigande opinionssiffror för Sverigedemokraterna.