Ännu en islamistisk organisation får pengar!

Landstinget i Stockholm delar ut pengar till ungdomsförbunds distriktsorganisationer. En av dem som nu räknar med att få över 300 000 kr är organisationen Svenska Muslimer för fred och rättvisa. SMFR. Dom sökte pengar förra året men fick nej. Denna gång har dom ansträngt sig för att uppfylla alla krav. Enligt SMFR:s verksamhetsberättelse förefaller organisation dock inte ha sysslat med annat än att göra klart sin anhållan att få pengar. Det står att ”verksamheten har varit av strategisk karaktär och med fokusering på att uppfylla kraven på att få bidraget”. Landstingets krav är måttliga. 40 procent av medlemmarna får vara över 25 år. SMFR klarar det med en liten marginal, 38 procent Det är lätt att bli medlem; det är bara att anmäla sig på SMFR:s hemsida;. Några medlemsavgifter existerar inte. Det finns anledning fråga sig, hur många medlemmar som är aktiva. På ett extra årsmöte i somras var antalet närvarande individer fyra stycken. Nu räknar man nog med att ansökan ska bli godkänd och pengarna trilla in. Men en av ledamöterna i landstingsnämnden, Paula Ternström, har invändningar. Hon har påpekat att ledande företrädare för SMFR vägrar att ta kvinnor i hand. Det är en tydlig signal om att organisationen är islamistisk. Jag har själv noterat att SMFR samarbetar med andra islamistiska organisationer. Det kan också noteras att bostadsminister Mehmet Kaplan var en av initiativtagarna till bildandet av SMFR. Under sin tid i ledningen för Sveriges Unga Muslimer fördes en klart islamistisk politik, t.ex. skriften Kvinnan i Islam, enligt vilken mannen har rätt att slå sin kvinna. SMFR har inte gjort något för att hjälpa kvinnor som trakasseras för att inte vara rätt klädda eller för att förhindra att unga pojkar ansluter sig till IS. Hur reagerade då övriga ledamöter i landstingsnämnden på Paula Ternströms uppgifter? Alla borde väl inse att landstinget inte kan skänka över 300 000 kronor till en organisation, vars drivande krafter vägrar ta kvinnor i hand? Men tydligen möttes hon inte av tacksamhet. I stället blev hon anklagad för att lida av islamofobi. Dylika anklagelser har drabbat fler än Ternström. Det bemötandet riskerar att leda till att kritiker tystnar – och att islamismen fortsätter att breda ut sig – och att fler ungdomar försvinner till IS.

Fotbollshuliganerna måste stoppas!

Hur länge ska fotbollsklackarna (läs fotbollshuliganerna!) få hålla på och förstöra fotbollen? Hur länge ska det accepteras att de före och efter matcherna busar, slår sönder och skrämmer slag på folk? När AIK i söndags mötte Hammarby, blev det skandal både på fotbollsstadion och på gatorna utanför. AIK-klacken skanderade ”låt han dö” om den medvetslöse Hammarby-spelaren Erik Israelsson. Makalöst! Och på stan skränade fotbollshuliganer, när de vällde in i en tunnelbanevagn med många barn bland passagerarna. I ren förskräckelse försökte passagerare rädda sig genom att lägga sig på golvet. SVT har haft flera inslag i Rapport och Aktuellt om detta. Det blev en intervju med en företrädare för Black Army. Han tyckte inte det var nödvändigt att be om ursäkt. Det blev också en intervju med ordföranden i fotbollsklubbarnas riksorganisation (I Sverige är tydligen allting organiserat!). Han menade i Rapport att det som hänt snarast var en storm i ett vattenglas. Men tydligen ändrade han sig inför sitt framträdande i Aktuellt och uttalade viss kritik mot AIK-klackens skanderande. Det är framför allt de större städernas supporterklubbar, som har utmärkt sig. I sin framfart drar de sig inte för att begå lagbrott. Fotbollshuliganismen har i Sverige orsakat en människas död genom misshandel. När något allvarligt inträffar blir det uppståndelse. Kända personer framträder och kritiserar. Men sedan blir det tyst, tills något nytt inträffar. Kanske är AIK:s Black Army den supporterklubb, som skapat de största rubrikerna. Varför framställa sig som en armé? I Stockholm har klackarna infört traditionen att ta sig till arenan marscherande. De får tillstånd av polis, som stoppar trafiken så att marschen kan äga rum. Black Army eldar upp sig genom att skandera hatramsor mot motståndarlaget. Black Army har också försökt få inflytande i AIK:s styrelse genom att helt enkelt skicka medlemmar på fotbollsklubbens årsmöten och rösta på kandidater som Black Army fört fram. Det låter oskyldigt, men det har funnits uppgifter om att några Black Army-kandidater inte haft riktigt rent mjöl i påsen. Fotbollen tar nu allvarlig skada av klackarnas beteende under matcherna. Att ha med sig brandfarligt gods på matcherna kan leda till att oskyldiga människor skadas. Barn kan avskräckas för att gå och titta på fotboll. Det har klubbarna inte råd med! Inte minst IFK Göteborg borde tänka på detta! Trots att ”Blåvitt” i skrivande stund leder allsvenskan, kommer inte publiken till avgörande matcher! Fotbollsförbundet och klubbarna måste gå från ord till handling!

Företag tjänar stora pengar på flyktingbarn!

Jag har flera gånger bloggat om de s.k. ensamkommande flyktingbarnen och varit kritisk till företeelsen som sådan. Antalet anländande barn fortsätter att öka. Nu räknar Migrationsverket med att det under 1015 kommer att anlända 12000. Den expansionen har flera företag fått upp ögonen för. De insåg snabbt att det går att tjäna pengar på ensamkommande flyktingbarn. I dag har Svenska Dagbladet ett reportage om en undersökning som tidningen gjort och som visar att företag kan tjäna stora pengar på att engagera sig i flyktingbarnen. Det handlar om företag som Aleris, Attendo och Nytida. Två av dessa, Attendo och Nytida ägs av riskkapitalföretag. Attendo har haft en avkastning på hela 24 procent. Det är tre gånger högre än snittet för börsbolagen. ”Det är extremt lönsamt”, säger finansanalytikern Peter Malmqvist. Svenska Dagbladet försökte intervjua ansvariga chefer och ställa frågor om lönsamhet och kvalitet – men det gick inte. Nytida har skapats av det som en gång i tiden hette Carema – och hamnade i hetluften. Nu satsar Nytida stenhårt på flyktingbarn. Företaget har flera ägare. En är riskkapitalbolaget Triton, som är registrerat i skatteparadiset Jersey. En del av de miljoner som skulle gå till flyktingar hamnar alltså i ett skatteparadis! Trots att företag är angelägna om att få ta hand om de ensamkommande upptäcker inspektörer förvånansvärt ofta brister och slarv. Vanliga klagomål är låg bemanning, indragna aktiviteter och dåligt brandskydd. Ett boende, som drevs av Attendo, hade så låg bemanning att säkerheten var hotad, Attendo har minskat antalet anställda. Det har blivit tillåtet att låta två barn dela på ett rum. Det borde ju dra ned på kostnaderna per barn, men de privata aktörerna har inte sänkt priserna. Vid en oanmäld inspektion av ett Attendo-boende berättade barnen att ledningen dragit in de aktiviteter som de lovat att ordna för de ensamkommande – och som de får betalt för! En helt annan sak är att jag fortfarande anser att ytterst få flyktingbarn är flyktingar enligt Utlänningslagen. Och många är ej heller barn (d.v.s. de har fyllt 18 år). Många har kommit på uppdrag av föräldrarna: De ska efter att ha fått uppehållstillstånd begära anknytning så att resten av familjen kan komma.

Stockholm växer på Sveriges bekostnad!

Sedan 1880 har befolkningen i Stockholms län ökat från 7 till 22 procent av Sveriges befolkning. Samtidigt har befolkningen i Västra Götaland minskat från 18,3 till 16,8 procent. I Skåne har det skett en obetydlig ökning till 13,2 procent. I övriga Sverige har en kraftig befolkningsminskning ägt rum – från 64 procent till 48. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt till 2050, kommer Stockholms län att ha en befolkning på 3,3 miljoner vilket innebär 29 procent av Sveriges befolkning. För att denna expansion ska bli möjlig måste regeringen satsa 150 miljarder kronor i Stockholms infrastruktur. Inte undra på om icke-stockholmare misstänker att föga blir över dem genom den gigantiska satsningen på huvudstaden. Situationen är alltså att den största storstadsregionen (Stockholm) växer kraftigt, Malmö/Skåne har en svag ökning, men Västra Götaland står stilla. Visserligen har huvudkommunen Göteborg haft befolkningsökning, men det har gått sämre på andra håll i regionen. För Malmö/Skåne finns förutsättningar för att utvecklingen kan bli bättre genom anknytningen till Köpenhamn. Men det förutsätter att danska och skånska politiker kan samarbeta! Det finns flera förklaringar till Stockholms särställning och expansion. De flesta beslutsfattare på högre nivå finns i Stockholm och de förökar sig. Där finns de flesta myndigheter och när beslutsfattarna ska avgöra var i riket en ny myndighet ska placeras, så blir det nästan alltid – Stockholm. När regeringen (för ganska länge sedan) faktiskt beslöt att en ny myndighet, fiskeriverket, skulle inrättas och faktiskt placeras i Göteborg, blev det protester. En byråkrat fruktade att det skulle ”urholka Stockholms ställning som huvudstad.” Men när beslut hade fattats om att skapa ett statsägt bolag för att ta hand om bilindustrins lånebehov och Göteborg tog det som självklart att bolaget skulle ligga i Göteborg tog man fel. Det blev Stockholm. ”Där skall finansbolagen ligga!” menade beslutsfattarna. Det faktum att beslutsfattarna finns i Stockholm innebär en frestelse för företag, och organisationer ute i landet att flytta verksamheter dit. Tyvärr tycks det bli allt vanligare att företag helt enkelt flyttar sitt huvudkontor till Stockholm. Därmed försvinner ett stort antal jobb från den drabbade orten. Kvar blir själva ”verkstadsgolvet” Riksdagen har tagit flera initiativ för att bryta utvecklingen. Stockholm bör inte vara den enda ”tillväxtmotorn”. Det blir ju negativa följder även för Stockholm, t.ex. trängsel och en katastrofal brist på bostäder. Riksdagen har därför bestämt att vid beslut om nya myndigheter skall alltid prövning ske om den kan placeras utanför Stockholm. Men detta beslut har blivit ett totalt fiasko! Prövningen kan nonchaleras. Ibland har den redan utnämnde chefen för den nya myndigheten gjort en utredning och kommit fram till att den måste bli kvar i Stockholm. Naturligtvis tycker han det! Han har ingen lust att flytta från Stockholm! Varför reagerar inte riksdagen? En positiv utveckling i de tre storstadsregionerna innebär inte att där i framtiden inte kommer att finnas några glesbygdsproblem. Men förhoppnings går problemen att hantera. De verkliga glesbygdsproblemen har vi Norrlands inlandskommuner. Där behövs insatser av ett helt annat slag. Sedan 1880 har befolkningen i Stockholms län ökat från 7 till 22 procent av Sveriges befolkning. Samtidigt har befolkningen i Västra Götaland minskat från 18,3 till 16,8 procent. I Skåne har det skett en obetydlig ökning till 13,2 procent. I övriga Sverige har en kraftig befolkningsminskning ägt rum – från 64 procent till 48. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt till 2050, kommer Stockholms län att ha en befolkning på 3,3 miljoner vilket innebär 29 procent av Sveriges befolkning. För att denna expansion ska bli möjlig måste regeringen satsa 150 miljarder kronor i Stockholms infrastruktur. Inte undra på om många icke-stockholmare misstänker att föga blir över dem genom den gigantiska satsningen på huvudstaden. Situationen är alltså att den största storstadsregionen (Stockholm) växer kraftigt, Malmö/Skåne har en svag ökning, men Västra Götaland står stilla. Visserligen har huvudkommunen Göteborg haft befolkningsökning, men det har gått sämre på andra håll i regionen. För Malmö/Skåne finns förutsättningar för att utvecklingen kan bli bättre genom anknytningen till Köpenhamn. Men det förutsätter att danska och skånska politiker kan samarbeta! Det finns flera förklaringar till Stockholms särställning och expansion. De flesta beslutsfattare på högre nivå finns i Stockholm och de förökar sig. Där finns de flesta myndigheter och när beslutsfattarna ska avgöra var i riket en ny myndighet ska placeras, så blir det nästan alltid – Stockholm. När regeringen (för ganska länge sedan) faktiskt beslöt att en ny myndighet, fiskeriverket, skulle inrättas och faktiskt placera i Göteborg, blev det protester. En byråkrat fruktade att det skulle ”urholka Stockholms ställning som huvudstad.” Men när beslut hade fattats om att skapa ett statsägt bolag för att ta hand om bilindustrins lånebehov och Göteborg tog det som självklart att bolaget skulle ligga i Göteborg tog man fel. Det blev Stockholm. ”Där skall finansbolagen ligga” menade beslutsfattarna. Det faktum att beslutsfattarna finns i Stockholm innebär en frestelse för företag, och organisationer ute i landet att flytta verksamheter dit. Tyvärr tycks det bli allt vanligare att företag helt enkelt flyttar sitt huvudkontor till Stockholm. Därmed försvinner ett stort antal jobb från den drabbade orten. Kvar blir själva ”verkstadsgolvet” Riksdagen har tagit flera initiativ för att bryta utvecklingen. Stockholm bör inte vara den enda ”tillväxtmotorn”. Det blir ju negativa följder även för Stockholm, t.ex. trängsel och en katastrofal brist på bostäder. Riksdagen har därför bestämt att vid beslut om nya myndigheter skall alltid prövning ske om den kan placeras utanför Stockholm. Men detta beslut har blivit ett totalt fiasko! Prövningen kan nonchaleras. Ibland har den redan utnämnde chefen för den nya myndigheten gjort en utredning och kommit fram till att den måste bli kvar i Stockholm. Naturligtvis tycker han det! Han har ingen lust att flytta från Stockholm! Varför inte nalla på miljarderna till Stockholm?

Manligt ointresse för Ingrid Bergman?

Jag har på Folket Hus´ bio sett dokumentären om Ingrid Bergman. Vi åskådare var inte så många, kanske cirka 75. När jag såg mig omkring upptäckte jag först inte en enda manlig kollega. Till sist fick jag syn på en annan man, helt omgiven av kvinnor. Alltså, två män och cirka 73 kvinnor. Varför denna stora skillnad? Saknar männen intresse för Ingrid Bergman? I och för sig var det inte förvånande med övervikt för kvinnor. Ingrid Bergmans liv innehöll mycket som måste ha engagerat kvinnor – men könsskillnaden var så stor att jag blev förvånad. Jag fann dokumentären mycket intressant. En viktig källa till Ingrid Bergmans liv är hennes dagboksanteckningar. Av dem framgår att hon aldrig tvekade att bryta upp, när hon ville gå vidare. På 1940-talet var det svårt för många att acceptera det! Hon hade, enligt den allmänna opinionen, mer eller mindre övergivit make och barn. Hon utsattes för en hänsynslös kritik. Riktigt illa blev det, när hon skulle göra comeback i Stockholm som Jeanne d´Arc i en teaterföreställning. En på den tiden välkänd kulturpersonlighet sågade henne jäms med fotknölarna och skrev att ”hon visade upp sig för pengar”! Men genom sin unika talang besegrade hon alla tvivlare. Gå och se dokumentären, om du inte har gjort det!

Fri entré IGEN för stockholmare!

Göran Perssons regering beslöt att det skulle bli fri entré på statliga muséer. Det låter ju väldigt trevligt - men det finns ett aber. Nästan allla statliga musér ligger i Stockholm. Vi som inte bor i huvudstaden men vill besöka de muséer som ändå finns (t.ex. länsmuséerna) måste betala för att få komma in. Detta innebär att i stort sett endast huvudstadens invånare har glädje att den reformen. Jag föreslog i ett blogginlägg att regeringen Persson kunde ha kostat på sig att att också låta just länsmuséerna ingå i reformen. Det är ju vi i den s.k. landsorten som inte har så många möjligheter få kulturupplevelser, i varje fall om man jämför med allt som bjuds ut i Stockholm. Men naturligtvis fick jag inget gehör. Så föll Göran Persson och Fredrik Reinfeldt tog över och och tog bort den fria entrén till muséerna i Stockholm. Nu har vi en rödgrön regering och den har redan föreslagit att gratisentrén ska komma tillbaka. (Kommer Alliansen att återinföra avgifterna, om det blir en Alliansregering 2018?) Jag avslutar med att citera Per Gudmundsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet. Han kommenterar återinförandet av den fria entrén så här: Äntligen en reform som gynnar oss välbeställda intellektuella i innerstan

Gjorde Alans död oss mera positiva till flyktingar?

När media visade bilder på treårige Alan (hans namn stavas på flera sätt), blev reaktionen överväldigande. Massor av människor från olika delar av vår värld förklarade sig beredda att ställa upp och hjälpa migranter. Och många gjorde det också! I Storbritannien fick premiärminister Cameron, som deklarerat att hans land INTE skulle ta mot flyktingar, plötsligt göra avbön och lova att ändra på sin inställning. Många menade att lille Alan genom sin tragiska död framkallat en attitydförändring. Människor hade blivit mer positiva till flyktingar. Men ganska säkert var detta något förhastade slutsatser. Nu har det gått några dagar och nya fakta har kommit fram. Om opinionen blivit mer positiv till flyktingar, borde i Sverige SD ha börjat backa, men enligt en färsk undersökning har SD i stället vuxit och stöds av mer än 20 procent av väljarna. Ej heller har i Frankrike flyktingkritiska partier ändrat uppfattning. De positiva yttringarna måste förklaras på annat sätt. Ett är att hävda att det snarare rörde sig om en mobilisering av människor med en positiv syn på migranter. Den hade redan börjat, när nyheten om Alans tragiska död spreds, men fick ny näring genom honom. Det bör tilläggas att vi får räkna med att också de ”främlingsfientliga” kommer att försöka mobilisera sina anhängare. I nulägen är mycket osäkert, när det gäller migrationen. Motsättningarna inom EU år förmodligen värre än någonsin!

Den nya "folkvandringen".

Det börjar bli berättigat att använda sig av ordet folkvandring för att beskriva det som händer nu: Allt fler människor från flera världsdelar ger sig iväg. Varför? Det finns flera förklaringar. En är Tysklands beslut att inte skicka tillbaka syrier till det EU-land de först anlände till. (Nu verkar många EU-regler befinna sig i gungning!) Vidare är det så att hjälporganisationer som verkar i Mellanöstern inte får pengarna att räcka till. De har fått dra ned på hjälpen. Problemet är så stort att flyktingar börjat ge sig iväg. En tredje faktor handlar om Syrien. Situationen inne i landet har försämrats. Assad-regimen bombar med flit civilbefolkningen i områden som den inte kontrollerar. Syrier, som försökt hålla sig kvar, tvingas ge sig iväg. Befolkningen i Syrien var före kriget omkring 20 miljoner. Cirka hälften av dem har tvingats fly från sina hem, vilket dock inte innebär att alla har lämnat Syrien. Men mer än fyra miljoner har vänt sig till UNHCR i grannländerna. Det totala antalet syrier där måste vara högre. Hur många syrier har försökt ta sig till Europa? Jämfört med de som fortfarande finns i grannländerna är antalet betydligt lägre, cirka 125000, men vi ska komma ihåg att tendensen är kraftigt stigande. Ingen tvekan om att det är Assadregimen som bär ansvaret för att det blev ett blodigt inbördeskrig! Syrierna inledde för fyra år sedan fredliga demonstrationer, inspirerade av framför allt det som hänt i Egypten. Men syrisk polis svarade med dödligt våld. Demonstranter sköts ihjäl. Men demonstrationerna fortsatte. Deltagare satte till och med på sig liksvepningar för att visa vad de tyckte om motståndaren - och att de var beredda att dö. När Assad inte vek sig en tum, och mördandet fortsatte förvandlades protesterna till ett uppror. Tyvärr började också islamistiska rörelser dyka upp. Den ursprungliga ickevåldsprincipen var snart ett minne blott. Assad är nu hårt trängd. Han styr endast över en liten del av Syrien. Och han hade varit bortkopplad och försvunnen, om det inte funnits en man, som heter - Putin och som förser honom med moderna ryska vapen och vapeninstruktörer. Hittills har västvärlden drivit linjen att Assad måste bort, om det ska kunna bli en ände på kriget. Men tydligen har Väst börjat vackla och det mumlas om att man kanske måste acceptera Assad i lösningen. En jämförelse: Tänk om Västvärlden efter invasionen av Normandie 1944 hade slutit fred med Hitler med motiveringen att det då skulle vara möjligt tränga tillbaka Sovjetunionen.

Ännu en islamistisk moské har avslöjat sig!

Gävles moské sprider en extrem tolkning av islam. Det handlar om salafism, som är mycket vanlig i Saudiarabien.Även IS och Al Qaida betraktar sig som salafister.Genom att dela ut broschyrer och samtala med människor på gator och torg hoppas aktivisterna att de ska få anhängare också bland vanliga Gävlebor Där har de missionerande haft orangea tröjor på sig där det stått "Fråga mig om islam". Organisationen som ligger bakom missionsarbetet i Gävle heter SUDC, Swedish United Dawah Center. Grundidén med salafismen är att all tolkning av islam, som kommit till efter religionens begynnelse på 600-talet avfärdas. Shiamuslimer hatar de. Kvinnors roll i det salafistiska samhället är starkt begränsad: de får varken arbeta eller utbilda sig, och om de ska lämna hemmet krävs manligt sällskap. Imamen i Gävle, Abo Raad, är en av de som föreläser inom SUDC. En annan Abdurraheem Green, är engelsman och har många radikala uttalanden bakom sig. På Youtube kan man se hur han predikar i Hyde Park Corner i London, när han blir irriterad på en judisk man i publiken. "Varför för ni inte bort den där juden, långt bort, så att han inte stör oss med sin stank?" Några andra uttalanden från honom: "Otrohet bestraffas med döden, en långsam smärtsam död genom stening." "Vår uppgift är att kvinnor stannar i hemmet." Abo Raad har varit ansvarig för innehållet på hemsidan muslim.se. Där fanns åsikter som att muslimer inte ska bli vän med ickemuslimer och allmänt hålla sig på avstånd från ickemuslimers kultur. Den 4 april lade SUDC upp en bild på facebook, där minst 20 män skriver ett prov i Gävlemoskéns lokaler. Provet handlar om den salafistiska grundaren Muhammad ibn Abd al-Wahhab som levde på 1700-talet. Enligt honom skulle alla som inte följde hans gren av islam ses som avfällingar och dödas. – Salafismen får ett betydande ekonomiskt stöd från Saudiarabien. Gefle Dagblad har bett om att få intervjua företrädare för Gävlemoskén. Hittills utan framgång På hemsidan muslim.se stod att Gävles imam Abo Raad var en av två ansvariga för innehållet. Omkring årsskiftet stängdes den – utan förklaring. DDen hann ge information om hur en "god" muslim bör agera i olika situationer. Följande var förbjudet: - Att bli vän med icketroende och tycka om dem. - Att bli medlemmar i de icketroendes samhällen, gå med i deras partier, göra deras antal större, att tjänstegöra i deras arméer eller hjälpa till att utveckla deras vapen. - Att imitera dem i klädsel, utseende. Enligt muslim.se måste den som sjunger med i låten ”Nu tändas tusen juleljus” uteslutas ur islam.” Låttexten "avviker fullkomligt från islams troslära". Inte helt oväntat är straffet för den homosexuelle mannen döden. I Örebro blev för några månader sedan en man anhållen misstänkt för att ha försökt rekrytera soldater till IS. Det är intressant att det finns en koppling mellan honom och Gävles imam Abo Raad. De kände varandra, något som framgår av Abo Raads facebooksida. Jag ställer mig frågan om Gävlemoskén erhållit statliga bidrag. Hur många tusen kronor har i så fall tillfallit en förening, som verkar för ett helt antidemokratiskt samhällssystem och som till och med sympatiserar med IS. (Abo Raad prisar IS-krigare som stupat och därmed lidit martyrdöden)

En obegriplig skattehöjning!

Svenskarna blir allt äldre och äldre. Medellivslängden ligger numera på cirka 80 år. Det är en kraftig stegring. Förr i tiden fick inte pensionärerna särskilt länge njuta av att inte behöva arbeta. De dog några år efter pensioneringen. Många fick inte uppleva den alls, eftersom de dog i någon sjukdom innan de uppnått pensionsåldern. Dagens pensionärer är dessutom betydligt friskare än gårdagens. Det här låter ju bra! Vi lever länge och är i allmänhet friska. Undersökningar har styrkt det gamla ordspråket att "hälsan tiger still". Men det finns ett problem: Det kostar en förfärlig massa pengar! Pensionsålder är ju 65 år. Pensionären slutar arbeta och lever på sin pension i cirka 15 år. Problemet är att alltfler medborgare kommer att befinna sig i samma situation. Deras andel av Sveriges befolkning kommer att stiga. Det gör däremot inte de som är i arbetsför ålder. Och när börjar den arbetsföra åldern? Den har en tendens att krypa uppåt på grund av utbildningar. Många hinner bli 25 år eller mer innan de på allvar har kommit ut på arbetsmarknaden. Experter av olika slag är övertygade om att situationen inte håller: Vi måste höja pensionsåldern! På sikt bör den närma sig 70 år! Men inga partier vågar gå ut med ett sådant budskap till sina väljare. Däremot vågar politiker försöka få pensionärer att "stanna kvar" på jobbet efter fyllda 65 år. Alla är överens om att detta är nödvändigt. Men i den budget som den rödgröna regeringen nu har lagt fram finns ett överraskande förslag, som går i rakt motsatt riktning. Regeringen vill höja skatten för pensionärer som fortsätter jobba efter fyllda 65 år med sex procent. Hur i all världen har det kommit till? Många pensiärer - liksom pensinärsorganisationerna - har ju varit upprörda över att de betalar mer i skatt än de som jobbar, eftersom de inte kan göra några jobbskattevdrag. De betraktar det som en upprörande orättvisa. Nu skall de pensionärer som jobbar dessutom betala en extraskatt! Hur har regeringen tänkt?

Det svenska fotbollsfiaskot. Varför gick det så illa?

"Förnedring, fiasko, utskåpning". Det är några kommentarer till Sveriges misslyckande i fotbollsmatchen mot Österrike. Det gick så dåligt att risken nu är stor att Sverige missar chansen att kvalificera sig för Europamästerskapet i Frankrike. ”Avgå Hamrén!” På sportsidorna tycker både journalister och fotbollssupportrar att förbundskapten Erik Hamrén ska avgå. Hamr föregångare Lars Lagerbäck hade också fått avgå efter en förlustmatch. Genom att förlora mot Danmark misslyckades vi kvalificera oss till VM 2010. Då krävde både supportrar och journalister att han skulle avgå. .Hamrén blev ny förbundskapten. Han hade starka meriter från både Norge och Danmark. Hans lag har vunnit guld i både den norska och danska elitserien. Men nu har Hamrén som tränare för Island lyckats ta den lilla örepubliken till EM-slutspelet i Frankrike. En prestation som gjort att han uppmärksammats i hela fotbollsvärlden. Och naturligtvis ångrar sig nu en del svenska supportrar att de 2009 krävde hans avgång. Men vems är då felet att det gått så illa? Ja, tydligen har två välkända och välrenommerade tränare misslyckats. Det går därför knappast att skylla på dem! Kan det inte helt enkelt vara så att de svenska spelarna (med några undantag) helt enkelt inte är tillräckligt bra?

Är våldtäkt en normalupplevelse för Sveriges kvinnor?

Katerina Janouch, är författare och journalist och dessutom sexrådgivare. Hon skriver många intressanta debattartiklar. En utgår från att hennes dotter ställde frågan ”mamma har du blivit våldtagen?” Hon svarade nej, varpå dottern undrade: ”Men hur har du klarat dig”. Det fick Katerina att reflektera. När hon själv var i sin dotters ålder visste hon nätt och jämt vad en våldtäkt var. Hennes slutsats blir att våldtäkt ”i dagens samhälle är en normalupplevelse för en kvinna. Den som inte blir utsatt för ett sexuellt övergrepp utgör en lyckosam minoritet.” Har hon rätt? Hon tillägger att hon själv ”visserligen inte blivit våldtagen men utsatt för oönskad kroppskontakt och en gråzon av sexuella handlingar – absolut”. Hon menar också att alltför få ”offentliga män ställer sig upp i dessa sammanhang och tar avstånd från alla sorters sexuella övergrepp på kvinnor – men var är den stora majoriteten.” Ja, den stora majoriteten män är ju inte “offentliga” och då är det inte lätt att bli uppmärksammad. De flesta vill nog inte bli det. Men om Katerina lämnar kändis- och journalistvärlden och söker kontakt med ”den stora majoriteten” kommer hon att hitta många som håller med henne och tar avstånd från alla sorters sexuella övergrepp på kvinnor.

Feta plånböcker är ett hot mot Bohusläns fiskelägen!

Jag har varit i Mollösund, det fiskeläge i Bohuslän, där jag växte upp. Det blev ett återseende som inte var helt positivt. I husen bor det numera inte så många mollösundsbor Fiskares åretruntbostäder har blivit fritidshus. På vintern är det tyst och mörkt i fiskeläget. Kanske kommer en bil med hemtjänstpersonal körande för att hjälpa någon av det fåtal mollösundsbor, som fortfarande bor kvar i fiskeläget. I allmänhet rör det sig om pensionärer, som kan ha behov av tillsyn. Men på sommaren är det liv och rörelse i Mollösund. Det är en trist utveckling, som har sin grund i att det i modern tid blev allt svårare att försörja sig som fiskare. Men städer som Göteborg behövde arbetskraft, så det blev allt vanligare att mollösundsbor flyttade. Till att börja med försökte många behålla sitt hus, men när huspriserna började skena, blev det frestande att sälja och få med sig ett kapital till den nya tillvaron i staden. De stigande priserna beror på att det har blivit allt populärare att köpa hus i Bohuslän och använda det som fritidshus. En liten bohuslänsk fiskarstuga kan i dag vara värd flera gånger mer än en stor villa med alla bekvämligheter. Visst var det så att de som köpte hus i fiskeläget ofta vårdade det ömt och därmed förhindrade förfall. Men under mitt besök i Mollösund såg jag något, som kan få allvarliga följder. Efterfrågan på hus är så stor att den inte kan stillas med utbudet av hus i fiskeläget. Husköpare – med stor plånbok – har fått tillåtelse att bygga helt nya hus. Dessa nybyggen låg i början i allmänhet utanför det egentliga fiskeläget, som därmed kunde behålla sitt ursprungliga utseende. Men det hänsynstagandet tycks nu ha upphört att gälla. För i Mollösund och flera andra fiskelägen har det vuxit upp jättestora lyxvillor inne i fiskeläget. De har ett utseende som inte hör hemma i ett fiskeläge. Om detta nybyggande fortsätter, kommer det bli svårt att se att Mollösund har varit ett bohuslänskt fiskeläge. Hur har Orust kommun kunnat acceptera detta? Nnybyggarna har onekligen mycket tjocka plånböcker. För några år sedan köpte en av dem ett litet och obetydligt hus för cirka tre millioner kr. Han rev det och byggde upp ett betydligt större. Dessutom satte han upp ett staket. Men redan efter ett eller två år sålde han det – förmodligen med vinst. Den nye ägaren rev det och lyckades sätta upp ett än större hus... I ett fiskeläge ska det vara möjligt för allmänheten att ta sig ned till vattnet, i synnerhet om det finns bryggor, som inte är privata. Men de nya husägarna är ofta av annan uppfattning. Vid mitt förra besök reagerade jag mot att ett högt plank hindrade mig från att komma ned till en sådan brygga. Tyvärr var nu planket utvidgat. Det sorgliga är att Orust kommun tycks gynna dem som har feta plånböcker...

Jag skriver på en bok om Pippi Långstrump som tonåring.

Vilket fantastiskt bra uppslag! Varför ska inte alla Pippi Långstrumpfantaster få veta hur det gick för Pippi, när hon blev äldre? Självklart har dom undrat över det. Jag kan ge dem svar! Och inte kan jag tro att Astrid Lindgren skulle ha något emot att jag gör Pippi superaktuell igen, Det har faktiskt varit lite tyst de senaste åren. Den tystnaden får ge sig nu, och det är väl troligt att det blir en film något år efter det att boken blivit utgiven. Jag har många bre uppslag, men inte bestämt mig än. Eftersom det snart blir allmänt känt vad jar ämnar göra, så blir det väl spekulationer om hur det kommer att gå för Pippi. Kommer hon som tonåring att bli en superstjärna i friidrott och slå en massa världsrekord? Elller bli världsmästare i boxning och bli den första kvinna, som får boxas mot män? Men Pippis öde kan bli något helt annat! Kanske slår jag an en helt annan ton och utgår från att Pippi ju befann sig i en utsatt position. Hennes mamma var i himlen och hennes pappa i Afrika. Hon bodde ensam i ett stort hus, och de sociala myndigheterna borde nog ha tagit hand om henne. Men de reagerade inte! När Pippi kom upp i tonåren är det mycket troligt att hon fick problem på grund av sin olyckliga barndom. Kanske blev Pippi kriminell och drog med sig Tommy och Annika, som inte vågade annat än att lyda henne. Men som sagt, jag har inte bestämt mig än.