söndag 30 november 2014

Om Finska vinterkriget och Molotovcocktails.

Nu har det gått 75 år sedan Finska Vinterkriget inleddes 30 november 1939. Sovjetunionen hade krävt att Finland skulle acceptera att gränsen mellan de två länderna i sydost skulle flyttas cirka tre mil in på finskt territorium. Detta för att den gamla gränsen, enligt ryssarna, låg alldeles för nära Leningrad. Det hade först förhandlingar om kraven, men de sovjetiska delegaterna var benhårda. Det blev ingen uppgörelse. De finska förhandlarna hann nätt och jämt komma hem, innan ryssarna började bomba. Finland hade goda skäl att misstänka att Stalin fikade efter mer än att flytta gränsen några mil. I augusti hade Hitler och Stalin till världens häpnad ingått en icke-angreppspakt med varandra. I ett hemligt tilläggsprotokoll var de överens om att Finland, Estland och Lettland tillhörde Sovjetunionens intressesfär. Redan i september 1939 fick de baltiska staterna försmak på vad det kunde betyda. De tvingades acceptera att sovjetiska trupper stationerades på deras territorier. Direkt efter angreppet på Finland utropade Stalin den finske kommunisten Otto Kuusinen till ledare av en sovjetisk lydregering. Den fick dock inte tillräkligt stort stöd. Den finska befolkningen ville ha kvar sin självständighet. Angreppet på Finland ledde till våldsamma protester – i Sverige! Sovjetunionens ambassad attackerades och fönsterrutor krossades. Under parollen ”Finlands sak är vår” samlades det in mat ock kläder, som skickades vidare till Finland. Över 8000 svenskar anmälde sig som frivilliga soldater. Regeringen hade visserligen deklarerat att den inte kunde ge Finland militär hjälp – men det blev militär hjälp ändå! Finland fick så många luftvärnskanoner (med ammunition) av Sverige, att det nästan inte fanns någonting kvar, när Hitler ockuperat Danmark och Norge, och ovisshet rådde, om han också skulle ge sig på Sverige. Dessutom fick Finland flygplan. Många skickade som paket efter att skruvats isär till sina minsta beståndsdelar. Dessutom kom det flygplan till Sverige från flera västländer. Planen flögs sedan vidare till Finland av finska piloter. Vinterkriget gick i början inte alls som Stalin hade tänkt sig. Ryska tanks körde fast eller vilse i finska skogar. Eller också slogs de ut av Molotovcocktails. Finska soldater, närmast osynliga i sina vita uniformer i det snöiga landskapet, dök plötsligt upp och kastade mot en stridsvagn en flaska som var fylld med bensin. Många stridsvagnar fattade eld och det gjorde också besättningen. Uttrycket Molotovcocktail skapades som svar på ett uttalande av den sovjetiske utrikesministern Molotov, nämligen att de ryska flygplanen inte alls hade fällt många bomber över Finland. I stället hade planen släppt ut matpaket till den svältande finska befolkningen. Det ironiserade finnarna med genom att börja kalla de ryska bomberna för Molotovs picknickkorgar. Därefter var det lätt att gå vidare och låta Molotovs namn även ingå i finnarnas vapen mot ryska tanks. I längden kunde inte Finland stå emot den sovjetryska övermakten. I fredsuppgörelsen med Sovjetunionen blev villkoren ännu hårdare. Men när 1941 Hitler anfaller Sovjetunionen bestämmer sig Finland för att försöka vinna tillbaka det som avträtts till Sovjetunionen. Det lyckades finska soldaterna med (även svenska frivilliga var med.) Men när man kom till den gamla finskryska gränsen fattade Finlands politiska ledning ett ödesdigert beslut: Att fortsätta in på sovjetisk mark, som aldrig varit finsk. Det gick bra i början – men så vände krigslyckan för tyskarna och Hitlers soldater pressas tillbaka. Nu riskerade Finland att hamna på förlorarsidan i andra världskriget. Det blev än hårdare villkor i uppgörelsen med Stalin. Finland tvingades utarrendera Porkala Udde (Bara tre mil från Hälsingfors!) på 50 år. Den skulle användas som sovjetisk flottbas. Finland skulle dessutom betala ett stort krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det ter sig idag helt orimligt! Det var ju ryssarna som startade kriget! En annan orimlighet: Ryssarna krävde att de politiker, som var ansvarige för fortsättningskriget skulle åtalas och dömas. Detta ledde till att den tidigare presidenten Risto Ryti dömdes till 10 års fängelse. Flera andra f.d. ministrar fick upp till 6 års fängelse. Men alla beslut om fortsättningskriget hade fattats i demokratisk ordning och godkänts av Finlands riksdag. De politiker som nu dömde sina tidigare kolleger våndades, men de vågade inte annat än att följa ryssarnas krav. De fruktade att alternativet hade lett till rysk ockupation. Det fanns fler tecken på att ryssarna ville ha mer. Moskva hade drivit igenom att Finland skulle sättas under bevakning av en kontrollkommission, som i praktiken styrdes av ryssarna. Dess ordförande, Andrej Zjdanov , tillhörde Stalins närmaste män och hade spelat en ledande roll i att mörda gamla trotjänare till Lenin. Efter misstankar om att kommunistpartiet planerat en statskupp 1930 hade partiet förbjudits, och många partimedlemmar hade flytt till Sovjetunionen. Avtalet med Sovjetunionen innebar att alla dömda kommunister skulle bli fria. Så skedde också. Partiet omorganiserades och bytte namn och ville nystarta som ett parti, i vilket även socialdemokrater skulle ingå (Liknande utspel sker i de länder som blev vasallstater till Sovjetunionen.) Kontrollkommissionen underkände presidentens förslag till ny statsminister och såg till att en kommunist blev inrikesminister, något som gav inflytande över statspolisen och möjlighet att kontrollera och kanske arrestera motståndare. Den kommunistiske inrikesministern såg till att en kommunistsympatisör blev generaldirektör för Finlands Rundradio (På den tiden fanns det bara en kanal att lyssna på). Hon var dömd till livstids fängelse för kontakter med en sovjetisk agent. Nu gick hon direkt från fängelsecellen till posten som radiochef! Liknande åtgärder ägde rum i länder som senare kom att ingå i Sovjetblocket. Men Finland klarade sig. Det finns många förklaringar till det. En är att Finland under de kritiska åren hade två ledare som insett att enda chansen att rädda Finland var att föra en politik som ingav de sovjetiska ledarna förtroende. Deras namn var Juha Kusti Paasikivi och Uhro Kekkonen.

torsdag 27 november 2014

Jag hjälper Margot Wallström att förstå Putin.

Glädjande nog har Margot Wallström varit på besök i Ukraina. Det var på tiden! Nu har hon gjort några uttalanden om Putin. Hon säger att han är irrationell och att ”ingen har lyckats att förklara hans beteende”. Men visst går det att göra det! Från Putins utgångspunkter handlar han mycket rationellt. Margot ska här få lite hjälp att förstå Putin! Putin är en av många ryssar, som är övertygade om att Ryssland och Ukraina ingår i en gemensam nation, har en gemensam historia. De pekar på att Ukraina har varit en central del av Tsarryssland. Detta är en orsak till att Putin motsatte sig att Ukraina började orientera sig mot Västvärlden och EU. En annan förklaring till hans agerande är hans rädsla för Nato. I och med att de baltiska länderna blivit Natomedlemmar har han faktiskt Nato bara några mil från gränsen till Ryssland. Det gillar han inte! Han försöker utnyttja de ryska minoriteterna i Baltikum. Det skapar misstro och rädsla i Estland och Lettland. Motsättningarna ökar. Än värre i Ukraina. Putins stöd till upprorsmakarna i sydöstra delen av Ukraina är vedervärdigt men en logisk följd av hans misstro mot Nato och EU. Från sina utgångspunkter agerar han rationellt men hänsynslöst. Hans mål är att kunna kontrollera hela denna del av Ukraina – och kanske att utvidga den. Putin vill också signalera till Väst att Ryssland vill ha tillbaka sin ställning som en supermakt på jämställd fot med USA. Han har ju sagt att Sovjetunionens upplösning var den värsta katastrofen under 1900-talet. Det ryska försvaret befann sig i förfall. Putin har rustat upp det. De provokationer, som ryskt flyg och flotta gjort de senaste åren, är Putins sätt att markera för Väst att "nu är vi tillbaka". Frågan är dock om han inte tagit sig vatten över huvudet. Sanktionerna mot Ryssland och det fallande oljepriset frestar på Rysslands ekonomi. Jag hoppas att Margot får tillfälle att läsa och begrunda detta blogginlägg!

onsdag 26 november 2014

Snart kan man inte köpa skor i Filipstad.

Det gick som jag hade fruktat: Skobutiken i Filipstad (Nordströms skor) slår igen. I en intervju Filipstads Tidning säger ägarna att det senaste året har dagskassorna krympt rejält. Gamla kunder finns inte kvar. De åker i stället till Karlstad eller Örebro. Kanske spelar också näthandeln in. Själv har jag uppmärksammat en annan faktor, som ägarfamiljen nämner men i en viss hovsam ton: Det finns ju gott om outhyrda butiker i Filipstad. Det utnyttjar vissa branscher genom att under någon månad hyra en butik och där sälja ut ett överskott till reapriser. Därefter stängs butiken och firman, som hyrt in sig, försvinner. Detta har flera gånger drabbat Nordströms skor. Nu är det ett sådant företag, som under julhandeln säljer bland annat skor - men som kommer att försvinna, när julhandeln är över. Då kommer den nyttjade butikslokalen att stå där tom och stängd igen. En annan förklaring till butiksdöden är det faktum att befolkningen i Filipstad har minskat.Det fanns naturligtvis fler butiker, när befolkningen var över 15000. I dag är det bara drygt 10000. Tyvärr är det ytterligare en butik, som kommer att stängas snart. Därför är jag rädd för att de stängda butikerna under 2015 kommer att vara i majoritet.

måndag 24 november 2014

Uhjälpsmiljarder hamnar i stället hos Migrationsverket.

En stor del av u-hjälpen (de miljarder som ska gå till de s.k. utvecklingsländerna) har inte hamnat där. I stället har två regeringar (Alliansens och de Rödgrönas) använt uhjälp för att finansiera mottagningen av flyktingar. Det var Alliansregeringen som började, och uppgifter om detta nådde medierna, men ledde bara till kritik av en moderat minister, som ändå skulle avgå. Nu är det värre! Löfvens regering har traskat vidare i det spår, som Alliansen skapade. Och nu handlar det om stora summor, som egentligen skulle ha använts för projekt i utvecklingsländerna. Medierna har roat sig med att räkna fram att t.ex. Västra Götalandsregionen får mer uhjälp än Afghanistan! OK, det är möjligt att pengarna, som stannar kvar i Sverige och bidrar till finansieringen av Migrationsverkets verksamhet, gör större nytta där. Den s.k. uhjälpen har alltid varit hemsökt av korruption. Många miljarder har försvunnit i lokala potentaters fickor. Men det två regeringar har gjort ger ett intryck av oärlighet, ett försök att dölja den verkliga kostnaden för mottagningen av flyktingar. Om de två regeringarna varit ärliga, hade säkert diskussionen om vad flyktingmottagningen verkligen kostar kommit igång betydligt tidigare!

lördag 22 november 2014

Har du märkt att vi har el-överskott?

Medierna har rapporterat att elpriset har halverats. Fantastiskt bra – om det stämmer. Själv har jag inte märkt det på min elräkning. Orsaken till att elpriset har rasat sägs vara den kraftiga utbyggnaden av vindkraften. Vi har helt enkelt fått överskott på el. Men om så är fallet, varför tar man inte bort subventionerna av vindkraften? Vindkraftstillverkarna har alltid fått bidrag för att bygga vindkraftverk. Om det har byggts för många, finns ju inga som helst skäl att fortsätta subventionera! Eftersom det har blivit överskott på el, menar (naturligtvis!) miljöpartisterna att vi kan stänga kärnkraftsverken. För att påskynda den processen vill de lägga nya avgifter på kärnkraftverken. Men då tar de inte hänsyn till en viktig faktor: Det måste blåsa lagom för att vindmöllorna ska snurra. De stängs av, om det blåser för lite eller för mycket. Och vad ska vi göra då? Svaret blir att vi måste importera el. Den elen kan komma från Putins Ryssland. Det kan röra sig om el frän ryska kärnkraftverk eller kolkraftverk. Dåliga alternativ! Vi kan kanske också få el från Danmark eller Tyskland. Då rör det sig säkert om el gjord på kol. Nu knackar vintern på dörren. Flera prognosmakare spår att det kan bli svinkallt. Kärnkraftverken behövs!

onsdag 19 november 2014

Göran Greider: ”Stockholm borde krympas”.

Göran Greider, som numera nästan dagligen medverkar i någon tv-kanal, skrev häromdagen i Metro. Hans budskap var att ”Stockholm borde krympa” Det är nog första gången som Göran Greider och jag är av samma uppfattning i en fråga! Han framför bland annat miljöskäl. Stockholm växer men det blir problem att expandera i periferin, eftersom marken ofta är bebyggd Därför ger man sig på grönområden, t.ex. parker inne i sta´n. Det upplever naturligtvis stockholmare som plågsamt. Vidare menar Greider att storstäder bör krympa, eftersom ”rika riskerar att samlas i egna stadsdelar” Det är ett sämre argument. Bostadssegregation har vi nog i en stor stad, vare sig den krymper eller expanderar. Men han har ytterligare ett argument, som retat upp ledarskribenterna på Expressen: ”Göran Greider fortsätter att odla myten om att Stockholm på något sätt växer på landsbygdens bekostnad”, skriver Patrik Kronqvist i Expressen 18 november. Han tillägger att den främsta anledningen till Stockholms expansion är att det ”föds fler än det dör”. Ändå skryter Stockholm med att befolkningsökningen varje dag motsvarar en fullastad SL-buss av största storleken. Stockholmsregionen har ett stort inflyttningsöverskott. På ett år innebär det en befolkningsökning av Skellefteås storlek. Många, inte minst unga människor, flyttar till Stockholm. Det är mycket som lockar, och landsbygden kan inte konkurrera. Visst föds det fler än som dör i Stockholm. Många är ju i barnafödande ålder! Naturligtvis innebär detta att Stockholms snabba tillväxt går ut över landsbygden. Jag kan ge ett exempel från min egen kommun, Filipstad, mest känd genom knäckebrödsfabriken Wasabröd. Under min första tid i Filipstad, var det ett företag, i vilket alla anställda arbetade i Filipstad. Nu har hela företagsledningen, marknadsföringen, mm, flyttat till Stockholm. Något förenklat kan man säga att jobb som kräver längre utbildning och viss erfarenhet har försvunnit. Det är lätt att hitta liknande exempel på andra håll i vårt land. Stockholm drar till sig verksamheter som glesbygdskommuner behöver ha kvar för att kunna överleva. Det borde även Expressen inse!

tisdag 18 november 2014

Jag måste betala månadsavgifter för stöldgods!

Rånarnas byte blev bland annat min laptop, ett mobilt bredband och flera mobiltelefoner. Jag har varit i kontakt med Telia och Telenor och fått klart för mig att jag ända till sommaren 2015 måste fortsätta att betala månadsavgifter för det mobila bredbandet (till Telia) och en mobiltelefon (till Telenor), fastän de är stulna. Båda bolagen säger att det beror på att abonnemanget går ut först då. Det hjälper inte att jag själv inte är i besittning av dem! Det kommer att innebära en kostnad för mig på cirka 3000 kronor. Båda bolagen påpekar också att jag har möjlighet få ersättning via min hemförsäkring. Kanske har de rätt. Men jag hade nog trott att både Telia och Telenor skulle ta hänsyn till att jag inte kan använda dessa två abonnemang. Rånarna tog med sig ytterligare fyra mobiler. Två av dem är så gamla att dom knappast kan användas. Jag har sparat dem för att det i varje mobil finns massor av mobilnummer, som är viktiga för mig. Här ett exempel: Jag fick strax före rånet kontakt med en gammal ungdomsvän. Det gjorde mig glad. Men jag har inte hennes mobilnummer i huvudet, och hon har inte det mobilnummer jag använder nu. Och hon har inte sin mobil registrerad. Tjuvarna lär inte ha någon glädje av mina oanvändbara mobiler… Men jag har det!

söndag 16 november 2014

Flyktingpolitiken: Det mest förbjudna diskuteras!

Jag ber om ursäkt för att texten blivit så kompakt. Så såg det inte ut, när jag skrev utkastet till inlägget. Jag har försökt redigera, men det trycks ihop igen efter att jag uppdaterat. Den brännande frågan, om hur många asylsökande Sverige klarar att ta emot, har inte diskuterats eller ifrågasatts. Sverigedemokraterna har i ensamt majestät basunerat ut sin uppfattning. En enda gång tog statsministern upp det – men i form av en vädjan till väljarna att ”öppna sina hjärtan”. Det blev aldrig riktigt klart vad han menade, och det ledde inte till någon debatt. Men omkring den 9 november tog två stora tidningar (Expressen och Svenska Dagbladet) på ledarsidan upp just denna förbjudna fråga och slog fast att Sverige inte klarar att på ett värdigt sätt ta emot så många som nu anländer varje vecka. Dessutom finns risk att det 2015 kan bli ännu fler nyanlända Det blev startskottet för en livlig debatt i många tidningar! (Var det proppen som gick ur?). Initiativtagaren i Expressen var Anna Dahlberg, som pekar på omöjligheten få fram bostäder till de nya flyktingarna, inte minst för att de som fått uppehållstillstånd tvingas bo kvar på förläggningarna, eftersom det är brist på bostäder runt om i landet. Många väljer att flytta in hos släktingar och vänner. Det bidrar till att segregerade stadsdelar bildas. Sverige är ett litet land. Per invånare tar vi emot flest flyktingar i Europa. Anna Dahlberg tror inte vi kan räkna med hänsynstagande från något land inom EU. Tvärtom! Många av dem gör vad de kan för att ”styra bort flyktingströmmen från det egna landet”. Det pågår ett ”race to the bottom”. Hon betonar dock att ”Sverige måste leva upp till internationella konventioner och ge skydd undan krig och förföljelse. Hon föreslår några åtgärder, som kan förhindra att mottagandet kollapsar: 1. Enligt prognosen kommer det nästa år cirka 8000 asylsökande från Västra Balkan. (Serbien, Bosnien, Kosova och Albanien) I stort sett alla får avslag. Därför är det onödigt att ödsla tid med att utreda deras fall. ”Sverige bör göra som Norge och Tyskland och förklara länderna i regionen som säkra.” (Detta är det enda av hennes förslag som jag ställer mig tveksam till. Situationen i Västra Balkan är inte så säker som hon tror.) 2. Stoppa svinnet av svenska pass. Det är för lätt att sälja sitt pass. 3. Inför tidsbegränsade uppehållstillstånd i stället för permanenta direkt. 4. Det har blivit för lätt få uppehållstillstånd utan asylskäl. 5. Stävja svarthandeln med arbetstillstånd. I praktiken har det blivit handel med uppehållstillstånd. 6. Ta reda på varför andelen beviljade asylansökningar är så mycket högre i Sverige än i andra EU-länder. Så långt Anna Dahlberg Jag vill lägga till en annan möjlighet, nämligen att skära i kostnaderna för det som fått namnet ”ensamkommande flyktingbarn” Det är en flyktinggrupp, som blir större och större och som knappast existerade i början av 1990-talet. Per individ kostar flyktingbarn mer än vuxna flyktingar. Det krävs mer personal för att ta hand om barn. Dessutom saknar många av dem egentliga asylskäl. Barn är knappast utsatta för förföljelse på grund av sina åsikter. Däremot kan en del ha flytt från ett pågående krig. Men att låta ett ensamt barn företa en riskabel resa innebär också att utsätta dem för fara. Jag har intrycket att det alltför ofta handlar om att föräldrar skickar iväg dem i förhoppning om att de ska få chansen till ett bättre liv (utbildning och arbete) Är det skäl för uppehållstillstånd? Ibland har någon av de vuxna i familjen varit asylsökande i Sverige men fått avslag och fått återvända till hemlandet. Då kan de senare skicka ett barn, som kanske får uppehållstillstånd, och sedan kan övriga familjen söka anknytning. Är det rimligt? Ett annat problem är att fastställa barnets ålder. Det kostar pengar och det förekommer fusk. Det borde vara möjligt att minska antalet beviljade uppehållstillstånd för denna grupp, som snarare borde kallas för ”ensamkommande pojkar”, eftersom antalet flickor inte är många.

torsdag 13 november 2014

FIFA förnekar mutanklagelser.

Internationella fotbollsförbundet (FIFA) har i en knapphändig rapport (knappt 40 sidor) slagit fast att anklagelserna mot Ryssland och Quatar om att med hjälp av mutor blivit värdar för fotbolls-VM är felaktiga. Ryssland och Quatar fick alltså spelen genom att de kunde visa att de var de bästa alternativen. Vad är att säga om det? Tja, vad händer om en blind leder en blind? FIFA, liksom dess dotterorganisation i Europa (UEFA), är organisationer präglade av - korruption. Det finns trovärdiga källor till att högste bossen Sepp Platter arbetat sig upp med hjälp av mutor. Och nu har hans organisation haft ansvaret för en utredning om just korruption.Galenskap! Att lägga ett fotbolls-VM i det kokheta Quatar är lika vettigt som att lägga det i närheten av Sydpolen! Protesterna mot utredningen har redan nått orkanstyrka

onsdag 12 november 2014

Min luftvärmepump har lagt av.

För 10 år sedan köpte jag en luftvärmepump, som har levererat värme i mitt hus. Jag kunde konstatera att pumpen gjorde mina elräkningarna precis så mycket lägre,som jag blivit lovad. Mina el.element behövde jag endast sätta på när utetemperaturen sjunkit under minus 15 grader. Allt fungerade bra ända tills för ett par år sedan. Då började vänner, som besökte mig, klaga över att värmepumpen gav ifrån sig ett gnisslande ljud, som störde deras öron. Själv hade jag inte märkt någonting, säkert på grund av min nedsatta hörsel. Jag beställde service på värmepumpen och fick beskedet att ett lager krånglade men att värmepumpen nog skulle fungera ändå ett tag till. Men i förrgår insåg jag att problemet hade vuxit. Värmepumpen arbetade mycket ryckigt; kunde vara ovanligt tyst en period och sedan köra igång stenhårt och spruta ut massor av varmluft – som om den ville få upp temperaturen till plus 30 grader. Men efter några minuter avbröts den operationen, och pumpen startade en ny stillsam period. Det här upprepade sig flera gånger, och jag observerade processen något bekymrad; ungefär som en läkare som observerar en patient, vars tillstånd börjar bli kritiskt. Det slutade med att värmepumpen fällde ihop sig och att en röd lampa började blinka. Jag tittade i instruktionsboken och fann att det helt enkelt betyder att någonting är fel. Jag insåg att jag måste ha tag på en riktig värmepumpsdoktor, och han kom till mig idag. Han gav mig två alternativ. Det ena att byta motorn i värmepumpens innedel; det andra handlar om att helt enkelt köpa nytt, både inne- och utedel.Jag vet inte vad jag skall välja. Däremot har jag börjat fundera på riktigheten i de där löftena över hur mycket el jag har sparat. För tog de där beräkningarna hänsyn till att värmepumpen kanske inte håller mer än 10 år, medan el.elementen nog är vid liv, när de fyller 40 år.

tisdag 11 november 2014

Det svänger om Mehmet Kaplan!

Ja, nu har Kaplan verkligen hamnat i hetluften! Ett tidigare uttalande av honom har äntligen blivit ordentligt uppmärksammat. Han har jämfört de som åker till Mellanöstern för att slåss för IS (eller ISIS) med de svenskar som blev frivilliga soldater i Finland efter det att Sovjetunionen 1939 anfallit Finland. Han har senare medgivit att jämförelsen inte var hållbar. Men hur i allvärlden kunde han göra den? Å ena sidan en terrororganisation som inte bara mördar totalt oskyldiga människor utan dessutom med förtjusning filmar och skryter med sina illdåd. Å andra sidan ett litet land (Finland) som blir anfallet av sin stora granne. Vilken jämförelse! Sovjetunionens anfall på Finland väckte ett ramaskri i Sverige. Under mottot ”Finlands sak är vår” samlades det in pengar och annan hjälp till Finland. Och svenskar i värnpliktsåldern anmälde sig för att bli frivilliga soldater för Finland. Att Kaplan kunde göra en sådan jämförelse måste (vad han än säger i efterhand) vittna om att han känner någon form av sympati för dem som ansluter sig till IS! Men Kaplan har fått ett mer akut problem, som idag har uppmärksammats av media. Han höll i ordförandeklubban, när en styrelse fattade beslutet att tömma en förenings bankkonto på minst 1.3 miljoner kronor. Föreningen ”Husby Islamisk kulturcenter” har haft som mål att bygga en riktig moské och har samlat in pengar för att förverkliga det målet. Men nu har pengarna försvunnit, något som kom som en chockerande överraskning för många medlemmar. För en utomstående är situationen svårbegriplig. Tydligen finns det två falanger i föreningen med olika uppfattning om vad som hänt och varför. Kanske är det ännu ett exempel på att det råder bristande demokrati i muslimska organisationer; att en elit i toppen struntar i vad majoriteten tycker. Klart är att Mehmet Kaplan på nytt har hamnat i blåsväder. Hur mycket stryk tål han? Hittills har miljöpartiet försvarat honom. Partiets gruppledare, Jonas Eriksson skrev ett ilsket svar på min debattartikel i Nerikes Allehanda. Han hävdar att jag utsatt Kaplan för en ”rad kränkande och totalt ogrundade anklagelse… Kaplan har kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter, mot diskriminering och fördomar". Kaplan står upp mot mycket t.ex. ”kvinnoförtryck” (Ändå accepterade han tydligen mannens rätt att slå sin kvinna!Se inlägg 28/10) Vidare enlikt Eriksson: ”Han har upprepade gånger tagit avstånd från IS terror och annan fundamentalism.” (Ändå jämförde han IS-resenärerna med de svenska frivilliga i Finland) Sveriges Unga Muslimer betraktar Jonas Eriksson som ”en demokratisk ungdomsorganisation som också blir lögnaktigt anklagade för fundamentalism”. Har Eriksson inte ens läst de budskap som den organisationen har skapats och som har lagts ut på nätet. Eriksson antyder också att mina anklagelser mot Kaplan ”knappast skulle drabba en politiker med annan livsåskådning”. Han menar således att jag angriper Kaplan för att han är muslim. På den punkten har han fel. Om en medlem av en lika extrem kristen sekt hade hamnat i regeringen, hade jag (och förmodligen alla medier i Sverige) gått till attack och den regeringsmedlemmen hade snabbt förpassats till historiens skräpkammare. Det är nog snarare så att många har dragit sig för att kritisera Kaplan för att slippa bli anklagade för islamofobi!

måndag 10 november 2014

Kan Ylva fixa jobb åt flyktingarna?

Det var intressant att notera politikernas reaktion på prognosen, som spådde cirka 100 000 nya flyktingar 2015. Migrationsminister Thomas Johansson startade med att hota kommuner, som inte tagit emot flyktingar. Som om det skulle lösa problemen! Enligt Expressen har migrationsforskaren Henrik Emilsson kommit fram till att om de sju kommuner, som varit sämst på att fixa flyktingplatser, skulle lägga sig på riksgenomsnittet, så blir det 485 nya platser. Det hjälper ju föga, om det kommer omkring 2000 nya flyktingar varje vecka! Och inte blev det mycket bättre, när politikerna Ylva Johansson och Elisabeth Svantesson skulle diskutera problemet fixa jobb och integration, se till att flyktingar inte blir helt passiva av att inget händer på förläggningarna. Men Ylva uppehöll sig främst åt det, enligt henne, stora problemet att det bland flyktingarna fanns högutbildade läkare som får vänta alldeles för länge på att få sin läkarlegitimation godkänd för bruk i Sverige. Ylva skulle se till att det gick fortare, och kanske menade hon att hon därmed har gjort sin goda gärning. Men hur många läkare kan det finnas bland de 2000 som kommer varje vecka? Inte många! Ytterst få blir hjälpta av Ylvas insats. Det STORA problemet, det som Ylva verkligen borde ägna sig åt, är de många flyktingar som inte har någon utbildning alls, som till och med är analfabeter. Det finns även de som inte kan klockan! Hur fixa jobb åt dem? När Ylva lyckats förkorta väntetiden för läkare, borde hon ta sig an detta stora problem. Tyvärr är det så att i Sverige har de enkla nybörjarjobben, de varigenom förr i tiden ungdomar kunde ta sig in på arbetsmarknaden, blivit bortrationaliserade. Ungdomsarbetslösheten är hög. Hur ska vi fixa jobb och integration åt vuxna analfabeter? Värst torde det vara för kvinnorna, varav alltför många aldrig har gått i skola. Där har du något att bita i Ylva, när du fixat läkarlegitimationen!

Anar vi Putins nedgång och fall?

."Herr president, jag förstår att kistan är tom. Jag förstår hur dyrt det var att arrangera vinterolympiaden och naturligtvis var det som hände på Krim också dyrt Men dessa segrar får inte betalas med mänskliga liv.” Så uttryckte sig i Ryssland en kvinnlig läkare i ett öppet brev till president Putin. Genom kraftiga neddragningar inom sjukvården hade hon blivit arbetslös. Begränsade neddragningar har varit påannonserade, men Rysslands ekonomiska kris har gjort dem mer omfattande än som var planerat. Den kvinnliga läkaren har erbjudits anställning som sjuksköterska – och naturligtvis får hon därmed lägre lön. Rysslands ekonomi nedgång har förvärrats. Det finns två huvudorsaker: Det ena är EU:s och USA:s. sanktioner. Det tog sin tid – men nu har de börjat bita. Investerare flyr från Ryssland, och Rubeln har fallit som en sten. Vanliga ryssar drabbas framför allt av att priserna stiger. Den andra förklaringen är de fallande oljepriserna. Rysslands export består till största delen av råvaror, framför allt olja och gas. De låga priserna leder till att Putin måste skära ned på utgifterna, inte minst sjukvården. Däremot har han inte – än så länge – dragit ner på produktionen av stridsflygplan och kanoner. Men läkarens brev ger ändå ett visst hopp om att Putin, som efter ockupationen av Krim hade skyhöga popularitetssiffror, kommer att mötas av ett stigande missnöje. Den kvinnliga läkaren har pekat på två ömma punkter: De olympiska spelen i Sotji, som kostade otroligt mycket pengar, inte minst på grund av korruption. Vidare ockupationen av Krim, som ledde till stora utgifter, som Ryssland helt enkelt inte hade råd med. Den kvinnliga läkaren hade kunnat göra ett tillägg, Putins stöd till upprorsmakakrna i östra Ukraina. Det kommer också att kosta!

lördag 8 november 2014

Lite om RÅNET och en ursäkt av mig.

När jag - för mer än en månad sedan - bloggade om att jag blivit RÅNAD var mitt enda syfte att förklara, varför det blivit så glest med mina blogginlägg. Jag har ej heller varit inne på facebook på mycket länge. Under senaste veckan har jag visserligen lagt ut några blogginlägg där, men utan att själv gå in. Men igår gjorde jag det och upptäckte först då något ganska självklart som jag försummat: Att jag fått frågor om hur jag mådde. Jag ber om ursäkt för att jag inte svarat och skall försöka göra det nu: Polisen betraktar rånet som GROVT, eftersom det äägde rum mitt i natten i min bostad, men det är inget större fel på mig. Jag fick dagen efter smärtor i ryggen, som säkert beror på vad som inträffat. Men det får jag ibland efter andra typer av ansträngningar. I övrigt har jag problem med att somna, eftersom jag lätt rycker till vid något ljud, som jag i hastigheten tolkar som signal om att rånarna kommer tillbaka. Jag önskar att jag kunde skriva mer om det, men det är olämpligt, eftersom jag inte på något sätt bör göra något som kan störa polisutredningen. Så snart det hindret faller, kommer jag att berätta, eftersom ett och annat av det som hänt är av allmänt intresse. Så stort tack till dom som hört av sig!

fredag 7 november 2014

Kommer Putin att ge sig på Estland?

Vad var det värsta som hände under 1900-talet? Japaner svarar nog atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki 1945. I Europa svarar säkert de flesta att det värsta var nazisternas utrotning av judarna. Första världskriget har ju uppmärksammats nu, eftersom det är 100 år sedan det bröt ut. Alltför många unga män fick en meningslös död i skyttegravarna. De fredsvillkor, som förlorarländerna tvingades gå med på, var så orättvisa att missnöjespartier fick luft under vingarna. Första världskriget ledde till andra världskriget – och Hitler. Kanske är därför första världskriget det värsta som hände under 1900-talet – med tanke på krigets följder. Men Vladimir Putin håller inte med. Han har ett helt annat svar: Det värsta under 1900-talet var i stället Sovjetunionens upplösning. Många ryssar håller med honom, i varje fall till viss del. De tycker att de ej längre bor i ett land som betraktas som en stormakt. Dessutom har Rysslands gamla fiender flyttat fram sina positioner, t.ex. genom medlemskap i Nato. I Baltikum innebär det att Natoflygplan kan starta bara några mil från den ryska gränsen. Utvecklingen i Ukraina oroar dem än mer. Ryssland och Ukraina har i stor utsträckning gemensam historia. Ukraina har till och med varit Tsarrysslands centrum. Men nu har Ukraina signalerat att man föredrar att orientera sig mot Västvärlden. Det är ett hårt slag för ryssar och i synnerhet för Putin, som än en gång fruktar att fienden i Väst flyttar fram sina positioner. Han har länge struntat i internationella avtal och ger i stället militär hjälp till uppropsmännen i Donetsk och Luhansk. Risken är stor att han inte nöjer sig med att skära ut sydöstra hörnet av Ukraina. Det kan bli en av de värsta kriserna sedan det kalla kriget inleddes. Estland och Lettland har anledning att oroa sig. De har stora ryska minoriteter. Det är något som Putin utnyttjat i andra f.d. sovjetrepubliker – inte minst i Ukraina. Rysk tv bedriver lögnkampanjer om att ryssar riskerar att bli mördade eller fördrivas. Ryska minoriteter föredrar Rysslands kanaler och får därmed en skev bild av verkligheten. Narva är en stad i nordvästra Estland, nära gränsen till Ryssland. De flesta narvabor är ryssar. Det går tillbaka på vad som hände, när Sovjetunionen i slutet av andra världskriget ockuperade Estland. Många flydde, andra blev fördrivna. Invandrade ryssar tog över tomma bostäder och vakanser på arbetsmarknaden. Samma scenario utspelade sig i Lettland. I huvudstäderna Tallinn och Riga finns det stora ryska minoriteter; i Narva utgör de en majoritet av befolkningen. Jag blev betänksam, när jag läste att ryssarna i Narva föredrar att se på rysk tv. Då är även de utsatta för Putins lögnkampanjer! Ryssarna i Estland och Lettland anser sig vara diskriminerade. De gillade inte att behöva få godkänt i ett språktest för att få medborgarskap i landet de flyttat till. Några svenska debattörer stödde ryssarna i ”Språktestfejden”. Märkligt! Tänk om det hade varit Sverige som ockuperats och de flesta stockholmare flytt eller hamnat i Sibirien. Det väller in ryska invandrare, som tar över tomma bostäder och vakanser på arbetsmarknaden. Karl XII-statyn slås sönder liksom andra nationella symboler. Ingen i Sveriges nya regering talar svenska. Men det kalla kriget tar slut, Sverige blir självständigt igen, och Sovjetunionen upplöses. Fördrivna svenskar får återvända. Sverige får en regering, där alla talar svenska. Många ryssar vill stanna kvar och blir upprörda över att de först måste lära sig lite svenska. Vore det fel att kräva det? Rysk tv har fått koncentrera sig på att sprida lögner om regeringen i Kijev. Men Putin kommer inte att nöja sig med det! Estland och Lettland - med stora ryska minoriteter – kan råka illa ut.

tisdag 4 november 2014

Klarar Sverige 100000 nya flyktingar 2015?

Migrationsverket har gått ut med en ny prognos över hur många nya flyktingar vi kan få under 2015. Slutsatsen lyder att det kan komma cirka 100000 nya individer. Vår nye migrationsminister Thomas Johansson har bjudit in samtliga partier (utom Sverigedemokraterna) för samtal om hur mottagandet ute i kommunerna ska kunna genomföras. Problemen är ju stora! Nämnas kan att i min kommun, Filipstad,består en lågstadieklass till 50 procent av nyanlända flyktingbarn. Thomas Johansson menar att kommuner som ännu inte tagit emot flyktingar får välja mellan att börja göra det eller att i stället betala en avgift. Frågan är dock om det sistnämnda allternativet gör någon större nytta. Huvudproblemet är ju att det är så svår att få fram lokaler som passar som flyktingmottagningar, där de kan få mat och husrum. Då hjälper det inte om Lidingö och andra rika kommuner, som säger sig inte kunna öppna förläggningar, betalar för sig. Lokalbristen består! Ministern nämnde inte ett annat akut problem. Migrationsverkets mottagningssystem håller på att bryta samman. Personalen arbetar och sliter nästan dygnet runt men har inte en chans att inom rimlig tid hinna med alla asylansökningar. Väntetiden blir bara längre och längre. Det leder naturligtvis till missnöje. Många har lämnat maka och barn och företagit den långa och livsfarliga resan till Europa och Sverige. De har trott att de snabbt ska få uppehållstillstånd och därmed kunna få hit övriga familjen, som lika snabbt borde få uppehållstillstånd som "anknytningsfall" och inte behöva ta samma farliga resväg.De kan helt enkelt flyga till Sverige. Verkligheten ser alltså annorlunda ut- och det hade de inte räknat med. Det måste vara fasansfullt att sitta och vänta och veta att övriga i familjen kan dödas vilken dag som helst på grund av krigen i Mellanöstern! Varje vecka kommer det cirka 2000 flyktingar till Sverige. Grundorsaken är krigen i Mellanöstern. FN har tydligen givit upp att försöket få en övereskommelse om vapenvila i Syrien. Men det borde vara dags att försöka framtvinga en sådan. Ryssland är det stora problemet på grund av landets vägran att släppa sitt stöd tilll Assadregimen Eftersom ISIS/IS blivit en ny maktfaktor, borde medlemmarna i FN:s säkerhetsråd göra ett nytt försök att enas och framtvinga ett övervakat vapenstillestånd. Det skulle förkorta köerna i Sverige. Situationen är mest ansträngd hos oss och i Tyskland. Våra långa väntetider skulle också förkortas, om övriga EU-länder tog på sig ett större ansvar. Tyvärr följer inte många medlemsländer överenskommelser som gjorts. Det är snarare tvärtom: flera länder anstränger sig för att minimera antalet flyktingar. Sverige och Tyskland borde säga till på skarpen och bli avlastade. Tyvärr är det inte lätt att i rådande situation med pågående krig upplysa männniskor om hur långa väntetiderna har blivit i Sverige och att det inte är det paradis som de kanske tror. Men om vapenvila i Mellanöstern vore möjligt och om EU kunde avlasta Sverige och Tyskland, skulle det ge mycket bättre resultat än de propåer Morgan Johansson nu har tagit initiativet till.

Sverige erkänner Palestina.

Regeringen har gjort allvar av sina planer; nu har Sverie erkänt Palestina som en självständig stat.Därmed bryter regeringen mot en av sina egna kriterier för att erkänna länder som självständiga: De måste ha kontroll över landets territorium. Statsministern och utrikesministern motiverar beslutet med att Sverige ska bli ett föredöme för andra länder, vilket ska leda till fler erkännanden av Palestina. Tja, det där med att betrakta Sverige som ett föredöme för andra länder har varit ett utmärkande drag för tidigare socialdemokratiska regeringar, och nu har också Löfven slagit in på den vägen. Det är tveksamt om han kommer att lyckas. Han och utrikesministern säger att målet är att skapa två stater, som ska leva i fred med varandra. Men problemet är att det knappast finns något större intresse för tvåstatslösningar. Bland palestinierna är utan tvekan Hamas, som med järnhand styr och bestämmer i Gaza, den starkaste kraften. Och Hamas är inte ett dugg intresserad av tvåstatskonceptet. Dom tycks föredra det nuvarande dödläget, som gör det möjligt att då och då skicka missiler mot Israel. Det gör livet osäker för israeler, och det kommer, enligt Hamas förhoppningar, att leda till att de så småningom tröttnar och emigrerar från Israel! Ett faktum är att Hamas i viss mån fått rätt. Ett antal israeler har tröttnat och gett sig iväg. Några har faktiskt valt att bosätta sig i – Tyskland. Den nuvarande israeliska regeringen verkar ej heller intresserad av tvåstatslösningen. Den ger ju stup i kvarten tillstånd för nya bosättningar på Västbanken. Som palestinska förhandlingar har sagt ”Osten är snart uppäten och då finns det inget att förhandla om” Bosättarna och det ortodoxa prästerskapet har förvandlat Israel till något helt annat än det Israel, som beundrades av många i Israels barndom. Denna konflikt har existerar under hela min livstid. Jag minns min mormors upprördhet, när morgontidningen hade nyheten att greve Folke Bernadotte, som fungerat som medlare i konflikten, hade blivit mördad. Vi var många som stödde Israel under ”sexdagarskriget”, där Israel krossade sina arabiska grannstater. Men därefter började stödet för Israel att krackelera i Europa. Å andra sidan är det svårt för mig att känna sympati för i varje fall den starkaste palestinska kraften, Hamas. Kvinnans huvuduppgift tycks vara att föda så många blivande soldater som möjligt. De kan styra sina självmordbombare till totalt oskyldiga israeliska barn och ungdomar. Deras missiler kan inte nå något annat än bostadskvarter i Israel. Nej, jag orkar inte med den konflikten längre!