De hatas och hotas för att de talar svenska!..

Var i vår värld är människor så negativt inställda till människor som talar svenska? Svar: Finland Tre journalister på Expressen har gjort ett reportage om situationen för finlandssvenskarna, som numera inte utgör mer än drygt fyra procent av befolkningen. Resultatet är mycket nedslående. Många vågar inte prata svenska offentligt. ”Om mamma skulle ringa mig, en sen kväll, när jag sitter i tunnelbanan, skulle jag inte svara, säger Siri 18 år, Om man är tyst märks det inte att man är finlandssvensk”. Men ibland skyddar inte ens tystnaden. En gång när hon åkte spårvagn till skolan och läste en bok på svenska satt det en man bredvid henne som luktade alkohol. Han väste skällsord mot henne: ”Svenskjävel. Flytta hem, försvinn från vårt land!” Enligt en undersökning har sju av tio finlandssvenskar minst en gång känt sig hotade eller utsatta på grund av sitt språk. Och för sex av tio ledde det till fysiskt eller verbalt våld. Fler än hälften ansåg att situationen blivit värre de senaste tio åren. Det håller statsvetaren Pasi Saukkonen med om. “Svenska språket riskerar att marginaliseras allt mer. Bettina Såbbom-Ek är journalist och programledare på svenska delen av tv-kanalen Yle. I maj 2013 fick hon ett mail, där det stod att om hon inte slutade med sin ”svenskpropaganda” skulle avsändaren slå ihjäl henne och hennes familjemedlemmar med sådan kraft att blodet skulle stänka ända till Sverige”. Hon skrev om mordhotet på Twitter. Det ledde till att hon fick fler mordhot men också att fler trädde fram och berättade om liknande erfarenheter. Julia Brink har vuxit upp i en liten ort söder om staden Åbo. Där rådde svenskspråkig majoritet. Hon minns att finsktalande gäng kunde komma för att mucka gräl med finlandssvenskar ”Ni har ingenting här att göra, i Finland pratar man finska”. I dag bor hon inte i Finland. Hon flyttade till Stockholm. Hon är en del av den finlandssvenska flyttvågen till Sverige. En orsak är den hotfulla stämningen i Finland. Om vi kunde förflytta oss bakåt i tiden 100 år och göra nedslag i Finlad, skulle vi finna att finlandssvenskarna hade en mycket stark ställning, både inom politiken, finansvärlden och kulturen. Naturligtvis är detta en förklaring till att det uppstod misstro och avundsjuka bland finländarna. Det märkliga är att de negativa känslorna bland de senare uppenbarligen har ökat under senare år. Det finns en risk att finlandssvenskarna helt enkelt försvinner som minoritetsgrupp, något som kan komma att påverka Ålands ställning, och resultatet kan bli en obehaglig överraskning för dem som nu trakasserar finlandssvenskar. Efter första världskriget ritades Europas karta om. Ibland efter folkomröstningar, ibland efter ingripande av nybildade Nationernas Förbund. Finland var motståndare till folkomröstning på Åland, men då tog Åland saken i egna händer.och resultatet blev att 96 % ville tillhöra Sverige. Det gick naturligtvis inte Finland med på. Det blev en kommission från Nationernas Förbund, som fick sista ordet. Den menade att svenskhetens ställning i Finland skulle försvagas kraftigt, om Åland förlorades. Därför stödde finlandsvenskarna. Finlands krav på att Åland skulle bli kvar i Finland. Det blev protester i Sverige, men Åland fick stanna i Finland. Men kan inte frågan bli aktuell igen, om svenskarna på fastlandet förtvinar? Då finns det föga svenskhet kvar att försvara – utom på Åland. Och förmodligen föredrar Åland fortfarande Sverige framför Finland.

Pengarna jag skulle ta ut försvann in i bankomaten..

Jag skulle ta ut pengar från en bankomat, men pengarna försvann! Eller rättare sagt backade tillbaka in i bankomaten. Klantigt av mig. Jag skulle kunna försvara mig med att bankomaten var något annorlunda än den jag brukar använda. Där syns sedlarna mycket tydligare. Den jag använde nu står utanför Handelsbankens kontor i Filipstad. En annan bankkund dök upp. Han hade sett vad jag råkade ut för. Nu tröstade han mig: ”Pengarna kommer tillbaka till ditt konto i morgon.” Eftersom jag behövde några hundrakronorssedlar, tog jag ut samma summa en gång till. Nu gick det bra! Men jag kollade inte nästa dag, om de förlorade sedlarna verkligen kommit tillbaka. Det dröjde flera veckor, innan jag gjorde det, och då fann jag att pengarna fortfarande inte hade kommit tillbaka! I fredags gick jag in på Handelsbankens kontor och berättade vad som hänt. Då fick jag det nedslående beskedet att automatisk överföring var omöjligt, eftersom jag har mina pengar på Nordea. I stället skulle jag vända mig till Nordea, som i sin tur skall kontakta Handelsbanken med en begäran om att jag ska få tillbaka de hundralappar, som vände tillbaka till bankomatens inre. Kanske måste jag styrka urtagen med bevittnade kopior från ett av mina Nordea-konton??? Det finns ett inslag i denna bankhistoria, som retat upp mig. För några år sedan bestämde sig Nordea, Handelsbanken och Swedbank för att bilda ett gemensamt ”bankomatbolag”. Syftet var naturligtvis att spara genom att dra ned på antalet bankomater. Det ledde till att Nordeas bankomat försvann, medan Handelsbankens och Swedbanks fått vara kvar. Men det borde ha ingått i bankomatbolagets uppdrag att förhindra det jag nu råkat ut för! Bankkunderna borde behandlas på samma sätt, oavsett vilken av de tre bankerna, som de varit kunder i. Nu måste jag gå till Nordeakontoret, som håller på att avvecklas i Filipstad. Kanske måste jag ta kopior på de uttag som ägt rum och ha intyg av två personer att kopiorna är i överensstämmelse med originalet? Kul. Förresten förnekar Nordea att kontoret i Filipstad ska avvecklas. Det skall i stället ”flyttas till Karlstad” Vi jublar i Filipstad…

SOS, ;mayday! Jag behöver hjälp!

Jag har ett stort problem, som vilken dag som helst kan göra det omöjligt för mig att blogga, i varje fall på den här bloggen. Så här ligger det till: För några år sedan hade jag diverse uppkopplingsfel, som sinkade mig. Jag kom då på att strunta i att logga ut. Det gick lätt som en plätt: Efter att ha satt på datorn kom jag direkt till bloggen. Men den datorn, en gammal trotjänare, är nu utsliten, och på skärmen har det flera gånger kommit upp en text, där det står: "Dags för dig att köpa en ny dator!" Det har jag gjort, en laptop. Men då har det visat sig att jag inte har hela adressen till bloggen. I adressfältet på gammeldatorn står bara blogspot.com. Om jag googlar på det, får jag många träffar till bloggen, men endast till mina publicerade inlägg. Någonstans måste adressen finnas, förmodligen hos blogspot/blogger, men jag har inte lyckats komma fram. Finns det någon blogläsare, som skulle kunna hjälpa mig? Tacksam för svar! Göran Wassenius tel.0706160582

Klimatförändringarna har börjat! Klarar du +53 grader?

I Mellanöstern och Nordafrika är det inte många som tvivlar på att de redan drabbats av klimatförändringar. Under flera somrar har det varit märkbart varmare, men sommaren 2016 slår alla tidigare rekord. I Jiddah i Saudiarabien uppmättes den högsta temperaturen någonsin, 52 grader. I Marocko uppmättes 47 grader. Än värre i Kuwait och Irak. Den 22 juli steg temperaturen till 53,8 grader i Basra i södra Irak, och en dag tidigare var det 54 grader i Kuwait. I Bagdad har temperaturen vid den internationella flygplatsen nått 42,7 grader eller högre nästan varje dag sedan 19 juni. Staden har varit 5 till 10 grader varmare än normalt för den här årstiden! Hur känns det att vara utomhus i en sådan värme? ”Det är som att kliva in i en eld”, säger ett vittne. ”Det är som om hela kroppen, huden, ögonen, näsan, börjar brinna.” Och metallföremålen utom hus förvandlas till brännheta barriärer. Tusentals irakier som tvingats fly på grund av kriget har lidit av hettan i tält. Det finns misstankar om att många av dem har dött. En följd av den extrema värmen är att bristen på vatten blir ännu värre. På något längre sikt finns det anledning att ställa frågan, om det är möjligt för människor i dessa regioner att överleva, om värmeökningen fortsätter. Under alla omständigheter måste vi räkna med en betydligt större ström av flyktingar till Europa än den som ägt rum under det senaste året.

Chockade och blodiga Omran får hela världen att gråta.

Jag har inte skrivit om Aleppo på länge. Jag blir så illa berörd av det som fortsätter att hända där. I korthet: Det började som ett uppror mot Assad-regimen. Det vittnade också om att upproren i Egypten och Libyen hade spridit sig till Mellanöstern. Men Assad gav sig inte. Fredliga demonstranter mejades ned, men upproret fortsatte att sprida sig! Assad fick snart hjälp av Putin, som inte ville utsätta sin flottbas i Syrien för risker. Lite mera diskret gav Obama hjälp till grupper som med lite välvilja kunde klassificeras som demokratiska. Samtidigt växte hotet från IS och andra extremistgrupper. Ryssland och USA var överens om att det var nödvändigt att slå tillbaka med flygbombningar mot dem. Men när resultatet av de första bombningarna analyserades, visade det sig att Ryssland i stort sett hade struntat i IS. Bombmålen hade i stället varit motståndarna till Assad! Och så är det fortfarande! Varför har Obama inte gjort mer! Storstaden Aleppo har drabbats hårt, men de upproriska har inte gett sig - än. I tisdag startade Ryssland nya bombräder mot Aleppo. Ett hus, i vilket en familj med flera barn hade bott, föll ihop som ett korthus. Alla familjemedlemmarna kunde grävas fram, sedan räddningsarbetarna gjort ett hål i ett grannhus. De hittade den femårige Omran Dagneesh, och placerade honom i en ambulans. Där blev han sittande, blodig och chockad. Blodet rinner från pannan och färgar ansiktet rött. Han säger ingenting, han tittar bara rakt fram. Han gråter inte, när han lyfter sin lilla hand mot huvudet, tar på skadan och tittar i handflatan. Han torkar av blodet mot sätet. Fotografen Mahmoud Rslan tog bilderna men säger att han inte kunde fortsätta att jobba. ”Jag stod där och grät. Omran sa inte ett enda ord. Han bara satt där och tittade på mig." Bilden av den chockade Omran har spridits över hela världen av sociala media. David Miliband, f.d. brittisk utrikesminister, delade den på Twitter med texten: ”Det bedövade blodiga ansiktet av ett överlevande barn sammanfattar skräckens Aleppo.”

Föga troligt att Norrlandslän vill bryta sig ut ur Sverige

Detta blir en komplettering till mitt förra blogginlägg om utträde ur Sverige efter en folkomröstning. Jag menade ju att det var helt orealistiskt att tänka sig att hela Norrland skulle rösta sig ur Sverige. Jag utgick från situationen i Norrbotten, där många människor har stor anledning vara missnöjda. Å andra sidan är det lika otroligt att det över huvud taget skulle kunna bli en folkomröstning om attbryta loss en del av Norrland.. Bäst vore att lämna folkomröstningsfrågan och koncentrera sig på orsakerna till missnöjet. Det finns två skäl att jag ändå återvänder till folkomröstningsfrågan. Expressen hade igår på kultursidorna ett inlägg som stödde tanken att hela Norrland borde bryta sig loss. Heltokigt! Dessutom vill jag peka på att det är stora skillnader mellan norra och södra Norrland. Det sydligaste Norrlandslänet är Gävleborgs län, med Gävle som huvudort. Det länet kommer säkert stanna kvar i Sverige! Det är ok att på Facebook rösta ja till uttrräde, men det blir annorlunda ute i verkligheten. Gävle har motorväg till Uppsala, och sedan ny motorväg till Stockholm. Gävleborg behöver sina stora grannar i söder; Grannarna i norr är inte lika viktiga, inte minst för att invånarantalet är betydligt lägre. Enbart Stockholms- och Uppsalaregionerna har större befolkning än hela Norrland! Frågan är om det inte skulle bli samma besked från Jämtlands- och Västernorrlands län. Där har vi huvudorterna Östersund och Sundsvall-Härnösand . Jämtlänningarna har anledning vara förbannade på Stockholm och Sverige, som gett upp ambitionen förlägga vinter-OS i Östersund och i stället satsar på Stockholm. Men den ilskan räcker inte, om länet ska välja mellan att stanna i Sverige eller tillsammans med återstående Norrlandslän bryta sig ut. Jag misstänker att för Jämtland betyder stockholmsregionen alltför mycket. Och det kan bli ett liknande besked från Västernorrland. Igen: Det viktiga nu är att smida medan järnet är varmt! Norrbotten kokar över! Regeringen måste ta intryck och se till att också Vattenfall och LKAB hjälper till. Jokkmokks kommun borde få nya jobb, inte brandskattas på 40 stycken. Kiruna administrerar betalningen av tv.licenserna. Det måste finnas något liknande uppdrag, som Jokkmokk kan få!

blir det folkomröstning om Norrbottens utträde ur Sverige?

Det liknar droppen som kom bägaren att rinna över… Under mycket lång tid har norrlänningar upprörts över att jättestora bolag som Vattenfall och LKAB (gruvor) gjort miljardvinster, som sedan ”försvinner” söderut. I stort sett ingenting av vinsten har hamnat i Norrbotten. Även när LKAB:s vinst var omkring 15 miljarder ”försvann” pengarna. Det är en utbredd uppfattning att Norrbotten varit föremål för en exploatering av det slag som rika länder tidigare bedrev gentemot sina kolonier. De är också misstänksamma mot de stora skogsbolagen, som också bedriver en form av exploatering. Skogar förstörs och vinsterna ”hamnar i söder”. Jokkmokks kraftverk står för 15 procent av den totala elproduktionen i Sverige. Det har gett statskassan många miljarder kronor, men föga har hamnat i Jokkmokk. Det har således funnits många skäl att vara missnöjd, men när bägaren till sist rann över handlade det inte om uteblivna miljarder. I stället gällde det Vattenfalls planer att flytta 40 jobb i Jokkmokk – söderut eller till något låglöneland. Det blev den där droppen. Men observera att 40 arbetstillfällen i en kommun som endast hyser 5000 invånare är mycket! Tänk om 40000 jobb försvann i Stockholm! Upprördheten spred sig och så kom förslaget att folkomrösta. Kanske var det Lotta Gröning, som lanserade det. Nu går det att rösta i flera medier, men mycket är oklart. Det är Norrbotten och inte hela Norrland som eventuellt ska bli egen stat. Men staten Norrbotten övertar ju inte genom självständighetsförklaringen äganderätten till Vattenfall och LKAB. Skall staten Norrbotten göra som Fidel Castro? Han deklarerade att staten Cuba övertagit äganderätten till stora företag. Det blir svårt att upprepa för Norrbotten, som dessutom har en mycket liten befolkning. Små nationer kan ha svårt att hävda sig mot stora företag. Ett annat problem för staten Norrbottens lilla befolkning blir kostnaderna för att bygga upp en egen statsförvaltning. Kanske erbjuder Putin bistånd – mot löftet att få förlägga en rysk militärbas i Luleå. Putins nyhetskanal har redan uppmärksammat kravet om folkomröstning! Nej, det är nog bättre att nu nöja sig med att kräva att Norrbotten får viss procent av storbolagens vinster.

simundervisningen könssegregeras alltmer!

Jag minns att för några år sedan blev det trubbel med skolornas simundervisning och skolavslutning. Bråket stod barnens föräldrar för: De accepterade inte att pojkar och flickor skulle ha simundervisning tillsammans. Och när det gäller skolavslutningen så fruktade kanske föräldrar att barn kunde få men för livet av att ha hört en svensk präst läsa välsignelsen. Jag trodde att detta problem var löst för länge sedan, och att invandrarföräldrar insett att det är absolut nödvändigt att lära sig simma, även om det innebär att flickor får ögonkontakt med småpojkars badbyxor, något som de inte tar skada av. Men jag hade fel! Det är i dag värre än någonsin, och värst är det med simundervisningen. Kommun efter kommun könssegregerar sina simskolor; pojkar för sig och flickor för sig. I Botkyrka kommun menar en miljöpartist att flickor behöver simma ”pojkfritt”, när de är nio år. I en annan kommun fick en femårig pojke inte följa med sin mamma in i simhallen. Till och med småpojkar stoppades! Trollhättan ska införa separata tider för skolflickor. De deltar inte i skolans simundervisning, eftersom den krockar med ”flickornas religionstillhörighet”. Här har vi pudelns kärna! Föräldrarna åberopar sin religion, som således förhindrar flickor att lära sig simma. Är det bättre att de drunknar? Men det är lika illa att kommunerna rättar sig efter föräldrar. De borde i stället påminna dem om att all undervisning, inte minst konsten att kunna simma, är obligatorisk. Föräldrar som tvingar sina barn att skolka från simundervisningen bör bestraffas med ett ordentligt bötesbelopp! En annan sak är att jag tvivlar på att Muhammed skulle haft något emot att hans lärjungar lärde sig att simma.

Varför har tokstollen Donald Trump så många sympatisörer?

I min förra artikel om Donald Trump nämnde jag att han faktiskt backat i opinionsundersökningar. Men det hindrar inte att han ändå har ett starkt stöd och tyvärr faktiskt kan bli president, om han skärper sig och stänger munnen så att inte fler grodor hoppar ut. Att påstå att Obama grundade IS är lite väl magstark liksom att USA:s vapenägare får ta itu med Hillary Clinton. Varför har han, trots alla galenskaper, ett så starkt stöd? Förklaringen ligger till stor del på det faktum att det inte gått så bra för den amerikanska medelklassen. Till den räknar jag då gruppen amerikanska arbetare med relativt höga löner. Däremot har de rika blivit ännu rikare. Det innebär att inkomstklyftorna har blivit större. Detta har naturligtvis skapat missnöje inom breda grupper. Många tycker att de arbetar och sliter, men ekonomin blir inte bättre. Missnöjet riktas också mot politiker som lovar och lovar men inte lever upp till sina löften. Det är detta missnöje som Donald Trump utnyttjar. Han betonar att han, i motsatts till sina motståndare inte är en politiker. Han är någonting nytt, beter sig annorlunda – och väljare tror på honom. De gillar när han driver med andra politiker och har överseende med hans misstag. ”Alla andra hatar honom. Vi älskar Donald Trump just för att han inte är som andra politiker.” Många väljare är helt övertygade om att Trump är ärligare än Hillary Clinton, eftersom hon i motsatts till Trump tillhör det politiska etablissemanget. Det går att dra paralleller till utvecklingen under senare år i flera stater i Västeuropa. Det finns ett utbrett missnöje för att man inte fått det nämnvärt bättre. Missnöjespartier - långt till höger – har vunnit ökat väljarstöd. Värst är det nog i Frankrike, där ett missnöjesparti kan få flest röster i presidentvalet.

Boken som försvann är tillbaka!

Men det har skett utan medverkan från SJ eller Bagport, det företag som SJ gett uppdraget att ta hand om försvunnet gods. För min del blev det mest trubbel, när jag hade kontakt med Bagport. Jag uppmanades att fylla i ”digitala blanketter”, som fungerade dåligt. Vissa frågor var obegripliga, andra begripliga men ändå omöjliga att besvara för mig som saknar kunskap om mycket. Värst var att den digitala blanketten inte fungerade, när jag skulle upplysa om det viktigaste, namnet på bokens författare och bokens titel. Blanketten hade avsatt visst utrymme för båda frågorna, men när jag skulle skriva in mina svar ”fastnade” inte markören. Till sist använde jag ett annat utrymme, där markören fungerade. Jag skrev in namnen på bok och författare och förklarade varför jag inte kunnat göra det på rätt plats. Bagport skickade tillbaka blanketten med den enda kommentaren att nu borde jag inte höra av mig mer under den kommande veckan. Om det innebar att han sett att bokuppgifterna fanns men på fel ställe vet jag inte. Han hade i varje fall inte flyttat uppgifterna till rätt plats. Men 8 augusti fick jag ett sms. Där stod att den försvunna boken”nu är återlämnad på biblioteket”. Skribenten är bibliotekarie på biblioteket i Grums. Hon berättade att en f.d. tågpassagerare (kvinnlig) dykt upp och överlämnat boken, Värmlandsbiblioteken fraktar böcker mellan sig, så boken är snart tillbaka i Filipstad. Jag gick dit i går för att berätta vad som hänt. Jag hade inte gjort det tidigare, eftersom jag ville avvakta i hopp om att boken skulle dyka upp. Nu bad jag om ursäkt och sa att jag förtjänade att bli avstängd från att låna viss tid plus 10 piskrapp på naken hud. Dom höll inte med. Dock återstår några oklarheter. Boken slarvades bort 30 juli. Bokupptäckaren lämnade boken till biblioteket i Grums 8 augusti.(Grums har också järnvägsstation på linjen Göteborg-Karlstad) Om hon använde tiden mellan 30 juli och 8 augusti till att läsa UBIK, så handlade hon rätt! Det unnar jag henne verkligen! Men jag tvivlar på att hon gjorde det. Jag gick av tåget i Karlstad 30 juli och förmodligen skulle det köra därifrån med nya passagerare senare samma dag. Så vitt jag vet, måste tågen städas, innan nya passagerare får kliva på. I så fall upptäckte inte städarna boken. Det verkar inte troligt det heller! Jag tror inte att hon hittade den på ”mitt” tåg 30 juli. Jag var en av de sista passagerare som gick av. Tyvärr kände bibliotekarien inte till hennes namn, så jag kan inte fråga henne.

Har Hillary en chans i presidentvalet?

Det råder oro i USA inför presidentvalet. En växande opinion vill att Donald Trump ska dra sig tillbaka. Femtio experter på säkerhetsfrågor har i en gemensam skrivelse deklarerat att de inte kommer att rösta på Trump på grund av hans inkompetens. Några republikaner har gått ut med budskapet att de kan komma att ställa upp som nya kandidater i presidentvalet. Är detta ”godis” för Hillary? Det borde ju vara bra för henne, om det är två kandidater som skall dela på de republikanska rösterna! Men så enkelt är det inte. En ny republikansk kandidat drar säkert till sig republikanska väljare, som tänkt rösta på Hillary i brist på annat. Och om det är ett känt namn, som inte figurerat i skandaler, kan också demokratiska väljare attraheras. Hillary har ju tyvärr ett handikapp – hennes impopularitet. Nej, fortfarande är det mycket svårt att spå, vem som kommer att bli USA:s nästa president! Ett bra exempel på Hillarys problem har nyligen kablats ut till media. I Libyen slog islamister till mot USA:s ambassad för mer än två år sedan. USA:s ambassadör dog liksom några amerikanska pojkar. Föräldrarna till en av dem har nu efter två år stämt Hillary som ansvarig för tragedin. Detta kom de fram till just när valrörelsen inför presidentvalet kommit igång på allvar. Det som hände i Libyen har förföljt Hillary alltsedan det inträffade och kommer säkert att fortsätta. Det torde vara svårt att bevisa att det faktum att hon använt sin privata mailadress och inte en som gick till utrikesdepartementet skulle kunna vara orsak till islamisters terrordåd. Unga pojkars död utnyttjas för att politiskt skada Hillary. Nej, hänsynslösheten i amerikanska valrörelser har ingen nedre gräns!

Hederskulturtänkandet breder ut sig!

Göteborgs-Posten publicerar i dag en undersökning om ungdomars inställning till hederskulturfrågor. GP valde att utgå från vad de skriver till varandra på Facebook. Hedersmordet på Qandeel Baloch (artist och feminist från Pakistan)diskuteras och försvaras av många. Hon mördades av sin bror, som hade ”varnat henne”. ”Hón lyssnade inte på honom, så han ströp henne.” Kommentaren har gillats 18 gånger. Andra tycker mord är att gå för långt, men att Qandeel Baloch förtjänade att bli utfrusen. Några av dem som accepterat mord som bestraffning för brott mot hedern tog tillbaka sin ståndpunkt, när GP ringde till dem. Men andra höll fast vid rätten att döda när hedern kränkts. Många ungdomar ser det som självklart att familjen skall bestämma vem de skall gifta sig med. Kvinnan måste vara oskuld vid giftermålet. En pojke protesterar mot bröders kontroll över sina systrar, som förbjuds röra sig fritt utanför hemmet. Majoriteten håller med honom – men det kom invändningar: Kvinnan ska ju bli hemmafru, så hon bör förbereda det framför att roa sig med uteliv. Homosexualitet accepteras inte! En kvinnlig röst sa att hon skulle mörda sitt barn, om det var homosexuellt. GP hade skickat undersökningen till Sara Mohammat för en kommentar och den kom. Hon menade att ”något måste vara fel”, när deltagarna öppet vågar tycka som de gjort. Hedersvärderingar föds man inte med. Man lär sig i sin miljö! Allt tyder på att integrationspolitiken har misslyckats. ”Vi bör diskutera sekulära värderingar kontra religiösa”! (Sara Mohammat Hederskulturtänkandet har också nått förorter: Tjejers kläder kontrolleras. Deras bröder förbjuder dem att besöka fritidsgårdar. Pojkar anser sig vara ansvariga för att flickorna blir kontrollerade. Det finns en relativ ny kartläggning av hederskulturtänkandet i några av Stockholms förorter (”Varken hora eller kuvad.”) Den fann att hederskulturtänkandet breder ut sig i förorterna och kryper ned i åldrarna. Den fann att 63 procent av flickorna inte fick ha en relation med pojkar från andra etniska grupper än den egna. ”Det är absurt”, skriver Sara. ”Vi måste försvara sekulära värden. Vi kan inte offra vissa kvinnor för att de tillhör viss kultur. Det är verkligen rasism”.

Visst deltar ryska idrottare i OS!

Något dygn innan OS invigdes såg jag en notis i texttv, som oroade mig. Det stod att IOK skulle granska ryska idrottare, som inte får delta i OS. Men jag hittade inga fler notiser om det. (Kanske hade jag gjort det, om jag inte var upptagen med att leta reda på ”boken som försvann”!) Så drog OS-tävlingarna igång, och Ryssland fick direkt en guldmedalj i karate. Och natten till i dag blev det silver i gymnastik. Två grenar, där det kan ge utdelning av att ha dopat sig! Än värre: Julia Jefimova fick ställa upp i simning, trots att hon TVÅ GÅNGER avslöjats vara dopad. Först för anabola steroider och senast för meldonium. Hon hade varit avstängd men friades strax innan tävlingarna drog igång! Handlade det om IOK:s ”extraprövning”? Jefimova buades ut av publiken. Hon grät och kunde inte förstå, varför publiken bar sig åt så mot henne. I själva verket är det hon som inte förstår. Hon liksom förmodligen många ryska idrottare har inte klart för sig hur vedervärdigt deras land har burit sig åt, och hur osportsligt det är att låta fuskande idrottare tävla mot dom som är rena. Washington Post kallar IOK:s straff mot ryska idrottare för en ”skonsam smäll på fingrarna”. Det var ju meningen att de enskilda förbunden skulle avgöra ryssarnas deltagande, men med det inflytande ryssarna har, så blev det ”ett grovmaskigt nät som många ryssar lyckats slinka igenom”. IOK:s och specialförbundens misslyckande kastar en mörk skugga över OS i Brasilien. Framför allt för att Moskva sluppit undan sin redovisningsskyldighet. Det är ett hån mot de olympiska spelens höga ideal.

Om dagens sommarprogram - och gårdagens

Jag har denna sommar inte skrivit något om “sommarpratarna”. Det kan bero på att jag tappat intresset för det programmet. Men det väcktes igen, när jag hörde att Sara Mohammad skulle prata. Hennes beskrivning av sin fasansfulla barndomstid borde vara obligatorisk läsning för alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdomar i muslimska hem och som riskerar råka ut för könsstympning och tvångsäktenskap. Sara blev könsstympad och hennes egen bror försökte tvinga in henne i ett äktenskap. Men då bestämde hon sig för att rymma. När Sara i Sommarprogramet sagt det, släppte hon fram en av sina låtar, och jag väntade på att få höra fortsättningen. Hon hade sagt att hon hoppades få hjälp av en släkting. Skulle verkligen släktingen ställa upp? Hur skulle rymningen gå till? Jag ville höra fortsättningen! Musiken tog slut, och Sara inledde med att säga att hon kom till Sverige som kvotflykting och att hon hade gift sig. Så vi fick inte höra den säkert spännande fortsättningen. Jag hoppas att hon får tillfälle att berätta om rymningen nästa år! Sara är ju ordförande i organisatioen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”, som försöker förhindra att flickor råkar ut för det som drabbade Sara. Även pojkar kan få hjälp, om föräldrar eller andra släktingar vill tvinga in dem i ett äktenskap. För övrigt tycks Sommarpratarprogrammet vara sig likt. Dom som pratar sysslar ned musik eller någon form av massmedia. De beskrivs som författare, journalister, musiker, låtskrivare, artister eller poeter. Egentligen är det en ganska liten del av den verklighet vi lever i. Det är ingen större variation i deras val av musik, Och det är inte helt fel att säga att dagens sommarpratare ofta kommer från ”kändisvärlden”. Jag tycker Sveriges Radio borde anstränga sig mer för att hitta pratare som inte har någon som helst anknytning till den världen. Då kan det bli mycket intressant. Jag minns fortfarande den gång då Sture Lindén pratade. Han hade ett uppdrag för Förenta Nationerna och tilbringade många timmar i FN-skyskrapan. När han tog en paus, gick han ofta genom en park, där han lagt märke till en ganska gammal man, som ibland försökte hjälpa en pojke, som hade matteläxa att göra. Den gamle mannen försökte hjälpa honom men hade tydligen problem med att klara av läxan själv. Han suckade och stönade. En dag då gamlingen inte höll på med matteuppgifterna försökte Lindén inleda ett litet samtal med honom. Han sa: ”Jag tycker du är väldigt lik Albert Einstein? Svaret från den gamle mannen löd: ”Jag ÄR Albert Einsterin”. Sådana fantastiska episoder inträffar sällan i dagens sommarprgram!

TRUMP!

För något mer än en vecka sedan läste jag en artikel skriven av Leif GW Person. Han hade kommit fram till att Trump skulle bli nästa amerikanska president, och han beklagade sina slutsatser. Samtidigt visade opinionsundersökningar i USA att Trump ledde över Hillary Clinton. Nu är läget något annorlunda, eftersom Trump har fortsatt med att göra uttalanden som är så uppseendeväckande att till och med kända republikaner tar avstånd från honom. Några går så långt att de deklarerat att de kommer att rösta på henne i valet. Men det är långt kvar till valdagen, och om det vore möjligt att stänga truten på Trump, kan effekten av hans galna uttalanden klinga av och det otroliga inträffa, att denne tokstolle blir USA:s president. Enligt röster från Moskva tycks president Putin föredra Trump som president framför Clinton. Om det stämmer, har Putins rådgivare brustit i att leverera viktiga fakta om Trump. Risken för ett kärnvapenkrig är fortfarande en realitet, och det är svårt att föreställa sig en mer olämplig president med rätt att ”trycka på knappen” och utlösa ett kärnvapenkrig än Donald Trump. ”Ett Trumpifierat USA är ren skräck!” utropar den förre diplomaten Olof Ehrenkrona och fortsätter: ”44 procent av alla amerikaner uttrycker sitt stöd för en person som är renons på relevanta kunskaper och på all relevant erfarenhet för att kunna utöva världens viktigaste ämbete. Avsaknaden av grundläggande kompetens paras med en självupptagenhet, som inte tål några motgångar eller motkrafter i omgivningen… Den explosiva kombinationen av okunnighet, instabilt temperament, dåligt omdöme och ett groteskt ego har fått Washington Post att utnämna Trump till ett unikt hot mot USA:s demokrati och farlig för världen… Nu har republikanerna nominerat en person som tänker sig återupprätta USA:s storhet genom att bryta samarbetet med de allierade som utgjort en central del av basen för USA:s dominans sedan1945. Hans senaste utspel är att USA skall lämna Nato. Syftet är att pressa medlemmarna att betala mer för USA:s skydd. I handelspolitiken lovar Trump att rasera den världsordning som byggts upp sedan 1945. USA ska bli stort igen genom att avveckla avtal och institutioner som är grunden för USA:s globala ekonomiska styrka.” Bättre kan det inte sägas! Jag måste upprepa något jag tidigare hävdat: :. Att en figur som Trump kan bli presidentkandidat för ett av de två dominerande partierna vittnar om allvarliga brister i valsystemet.