söndag 30 juni 2013

Säg nej till vinter-OS i Stockholm!


När Stockholm sökte sommar–OS, hävdade jag att Sveriges enda möjlighet att få arrangera olympiska spel låg i att ta hand om vinterspelen. Falun hade fått nej, men kombinationen Östersund-Åre borde ha bättre förutsättningar. Det skulle också kunna ses som en regionalpolitisk satsning, en välbehövlig injektion i Östersundsregionen.

   Naturligtvis misslyckade Stockholm få sommarspelen, men vem hade då kunnat drömma om att Stockholm en dag skulle försöka ta hand om vinter-OS! Under milda vintrar kan det vara svårt att hitta snö i huvudstaden.

   Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) hävdar nu att OS-projektet har stöd av idrotts- och handikapprörelsen. Jag undrar vad skidskyttarna och längdåkarna säger om det? Östersundsposten frågar, om dom har fått löften om ”konstfrusna skidspår”.

   Uppenbart är att SOK har kört över Östersunds kommun, som trott på en ny Östersundsansökan och gjort investeringar för det. Nu säger SOK att ”kostymen räckte inte till med Östersund”, och att det blivit nobben tre gånger. Men de nämner inte att förklaringen för det kan vara vad ordföranden i IOK (Internationella Olympiska Kommittén), Jacques Rogge sagt, nämligen att det krävs ett vulkanutbrott för att Sverige ska få arrangera OS. Våra fjäll är enligt honom otillräckliga för de alpina grenarna. Då hjälper det inte att skryta om allt fantastiskt som finns i Stockholm.

   För övrigt berodde Faluns misslyckande också på att avståndet Falun-Åre ansågs vara för långt. Vad är då att säga om sträckan Stockholm-Åre?

   SOK för nu ut budskapet att Stockholm och Åre”delar” på OS. Det stämmer inte. I vinterspelen måste, så vitt jag vet, de alpina grenarna alltid genomföras på en plats några
mil utanför staden, som fått OS-uppdraget. Men ingen sådan stad har hävdat att spelen varit delade. Stockholm kommer att ta hand om 85 av de 93 grenar, som skall genomföras.

   En förutsättning för en OS-ansökan är att staten ställer upp med en utgiftsgaranti på cirka 10 miljarder kr. En stor utgiftspost blir att bygga en OS-by. Men arrangörerna räknar med att den efter spelen ska kunna förvandlas till bostäder. Om kalkylerna spricker (det gör de oftast i OS-sammanhang) och staten får rycka ut, blir följden att övriga Sverige får subventionera bostäder i Stockholm.   
   Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber uppträder verkligen som talesperson för huvudstaden och hävdar att ”det är idag möjligt, även den mildaste vinter, att arrangera alla idrotter i vinter-OS och Paralympics i Stockholm”. Skall ”slottssprintern” (skidtävling nära kungliga slottet, ofta med hjälp av hopskottad snö) få olympisk status?
    Oslo bli en av Stockholms konkurrenter om OS. Det blir lätt för norrmännen att få fram fakta om snötillgången under de milda vintrarna!

Karin Mattsson Weijber följer också stockholmarnas vana att tro att det som bra för Stockholm (denna gång att få arrangera vinter-OS)  också är bra för landet i övrigt. Hon hoppas att hela Sverige sluter upp bakom projektet.
Hon blir knappast bönhörd.

 

onsdag 26 juni 2013

Vad gör Annie inför Almedalsveckan?

Annie Lööf ligger ju risigt till.  Centern riskerar ramla ur riksdagen och själv har hon blivit prickad av konstitutions utskottet. Det handlar om både partiets existens men också om hennes egen. Hon borde vara fullt sysselsatt med att göra något som kan vända den  dystra trenden,
Vad gör hon då?
Ja, enligt vad hon twitrat har hon shoppat!
Säkert kul - men knappast till någon hjälp för henne och partiet.

tisdag 25 juni 2013

Är svenskar ett tystlåtet folk?



Ibland tycker jag att en del balkanvänner kan vara alldeles för högljudda, både när de talar med varandra och när de talar i mobilen. Ibland drar de uppmärksamheten till sig. Människor runt om oss börjar misstänka att det rör sig om ett allvarligt gräl, som kan leda till slagsmål.

Nu har jag upptäckt att samma höga tonläge förekommer bland afrikaner, i varje fall de som finns på flyktingförläggningar i min omgivning. De flesta torde komma från Somalia. Jag bör tillägga att det är männen jag har observerat.

Vad har Balkan och Afrikas Horn gemensamt? Jag hitade en sak, som skulle kunna vara en förklaring  – där har telefonnäten varit dåliga; människor har varit tvungna att skrika i telefonen för att samtalspartnern ska kunna höra, och nu tror de att det är nödvändigt att göra så också här.
   Men jag inser att jag måste göra fler observationer för att kunna dra generella slutsatser. Jag behöver kolla fler grupper än de på Balkan och somalierna. Hur är det med engelsmännen? Kan dom verkligen höja rösten? Och hurdana är tyskarna? Slutade inte dom att skrika för att inte bli jämförda med nazisterna?
   Och nu erinrar jag mig något som vänder upp och ned på det jag skrev i inledningen. Jag tillbringade en kväll i Banja Luka, bosnienserbernas huvudstad. Massor av ungdomar var ute och rörde på sig; de promenerade på gator i centrum och fyllde stadens många caféer. Jag var förvånad över att det var så TYST. Inget allmänt skränande, trots att det var lördagskväll.
   En vecka senare var jag tillbaka i Sverige på kvällen. Det första som slog mig var oväsendet från gatorna. Ljudnivån var onekligen hög och det var framför allt svenskar som stod för den!

Hälsans kök inget för glutenintoleranta!

Det anses ju vara både farligt och opassande att äta kött för ofta. Farligt eftersom i varje fall s.k. rött kött kan orsaka sjukdomar, kanske till och med cancer. Opassande eftersom kött sliter för mycket på jordens resurser; det går åt mycket energi för att producera kött.


Men vad ska jag då äta i stället? Jag kan knappast öka konsumtionen av fisk. Jag äter fisk dagligen, framför all som lunch. Det borde väl räcka? Trots allt är fiskfilén ändå en form av kött, även om den kommer från fisk i ställer för kreatur.

Hos både ICA och Coop finns ett lockande alternativ: Vegetabiliskt kött! ”Hälsans kök” kan av grönsaker göra både köttbullar, pytt i pannan och mycket annat Det lät spännande, så jag tog några paket och gick till innehållsdeklarationen. Det blev en besvikelse; jag fick lämna tillbaka dem. Jag testade ytterligare några paket, men med samma dystra resultat.
   Då tog jag paket från ett annat fabrikat, som också lockar med vegetabiliska köttbullar och pyttipannan. Men det gav samma negativa resultat. Samtliga förpackningar innehöll vete – och det är inte lämplig föda för oss som är glutenintoleranta.
Kunde inte Hälsans kök ge oss ett enda glutenfritt alternativ genom att byta ut vetemjölet mot t.ex. majs? Då hade även kunnat njuta av t.ex. köttbullar utan kött.

Trist!



fredag 21 juni 2013

Kvällstidningarnas väderprognoser är ren bluff!

Den 19 juni såg och lyssnade jag på kvällens väderrapporter, eftersom det var meningen att jag skulle ut och segla under torsdagen. Det såg onekligen mycket lovande ut. På tv kunde jag se en sol över mitt område. Inga moln hindrade den gula skivan från att skina!


Men på morgonen den 20 juni var det helmulet hos mig. Det var först på eftermiddagen, som solen kunde skymtas bakom molnen. Omkring klockan 15 kunde man kalla det för "växlande molnighet", men det blev aldrig som i prognosen.
   Jag brukar säga att om man kollar väderrapporterna på morgonen, brukar prognoserna för den dagen vara någorlunda säkra. Men redan att spå väder för nästa dag är svårt. Nu hade jag fått ett nytt exempel på det.

Ändå håller dagstidningarna (framför allt Aftonbladet och Expressen) på att med STORA RUBRIKER förkunna hur vädret ska bli långt in i framtiden: ”SÅ HÄR BLIR VÄDRET I SOMMAR!” Ungefär så skriver de nu. Men värst är deras ”13 dagarprognoser”. Där menar de att de i detalj kan tala om skillnaden i vädersituationen 13 dagar fram tiden för städer som ligger bara 10 mil från varandra (Örebro och Karlstad är ett exempel). Detta är helt omöjligt!

Jag testade träffsäkerheten en gång för temperaturen i Karlstad. Jag jämförde prognosens temperatur med den verkliga, och prognosen var redan efter ett par dagar kraftigt felaktig.
   Ofta hade prognosen helt fel om åt vilket håll temperaturen skulle gå: Det blev kallare, när det skulle ha blivit varmare eller varmare, när prognosen trott på kallare väder.

Märkligt att Aftonbladet och Expressen kan fortsätta med dessa bedrägerier!



Kor och snus: Missnöjet med EU växer.

Paratuberkulos är en tarmsjukdom, som framför allt kan drabba nötkreatur. Sjukdomen är dödlig. Svenska djur har inte drabbats sedan 1960-talet, men sjukdomen finns i Östeuropa, inte minst i länder som är med i EU. Därför testas djur, som exporterats till Sverige.

Men enligt EU-kommissionen får vi inte fortsätta att göra det, vilket påpekats för svenska myndigheter. EU-kommissionen menar att Sveriges agerande strider mot EU:s fria rörlighet och utgör ett handelshinder. Därför har kommissionen anmält Sverige till EU-domstolen.
   Men kommissionen har också uttryckt sin oro över uppgången i antibiotikaresistens och betonat vikten av att stärka det förebyggande arbetet för att minska uppkomst och spridning av resistens. "Snudd på dubbelmoral", lyder en svensk kommentar.
   Vi riskerar alltså att få in en farlig sjukdom i vårt jordbruk. Det finns även misstankar om att den kan överföras till människor. Och det kan förhindras, om vi får fortsätta att kontrollera djur, som kommer till Sverige.

Detta stärker definitivt inte EU:s anseende i Sverige!

Samtitigt pågår det ett krig mellan Sverige och EU om snuset. Inom EU råder ju förbud mot snus. Sverige fick ett undantag, när vi blev medlem. Märkligt nog är däremot den farligare rökningen av tobak fullt tillåtet i EU. Ja, inte nog med det! Tobaksodlare har fått EU-bidrag för sin verksamhet. Dessutom ogillar många i EU:s högkvarter vårt snusande. Därför har det gjorts försök att strypa det där undantaget. Ett gick ut på att EU skulle bestämma vilka smaktillsatser som skulle vara tillåtna. Den attacken kunde Sverige slå tillbaka, men nu har det kommit en ny.
   Förutom tobak har svenskt snus alltid innehållit natriumkarbonat. Det är en förutsättning för att snuset skall kunna ge konsumenten en nikotinupplevelse. Utan natriumkarbonat - inget svenskt snus.

Det är därför lätt att se förslaget ta bort eller minska inslaget av natriumkarbonat som ytterligare ett försök att få bort det svenska undantaget.

Om det genomförs, kommer det inte finnas kvar många EU-anhängare i Sverige.




.

måndag 17 juni 2013

Ska vi tillåta dueller med pistol och värja?

"Förbjud (proffs)boxning!" skrev jag i ett inlägg 17 juni. Ett argument, som nu förs fram av proffsboxningens vänner, lyder att utövarna är vuxna människor, medvetna om riskerna.

   Men om vi ska resonera så, borde vi i konsekvensens namn tillåta dueller med pistol och värja. Pistolduellerna innebar ju att duellanterna med ryggarna mot varandra skulle börja gå visst antal steg, vända sig om och skjuta. Inte i första hand för att döda utan för att såra motståndaren och själv undgå att träffas. Men naturligtvis dog duellanter ibland, även om läkare fanns på plats. Men nog var alla medvetna om riskerna!
   Det sägs också att vi måste tillåta proffsboxning, eftersom den är tillåten i andra länder, och att förbud leder till att svenska proffs måste åka utomlands för att boxas.
   Också det är ett märkligt resonemang. I andra sammanhang drar vi oss inte för att förbjuda det som är tillåtet i andra länder. Vi var första land, som förbjöd barnaga, och det ledde inte till att svenska föräldrar flyttade utomland för att kunna fortsätta slå sina barn. Däremot kan det svenska förbudet ha inspirerat andra länder att förbjuda aga.

söndag 16 juni 2013

Tant Maud och farbror Eskil


Nu är det hög tid att Annie Lööf kastar in handduken och avgår! Hon har kört centerpartiet i botten, och risken är stor att botten går ur.

Det gick snett för henne från början. Valet av henne till partiledare byggde till stor del på tanken att en ung snygg tjej skulle locka till sig väljare efter tant Maud. Men det blev inte så, vilket kan bero på att traditionella centerväljare ändå föredrog en tant.
   När Annie dessutom visade sig ha svårt att svara klart och konkret på frågor utan lämnade från sig politiskt snömosbludder, väckte hon irritation.
   Sen kom katastrof 1: idéprogrammet som bland annat föreslog månggifte. Det var ju ett resultat av flirten med ”Stureplanscentern”, och det är avgrundsstora skillnader mellan den och centerns traditionella väljare. (sen är det en annan sak att idéprogrammakarna inte har en aning om vad månggifte (polygami) innebär; att det är ett naturligt inslag i kulturer med kvinnoöverskott). Annie fick backa och centern rasade till nya bottennoteringar i opinionsundersökningarna.

Som grädde på moset kom katastrof 2: Hon har prickats av konstitutionsutskottet och blir det även i riksdagen. Det gäller den pinsamma historien om att Näringsdepartementet inte lämnade ut handlingar om en departementsfest till Aftonbladet. Tidningen fick vänta i tre dagar på dem, men då hade i stället Ekot och TT fått dem, trots att ingen av de redaktionerna bett om dem!
   Än värre är att hon har lämnat felaktiga uppgifter till KU. Eller uttryckt på ett annat sätt: Hon har ljugit.
   Så Annie bör avgå. Strängt tagit har hon nu fått ett bra tillfälle att göra det. Genom att hänvisa till att hon blivit prickad av KU, behöver hennes övriga tillkortakommanden inte beröras.

Hennes efterträdare är lika självklar: Eskil Erlandsson. Med honom som partiledare skulle traditionella centerväljare känna sig trygga. Och de finns inte bara på landsbygden. Visserligen minskar befolkningen där, men mångåriga opinionsundersökningar visar att det dröjer innan traditionella centerväljare byter parti. Så med farbror Eskil som partiledare kan centern få tillräckligt många att stödja partiet, varigenom partiet blir kvar i riksdagen. Dessutom har han vunnit respekt utanför centern genom att som ende EU-minister acceptera att fisket anpassas till tillgången på fisk.
Och inte är det en nackdel för honom att han blivit en kändis, som fått sommarprata i radion…

lördag 15 juni 2013

Förbjud (proffs)boxning!

I går hoppades Boxningsförbundet på att göra reklam för boxningen. En kvinnlig boxare, med utomordentliga boxningsmeriter, som dessutom heltidsjobbar med barn och ungdomar, det skulle bli utmärkt PR för boxningen!


Det gick inte enligt planerna. I åttonde ronden knockades Frida Wallberg av sin motståndare Diana Prazak. Men inte nog med det. Efter den andra nedslagningen återfick hon inte medvetandet och måste köras i ambulans för vård. I skrivande stund ligger hon i coma efter en hjärnblödning.

Nästan lika illa gick det förra gången Boxningsförbundet hyste liknande förhoppningar. Paolo Roberto skulle visa upp sig i en match på Åland, direktsänd av (tror jag) SVT. Optimismen före matchen var stor, men det gick nästan lika illa för Roberto. Han fick mycket stryk och blev uträknad.

Boxning är en farlig sport, och det går inte göra mycket åt det. Om någon inte vet det: Boxningshandskarna skyddar inte motståndarens huvud utan boxarnas händer. Amatörboxarna har huvudskydd, som ska se till att en knockout inte förvärras av att huvudet slår i ringgolvet. Men det skyddar inte mot knockoutslaget.

Det har alltid funnits en opinion mot boxning i Sverige, men den kunde inte uträtta mycket under epoken Ingmar (Ingo) Johansson. Då talades det entusiastiskt om ”praktknockouter”, att ”Tors hammare” slagit ned. Det blev annorlunda när han själv blev knockat. Jag minns, hur fasansfullt det var att få se Ingmar ligga raklång med blod rinnande ur ett öra.

Opinionen mot proffsboxning växte och vi fick ett förbud. Men det avskaffades efter några år, och märkligt nog till stor del tack vare – Mona Sahlin. Hon engagerade sig för svenska proffsboxares rätt att boxas på hemmaplan och lyckades få med sig en majoritet i riksdagen.

Boxningens anhängare försöker förgäves förneka att boxarens mål nummer ett är att slå motståndare knockout, d.v.s. försätta honom/henne i medvetslöst tillstånd. En tidigare ordförande i Boxningsförbundet kontrade med att säga att målet är att ”slå många och regelbundna slag”. Det är illa det också och kan till sist leda till medvetslöshet. På längre sikt kan åratal av slag mot huvudet framkalla hjärnskador. Både Ingo och has trätobroder Floyd Paterson fick Alzheimer. En butiksföreståndare berättade för mig om en f.d. proffsboxare med kraftigt reducerad förmåga att minnas. Han dök upp flera gånger om dagen för att köpa något, ångrade sig och kom tillbaka efter en stund. Så höll det på i veckor.

Uppenbart är att Boxningsförbundet nu oroar sig för vad den negativa reklam, som boxningen fått genom Frida Wallbergs öde, kan leda till. Han säger att förbundet ska tillsätta en utredning. ”Slagen som sänkte henne var inte märkvärdiga … Vi ska titta på om det har hänt något på träning som inte rapporterats in.” Han antyder således att Frida inte var ”fit for fight”, när hon klev in i ringen.

Det där är troligen försök till bortförklaringar. Alla som såg eller hörde smällarna, som motståndaren fick in måste ha förstått att Frida var illa ute.

Den träning som dagens elitboxare underkastar sig går inte minst ut på att öka kraften i slagen. Jag minns att Ingo en gång sa att han trodde att framtidens boxare med ett enda slag skulle kunna slå ihjäl en motståndare.

Med facit i hand kan man tycka att domaren borde ha stoppat matchen efter första nedslagningen. Men regelverket hindrade honom inte låta matchen fortsätta.

Min rubrik lyder ’’Förbjud (proffs)boxning!” Jag är osäker på hur jag skall ställa mig till amatörboxningen. Bör även den förbjudas? Även där är mål ett att slå motståndaren medvetslös. Det är dock svårare, inte minst för att matcherna är kortare.

Därtill kommer att vi fått ett antal boxningsliknande kampsporter. Det är oroande!





torsdag 13 juni 2013

Glocalnet och lilla jag.

Jag har abonnerat på Glocalnet.net och efter att ha skaffat mig en laptop har jag  dubbelt abonemang, både fast och mobilt bredband. Men det har varit mycket krångel. I dag skulle jag betala fem räkningar. När jag höll på med den fjärde, försvann allt från skärmen och jag fick börja om! Webmailen fungerar dåligt. Det är svårt att skicka bifogade filer. Det kommer upp ett felmeddelanden, och jag uppmanas ”kontrollera miljöfaktorn”
Mycket upplysande!
   Att flytta sig mellan boxarna (inbox, skickat, papperskorg) kan också leda till felmeddelanden, t.ex. att det inte går att hitta servern

Värst av allt var dock, när säkerhetspaketet (innefattar virusskydd) skulle ”uppdateras”. Egentligen tror jag inte att det handlade om en normal uppdatering; snarare skulle Glocalnet ”outsourca”, lägga ut, hela säkerhetspaketet på annat företag.

Jag hade fått brev om att säkerhetspaketet först skulle tas bort, och sedan skulle det nya installeras. Mycket riktigt togs det bort, men strax därefter bröts min internetförbindelse, och när den flera timmar senare kom tillbaka var allt borttaget, och inget nytt hade installerats! Jag försökte göra det själv, men datorn trodde jag var ny kund och ville att jag skulle betala. Jag skickade meddelande till Glocalnets support, men det tog nästan en månad, innan dom hörde av sig. Till sist fick jag en instruktion, om hur jag skulle göra, men det hjälpte föga. Det berodde främst på att en kod, som de skickat, inte fungerade. Till sist vände jag mig till en kunnig bekant, som löste allt.

Men för en månad sedan började jag få felmeddelanden från det där företaget som tagit över säkerhetspaketet. Dom kom automatiskt, ungefär två i minuten. Dom staplades på varandra, och det var omöjligt att göra något åt det. Till sist ändrade jag tidsinställningen på datorn; backade den ungefär två månader. Då blev det lugnt!

Men nu har jag sagt upp abonnemangen. Glocalnet accepterade uppsägningen av det fasta bredbandet direkt, men det mobila får jag ha kvar till 22 augusti. Tydligen slipper jag också betala mer för säkerhetspaketet, eftersom det kom upp ett meddelande på skärmen med stora bokstäver, så snart jag satt på datorn: DIN DATOR ÄR UTSATT FÖR FARA. SÄKERHETSPAKETET ÄR AVAKTIVERAT!
   Jag kunde inte låta bli att tänka på att ingen på Glocalnet bekymrat sig över att jag i nästan två månader varit helt utan säkerhetspaket…

Men för cirka 14 dagar sedan fick jag två brev från Glocalnet. Båda handlar om det mobila bredbandet, som jag måste ha kvar till 22 augusti. Enligt det ena måste jag betala 500 kronor för bredbandet, enligt det andra 995 kronor. Märkligt! Båda breven har lämnat samma adress om vart jag skall skicka modemet.

I det ena brevet står det mest förbryllande: om min ångerrätt. Eftersom jag har sagt upp abonnemanget, borde ett ångrande innebära att jag vill ha det kvar, men dom tycks mena tvärtom: Jag skall. om jag ångrar mig, skicka tillbaka modemet inom 14 dagar eller betala 995 kronor.

Och än mer förvirrad blir jag över en mening längre ned: Om jag avslutat abonnemanget efter ångerrättens 14 dagar, behöver jag inte skicka tillbaka modemet. Vad menas?

GUBBSLEM

I går hade ledarsidan i Aftonbladet en stor rubrik:
”Mer gubbslem med M-politik.”

”M” syftar naturligtvis på moderaterna.

Jag har noterat att ordet ”gubbslem” allt oftare används som skällsord på män, som uppnått mogen ålder men som sagt eller gjort något klandervärt gentemot kvinnor.

Men vad har det att göra med moderaterna? Jag började läsa ledaren i Aftonbladet.

Den handlade helt enkelt om den encelliga alg, som fått namnet gubbslem. Den har blivit allt vanligare i våra insjöar. Den exploderar vid beröring ”och skickar ut slemmiga trådar, som fastnar på den mänskliga huden”.

Nu används alltså det ordet som skällsord på män. Så skedde på Grävande Journalisters årliga seminarium i Göteborg. Maria Sveland var inbjuden och tyckte att hon blivit förlöjligad av bland andra Janne Josefsson. Till sist går en kvinna fram till scenen, sliter tag i en mikrofon och vänder sig till publiken:

Tycker ni det är okej att Maria Sveland bjuds in för att under en timme förnedras av tre gubbslem?

Det var dock vid Fröken Sverige-galan 2001, som ordet för första gången kom att betyda något annat än en encellig alg. Två protesterande kvinnor rusade upp på scenen med en banderoll, som det stod GUBBSLEM på.

Nyligen har Jonas Gardell och Mark Levengood insett att det är riskabelt att skämta om en kvinnas utseende; i varje fall om man har uppnått mogen ålder.

Själv tycker jag nog att det är alltför kränkande att vräka ur sig ordet ”gubbslem” gentemot debattören Janne Josefsson eller skämtarna Gardell/Levengood.

Och jag undrar hur reaktionen skulle ha blivit om någon lanserar ett nytt lika förnedrande skällsord, riktat mot kvinnor.

onsdag 12 juni 2013

Vi är diskriminerade!

Kravallerna i Stockholms dåligt integrerade förorter har fått integrationsminister Ullenhag att föreslå utflyttning av statliga myndigheter till just dylika förorter. Det skulle ha flera fördelar. Det skapas nya jobb. Det växer fram lunchrestauranter, eftersom de som jobbar på myndigheten behöver  äta. Och troligen öppnas andra butiker. Förorterna kommer att se mer levande ut.
Han föreslog att diskrimineringsombudsmannen skulle flytta till en av förorterna. Det låter kanske inte så imponerande, men i själva myndigheten jobbar faktiskt mer än ett hundra anställda, något som överraskade Nordegren i P1:s Efter tre.
   Lika pigg på att flytta var däremot inte diskrimineringsombudsmannen själv - Agneta Broberg.
   Men naturligtvis är integrationsministerns förslag alldeles utmärkt. Allt bör göras för att få storstädernas problemområden att fungera.
  Men varför göra halt vid gränsen till övriga Sverige? Det finns utanför storstäderna massor av problemområden - fast av annat slag. Och istället för att skapa nya jobb gör staten där tvärtom: Statlig verksamhet läggs ned utan någon som helst kompensation. Vi känner oss diskriminerade! Diskrimineringsombudsmannen får gärna komma hit! 
 

söndag 9 juni 2013

Anna: för andra gången i skyddat boende med hjälp av hot

12 maj bloggade jag om Anna, en kvinna som ganska motvilligt hamnat i ett skyddat boende. När hon efter tre veckor ville åka hem, inte minst för att barnen missat så mycket i skolan, fick hon beskedet: ”Åk du, men barnen behåller vi.” Hon fick uppfattningen att detta hot användes som påtryckningsmedel mot flera kvinnor.

Anna kom hem efter en månad. Men i förra veckan hände något som hon inte hade väntat sig.
   Hon besökte i måndags socialtjänsten, eftersom hon fått en tid. Hon trodde att det var några praktiska frågor, som skulle diskuteras. Men efter lite kallprat fick hon beskedet:
”Du måste flytta härifrån på onsdag!”
Hon svimmade.
   Hon fick dricka vatten men kände sig groggy under resten av mötet. Men hon uppfattade att dom menade att hon på nytt måste ha skyddat boende, och att hon därför måste flytta till en ort som låg minst 20 mil från hennes nuvarande bostad.

På tisdag morgon ringde hon socialen och förklarade att hon absolut inte ville flytta; hon ville själv ta itu med problemen. Och barnen skulle ju missa skolavslutningen; hon själv skulle få tacka nej till ett semestervikariat. Men socialen var benhård:
”Allt är bestämt. Vi kan inte ändra på någonting.”
   På nytt framfördes hot om att ta barnen, om hon inte löd. Hon uppmanades även att ”inte säga någonting” om den planerade flytten till barnen. Dom skulle socialen hämta under onsdagen. Tydligen skulle de totalt ovetande få sätta sig i en bil och köras till okänd ort.

Hon misstänkte att socialen kunde dyka upp i skola och på dagis under tisdagen för att redan då ta hand om barnen. Därför hämtade hon dem och fick hjälp att hitta ”säker” sovplats för kommande natt.
   Misstankarna om att socialen övervägde ta barnen under tisdagen stärktes. Både skola och dagis hade haft besök!

På kvällen fick de flesta av hennes vänner (även jag) besök av polis och socialtjänst. Dom frågade efter henne och barnen. Då insåg hon att hon måste ge upp. ”Annars tar de barnen”.
   Socialen vek sig inte en tum. Avresan ägde rum på planerad tid, och barnen missade skolavslutningen.

Vad kan jakten på henne och barnen under tisdagskvällen ha kostat?

Jag kunde ha skrivit mycket mer om detta – men avstår.



lördag 8 juni 2013

Mera om ensamkommande flyktingbarn!

Det finns anledning att ta upp de ensamkommande flyktingbarnen igen. Det senaste som hänt är att de inte behöver söka asyl i det EU-land de först anlänt till. Det beslutet var nog riktigt, eftersom några länder gav barnen ett mottagande som knappast kan betraktas som människovärdigt.


Naturligtvis leder detta till att Sverige får fler minderåriga, som söker uppehållstillstånd. Eftersom Migrationsverket har svårt att placera dem, har vi fått en diskussion om staten helt enkelt skall kunna tvinga kommuner att ta emot dem. Förhoppningsvis blir det inte så. I en kommun, som fått flyktingar mot sin vilja, kan det sprida sig negativa stämningar, som går ut över dem.

Men är de ensamkommande flyktingbarnen verkligen barn?

Det är lättare att få uppehållstillstånd för den som är under 18 år. De som fyllt 18 år frestas att uppge att de är yngre. Migrationsverket har inte haft säkra metoder att avslöja fusk, så ett okänt antal ”överåriga” har fått uppehållstillstånd. I dagarna har det publicerats uppgifter om att Migrationsverket skall lansera en ny metod att fastställa åldern. Vi får se, hur det går!

Jag har tidigare skrivit att vi borde tala om ”ensamkommande flyktingpojkar” i stället för flyktingbarn, eftersom nästan alla är pojkar. Men det finns även flickor, och det uppmärksammades i en rapport om att många försvinner efter att ha blivit kommunplacerade. Det handlade om en flicka, som förmodligen utsatts för trafficking. Men också pojkar försvinner, och det är uppenbarligen så att de ensamkommande är utsatta för kriminalitet av okänd storlek. Därför bör polis bedriva spaning efter alla som försvunnit; inte bara efter dem som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd.

De ensamkommande ungdomarna har lyckats ta sig hit genom att föräldrar och släkt ställt upp och lyckats betala till en resa till Sverige. Det kan kosta mycket, om smugglare är inblandade. Men familj och släkt kan få utdelning, om den unge (som oftast är en pojke) lyckas bra i Sverige och kan hjälpa sina anhöriga i hemlandet.

Dessutom kan familjen söka uppehållstillstånd till Sverige och åberopa anknytning till pojken. Kanske var detta anledningen till att de samlade pengarna till Sverigeresan. De visste att de inte hade asylskäl, men genom att skicka honom, kan de ha hoppats att det skulle gå vägen.

Minderåriga, som på detta sätt ordnar uppehållstillstånd åt sin familj, kallas ankarbarn. Det är ett känsligt kapitel; det är svårt att få detaljerade uppgifter av Migrationsverket. Sveriges Radio har haft ett inslag, som hävdat att ankarbarnen är få, men måste ändå medge att cirka 10 % av de minderåriga är ankarbarn.

Jag vet inte hur många, som fått uppehållstillstånd tack vare ankarbarnen, men hittade en uppgift om att ett ankarbarn lyckats ge uppehållstillstånd åt sin familj på åtta personer. Han uppmärksammades, eftersom han bett om bidrag till kostnaderna för familjens resa till Sverige.

Jag tycker det är tveksamt att de som saknar asylskäl ändå kan få uppehållstillstånd genom att utnyttja ankarbarn!



Rädda Norrland innan det är för sent!



1952 bodde det 128. 000 människor längs Ångermanälvens vindlande dalgångar. I år endast 63.000.

I dag utgör Norrland endast 9 procent av Sveriges befolkning. Snart är norrlänningarna i riksdagen för få för att kunna tillvarata Norrlands intressen.

I dag går Norrlandsförbundet därför ut med ett nödrop på DN Debatt. ”Nationell insats krävs för att stoppa avfolkningen i norr”. ”Om några decennier kan flera samhällen vara helt tömda på människor.”

Norrlandsförbundet påtalar att i dag bor drygt två miljoner människor i Stockholms län. Om 20 år kan det vara tre miljoner. I Norrland finns 1,2 miljoner och de blir färre, om inget görs.

Befolkningsökningen i Stockholm har överträffat prognoserna och är bland de snabbaste i Europa. Norrlandsförbundet påpekar att det krävs enorma investeringar i bostäder, vägar, kommunikationer, mm för att klara trycket från den växande befolkningen. Stockholm kan ha nått sitt kapacitetstak .

Många norrlänningar som flyttar till Stockholm, skulle inte gjort det, om det funnits ”likvärdiga arbetsmöjligheter” hemma. Därför ” vore det i många fall bättre att flytta jobben än att flytta människorna.”

Därmed berör Norrlandsförbundet en fråga som jag ofta påtalat: Att nya ämbetsverk oftast placeras i Stockholm, trots att det strider mot tidigare riksdagsbeslut.

Norrlandsförbundet hävdar att det är nödvändigt att dämpa Stockholms befolkningsökning och tror att detta kan ske i samverkan med Stockholm. Men det senare tvivlar jag på…

Norrlandsförbundet kräver också att ”en betydligt större del av avkastningen av Norrlands naturtillgångar återinvesteras i just Norrland”.
   Det är ett rimligt krav! Världens billigaste gruvor ligger inte i Kongo eller i andra utvecklingsländer – utan i Sverige. Jag syftar på den avgift som gruvföretaget får betala staten för rätten att driva gruvan.

Och vi borde som Norge låta kommunerna i norr få viss ersättning för den el vi får från de norrländska vattenkraftverken.

Till sist: Det är bråttom! Om tio till femton år kan det vara för sent!



I huvudet på en långtradarchaufför.

Detta kom från hans huvud:

”Körde en härlig hämnd
mot asen på sina cyklar
på väg hem i dag. Dryga
100kmh med centimetrar
tillgodo mellan styre och
backspegel följt av en tvär
 gir in i vägrenen så att det
 rörs upp hälsosamt damm
 för kräken att inandas.”

Vad säger detta om situationen för cyklister?

Vad säger det om långtradarchauffören?

Håller hans kolleger med honom?

torsdag 6 juni 2013

"Pretty woman" i Pajala

Pajala är en kommun med glesbygdskommunernas alla problem. Men så hände något som plötsligt tycktes kunna vända utvecklingen. Northland Resources, ett kanadensiskt företag, kom fram till att det lönade sig att börja bryta malm, som fanns under en myr i Pajala. Gruvan behövde inte bara gruvarbetare utan även tjänstemän. Dessutom började Pajalas affärer, restauranter och annan service få ett växande kundunderlag och därmed kunna nyanställa. Plötsligt såg framtiden ljus ut för Pajala.

Men Northland Resources visade sig inte ha kapital för att genomföra projektet. Plötsligt höll det på att kollapsa och Pajalas ljusnande framtid att grusas.

Då gick ett konsortium bestående av Folksam, Metso, Norrskenet och Peab in och lovade investera tillsammans 100 miljoner dollar i Northlands obligationer. LKAB fanns med i uppgörelsen genom sitt delägda riskkapitalbolag Norrskenet.

Pajalaborna drog en suck av lättnad. Gruvprojektet var tryggat liksom framtidsutsikterna.

Trodde man.

Dom som sett filmen "Pretty woman" minns säkert att den ene huvudpersonen drev ett lönsamt företag, vars syfte var att köpa företag, som hotades av konkurs. Därefter styckade han dem och sålde dem bit för bit. Det tjänade han stora pengar på.

Den affärsidén har drabbat Pajala genom den amerikanska hedgefonden Elliot management, som agerat för att framtvinga en konkurs och sedan tillämpa taktiken i "Pretty woman".

Det kan innebära att förhoppningarna i Pajala definitivt grusas! En amerikansk kapitalist, som ser en möjlighet att berika sig, struntar alltså i att det kan leda till ett dråpslag mot en svensk glesbygdskommun.

Vet hut!

lördag 1 juni 2013

Förbjud friskolorna!



Just nu har cirka 10000 elever fått beskedet att deras skola skall läggas ned. Det gäller John Bauer-koncernen, som skyller på att antalet barn i skolåldern kommer att minska.
   Men det måste koncernledningen ha vetat om länge – och kunnat planera för. Dom har under de många goda åren tjänat mycket pengar, som kunnat sparas för att användas nu. Men det har inte skett! Nu föredrar man att hoppa av och försätta 10000 elever i en svår situation. Särskilt illa är att avvecklingsbeskedet slog ned som en bomb; inga varningssignaler hade nått berörda skolor.

Nedläggningen av John Bauerskolorna är den största friskolenedläggningen men inte den enda. Överallt tycks beslutet ha kommit lika överraskande. Den enda positiva följden av nedläggningsvågen är att den kan leda till insikten att hela idén om friskolornas förträfflighet fått sig en knäck. Det vore en välsignelse, om det kan leda till att de försvinner – i varje fall på gymnasienivå. Där gör de mer skada än nytta.

Låt oss göra ett helt vansinnigt antagande: Att vi har privat domstolar och fängelser, som konkurrerar med varandra om att få kunder (brottslingar). Domstolar marknadsför sig med argument som ”kom till oss, här blir det aldrig mer än sex månaders fängelse”. Och privata fängelser lockar kunderna (brottslingarna) med att det på anstalterna finns pistolskyttebanor och kurser i att förfalska sedlar. Den som inte är nöjd med utbudet av aktiviteter, kan fritt få byta fängelse.

Självklart är detta scenario helt omöjligt. Så kan vi inte ha det! Men trots att den marknadsanpassade friskolevärlden också orsakar orimligheter tycks dessa ha accepterats.

Friskolorna måste lägga ned stora resurser på marknadsföring, pengar som i stället kunde ha använts till att förbättra undervisningen. Marknadsföringen handlar om att locka ”kunder” (elever) till skolan. En friskola framhöll i en broschyr att ”hos oss är en veckodag alltid lektionsfri”. Men främjas verkligen elevernas lärande av att de inte behöver gå till skolan? Kanske lockar friskolor också med att ”hos oss slipper du läxor”!

När elever går ut grundskola och gymnasium får de avgångsbetyg. Att sätta betyg är en viktig uppgift för skolan, eftersom betyg används som urvalsinstrument till högskolor, universitet och ibland även, när företag rekryterar personal. Betygssättandet kan därför betraktas ses som en form av myndighetsutövning. Men uppgiften att sätta betyg kommer oundvikligen i konflikt med uppgiften att värva kunder (elever). En skola, som får rykte om sig att sätta låga betyg, får svårt att dra till sig elever. Det finns många vittnesmål om friskolelärare som av sin rektor uppmanas att höja betygen. ”Vi får inte skrämma bort eleverna”.

Eftersom systemet innebär att ”skolpengen följer eleven” är det fullt möjligt för en elev, missnöjd över sina betyg, att söka sig till en annan skola.

Friskolorna har dessutom bidragit till ett annat problem, den ökade segregationen. Svenska föräldrar flyttar sina barn från problemskolor i förorter, där en majoritet av eleverna är invandrare med dåliga kunskaper i svenska. Problemet är svårlöst, men segregationen måste brytas!

Det marknadsanpassade friskolesystemet tar resurser från skolans huvuduppgift, att ge eleverna kunskaper och färdigheter; det försvårar betygsättning och bidrar till segregationen.
Dessutom riskerar eleverna att friskolan plötsligt läggs ned.

Problemen kan endast lösas genom ett förbud för privata företag att bedriva skolverksamhet.