Kalla fakta borde avskräcka politiker från att satsa på höghastighetståg i Sverige. Kostnaderna är enorma och förutsätter tåg mellan miljonstäder
EU-kommissionen och International transport forum (ITF) anser att det krävs minst 9 miljoner resor per år under första året för att en höghastighetsbana ska bli samhällsekonomiskt lönsam. Det motsvarar 25 000 resenärer per genomsnittsdag. Helst bör underlaget motsvara 12 miljoner resor. I Sverige finns inget sådant trafikunderlag.
De enorma kostnaderna uppvägs inte av positiva effekter på miljön. De som undersökt det har kommit fram till att de är synnerligen små. Därför bör de ekonomiska satsningarna i stället gå till effektiva åtgärder inom andra delar av transportsystemet. Miljö- och energiexperten Per Kågeson förmodade 2009 att riksdagspartierna nog skulle upptäcka det "om de utsätter sig för risken av att tänka efter".
Tja, hur det gick med det ser vi nu, när de rödgröna har slagit till...
Men även Expressen har en positiv grunduppfattning om höghastighetstågen.De kan ju ”knyta ihop våra storstäder och tillväxtregioner” och få dem att ”breda ut sig”.
En fråga: Om statsmakten bränner över 120 miljarder kronor på att tillgodose storstäders och tillväxtregioners behov, vad blir då över till vägar och järnvägar i övriga Sverige?
tisdag 27 april 2010
måndag 26 april 2010
Höghastighetståg - en sovjetisk satsning
När jag såg uppgifterna om de rödgrönas storsatsning på höghastighetståg i Sverige, kom jag att tänka på en solskenshistoria från Sibirien under Sovjetepoken.
Det hade satsats på mjölkproduktion i norra Sibirien. Jättelika ladugårdar. Kossorna försörjdes med hö som transporterades till ladugårdarna med helikopter. Någon kostnadskalkyl gjordes naturligtvis inte, eftersom det enda relevanta för sovjetföretagen var hur mycket man producerade. Men naturligtvis blev den mjölken oerhört dyr och eftersom motsvarande galenskaper inträffade överallt i sovjetimperiet, så var det inte underligt att allt brakade samman.
På motsvarande sätt är det svårt att förstå att det kan finnas ekonomi i svenska höghastighetståg. Flera utredningar om det har gjorts med samma negativa slutsatser. Befolkningsunderlaget är för litet, även i södra Sverige. Därför måste biljettpriserna bli mycket höga; kanske kan det bli en form av högstatuståg, där passagerarna utgörs av folk från näringslivet.
En sak är klart: Satsningen kommer att ta mycket så mycket av våra resurser att det inte blir mycket över för satsningar i glesbygdsregionerna
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jattesatsning-pa-jarnvagar-om-de-rodgrona-vinner-valet_4618989.svd#articlecomments
Det hade satsats på mjölkproduktion i norra Sibirien. Jättelika ladugårdar. Kossorna försörjdes med hö som transporterades till ladugårdarna med helikopter. Någon kostnadskalkyl gjordes naturligtvis inte, eftersom det enda relevanta för sovjetföretagen var hur mycket man producerade. Men naturligtvis blev den mjölken oerhört dyr och eftersom motsvarande galenskaper inträffade överallt i sovjetimperiet, så var det inte underligt att allt brakade samman.
På motsvarande sätt är det svårt att förstå att det kan finnas ekonomi i svenska höghastighetståg. Flera utredningar om det har gjorts med samma negativa slutsatser. Befolkningsunderlaget är för litet, även i södra Sverige. Därför måste biljettpriserna bli mycket höga; kanske kan det bli en form av högstatuståg, där passagerarna utgörs av folk från näringslivet.
En sak är klart: Satsningen kommer att ta mycket så mycket av våra resurser att det inte blir mycket över för satsningar i glesbygdsregionerna
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jattesatsning-pa-jarnvagar-om-de-rodgrona-vinner-valet_4618989.svd#articlecomments
Glesgygden bör akta sig för miljöpartiet!
Ingen har väl undgått att märka att miljöpartiet har tagit flera kliv uppåt i alla opinionsundersökningar. Det tycks också råda enighet om att detta till mycket stor del beror på språkröret Maria Wetterstrand.
Men alla väljare, och inte minst glesbygdsbor bör ha klart för sig att miljöpartiet består av mycket mer än Maria Wetterstrand.
Jag minns vad som kunde hända när miljöpartiet hade haft sina första framgångar, och fått representation i kommunala nämnder. I en kommun såg en miljöpartist till att kommunen annonserade om ett arbete inom socialförvaltningen. Det stod i annonsen att "företräde ges till alkoholmissbrukare". Visst, det är ett extremt exempel, men tyvärr har miljöpartiet med sin politik gett glesbygden problem - och mer kan komma. Delvis kan det bero på att miljöpartiet är ett utpräglat storstadsparti, som inte alltid har klart för sig, hur situationen kan vara i glesbygden. Nyligen skrev en miljöpartist i Expressen att "norrlänningar kör för mycket bil". Vad vittnar det om?
Om miljöpartiet får bestämma, kan det faktiskt bli så att vi inte kan köra bil - och det av två skäl:
1. Det blir svårt få tag på bensin i glesbygden. Bensinstationerna läggs ju ned.
Det beror i sin tur till stor del på etanolkravet, som de flesta stationer i glesbygden inte klarat av.
2. Bensinen blir för dyr.I skrivande stund är den uppe i cirka 13.40. Ingen tror att miljöpartiet tar tillbaka sitt krav på att bensinskatten skall höjas med 2 kronor. Om trenden fortsätter, kommer bensinen snart att kosta över 16 kr. litern.
Visst kan miljöpartiet säga sig förstå att bilen behövs i glesbygden.Men av den förståelsen märks ingenting, när miljöpartiets handlingar granskas.
Många glesbygdsbor arbetar inom svensk basindustri. Den har i stor utsträckning klarat konkurrensen på den internationella marknaden genom att Sverige kunnat producera billig energi. Våra vattenkraftverk har producerat el. till ett lågt pris jämfört med elpriserna på kontinenten. När vi kompletterade vattenkraften med kärnkraft, kunde vi också framställa el relativt billigt. Den el som vindkraften producerar är betydligt dyrare, trots att den är subventionerad.Två svenska kärnkraftverk har lagts ned. I dag är elpriserna betydligt högre, och den svenska basindustrin har problem. Det beror inte bara på energipolitiken, men ingen tvekan om att det har bidragit kraftigt. Miljöpartiet bildades efter folkomröstningen om kärnkraften av aktiva kärnkraftsmotståndare i linje tre. De hade som förslag en snabbavveckling av kärnkraften. Hade de fått genomföra det, hade glesbygden drabbats hårt. Miljöpartiet har sedan varit pådrivare i kampen mot kärnkraften och också om att höja elskatten.
Maria säger att miljöpartiet inte är ett vänsterparti,och med det kan hon locka väljare i mitten. Men talar hon sanning? Hon har själv på en fråga om vilket parti hon skulle ha röstat på, om Miljöpartiet inte existerat, svarat: Vänsterpartiet. Det finns miljöpartister som i insändare hävdat att kapitalismen dödat fler människor än kommunismen och nazismen tillsammans. Och fortfarande kommer miljöpartiet med en del märkliga förslag. I Stockholm vill miljöpartiet tvinga gamla i äldreboende att äta vegetariskt en gång i veckan.
Maria må ha sin karisma. Det viktiga är partiets politik.
Men alla väljare, och inte minst glesbygdsbor bör ha klart för sig att miljöpartiet består av mycket mer än Maria Wetterstrand.
Jag minns vad som kunde hända när miljöpartiet hade haft sina första framgångar, och fått representation i kommunala nämnder. I en kommun såg en miljöpartist till att kommunen annonserade om ett arbete inom socialförvaltningen. Det stod i annonsen att "företräde ges till alkoholmissbrukare". Visst, det är ett extremt exempel, men tyvärr har miljöpartiet med sin politik gett glesbygden problem - och mer kan komma. Delvis kan det bero på att miljöpartiet är ett utpräglat storstadsparti, som inte alltid har klart för sig, hur situationen kan vara i glesbygden. Nyligen skrev en miljöpartist i Expressen att "norrlänningar kör för mycket bil". Vad vittnar det om?
Om miljöpartiet får bestämma, kan det faktiskt bli så att vi inte kan köra bil - och det av två skäl:
1. Det blir svårt få tag på bensin i glesbygden. Bensinstationerna läggs ju ned.
Det beror i sin tur till stor del på etanolkravet, som de flesta stationer i glesbygden inte klarat av.
2. Bensinen blir för dyr.I skrivande stund är den uppe i cirka 13.40. Ingen tror att miljöpartiet tar tillbaka sitt krav på att bensinskatten skall höjas med 2 kronor. Om trenden fortsätter, kommer bensinen snart att kosta över 16 kr. litern.
Visst kan miljöpartiet säga sig förstå att bilen behövs i glesbygden.Men av den förståelsen märks ingenting, när miljöpartiets handlingar granskas.
Många glesbygdsbor arbetar inom svensk basindustri. Den har i stor utsträckning klarat konkurrensen på den internationella marknaden genom att Sverige kunnat producera billig energi. Våra vattenkraftverk har producerat el. till ett lågt pris jämfört med elpriserna på kontinenten. När vi kompletterade vattenkraften med kärnkraft, kunde vi också framställa el relativt billigt. Den el som vindkraften producerar är betydligt dyrare, trots att den är subventionerad.Två svenska kärnkraftverk har lagts ned. I dag är elpriserna betydligt högre, och den svenska basindustrin har problem. Det beror inte bara på energipolitiken, men ingen tvekan om att det har bidragit kraftigt. Miljöpartiet bildades efter folkomröstningen om kärnkraften av aktiva kärnkraftsmotståndare i linje tre. De hade som förslag en snabbavveckling av kärnkraften. Hade de fått genomföra det, hade glesbygden drabbats hårt. Miljöpartiet har sedan varit pådrivare i kampen mot kärnkraften och också om att höja elskatten.
Maria säger att miljöpartiet inte är ett vänsterparti,och med det kan hon locka väljare i mitten. Men talar hon sanning? Hon har själv på en fråga om vilket parti hon skulle ha röstat på, om Miljöpartiet inte existerat, svarat: Vänsterpartiet. Det finns miljöpartister som i insändare hävdat att kapitalismen dödat fler människor än kommunismen och nazismen tillsammans. Och fortfarande kommer miljöpartiet med en del märkliga förslag. I Stockholm vill miljöpartiet tvinga gamla i äldreboende att äta vegetariskt en gång i veckan.
Maria må ha sin karisma. Det viktiga är partiets politik.
Skatteverket band ris åt den egna ryggen
Jag har flera gånger påtalat det orimliga och orättvisa i att staten överger glesbygdskommunerna. Det sker i dag framför allt genom att myndigheter lägger ner representationen på lokal nivå: tingsrätter, försäkringskassor, skattekontor, mm försvinner.
Nu är det deklarationstider. Tidigare har det i mindre städer i glesbygden varit lätt att få gratis hjälp med att fylla i blanketten. Det är inte möjligt längre. Att ringa till skatteverket är visserligen möjligt, men det kan leda till mycket lång vänta i telefonen. Dessutom är det betydligt lättare när deklaranten kan peka på siffror, rutor som ter sig svårbegripliga
Och var skall vi lämna deklarationen när vi är klara?
Skatteverket, liksom andra myndigheter, tvingades spara vid en tidpunkt när staten hade rekordstort överskott i budgeten. Och naturligtvis valde man att slå mot glesbygdskommunerna. Men den senaste månaden har det visat sig att skatteverket allt snabbare rutschar mot ruinens brant. Tydligen har myndigheten kraftigt underskattat kostnaderna för att lämna glesbygdskommunerna.
Klen tröst, men låt oss ändå säga det:
Svinhugg ger igen.Skatteverket har bundit ris åt den egna ryggen!
Nu är det deklarationstider. Tidigare har det i mindre städer i glesbygden varit lätt att få gratis hjälp med att fylla i blanketten. Det är inte möjligt längre. Att ringa till skatteverket är visserligen möjligt, men det kan leda till mycket lång vänta i telefonen. Dessutom är det betydligt lättare när deklaranten kan peka på siffror, rutor som ter sig svårbegripliga
Och var skall vi lämna deklarationen när vi är klara?
Skatteverket, liksom andra myndigheter, tvingades spara vid en tidpunkt när staten hade rekordstort överskott i budgeten. Och naturligtvis valde man att slå mot glesbygdskommunerna. Men den senaste månaden har det visat sig att skatteverket allt snabbare rutschar mot ruinens brant. Tydligen har myndigheten kraftigt underskattat kostnaderna för att lämna glesbygdskommunerna.
Klen tröst, men låt oss ändå säga det:
Svinhugg ger igen.Skatteverket har bundit ris åt den egna ryggen!
torsdag 15 april 2010
Mikael Wihe
Nyligen hörde jag Mikael Wiehe intervjuas i ”Studio Ett”. Jag tänkte: Stackars dig! Du saknar ju de mest elementära kunskaper i samhällskunskap! Varför inte gå en KOMVUX-kurs?
På fullt allvar drev Wiehe tesen att kapitalismens utsugning var orsaken till att det hos oss förr i tiden fanns barn utan skor. Genom hård kamp hade arbetarna pressat tillbaka kapitalismen, varvid barnen kunde få skor. Men genom ”högerregeringen Reinfeldt” pressas arbetarna tillbaka. Tydligen kan det leda till att barn på nytt kommer att sakna skor.
Wiehe vet inte ens att, hur det än är med ”utsugningen”, så beror de skodda barnen på att vi numera producerar så oerhört mycket mer varor och tjänster.
På sidan 4 29/3 i Expressen befinner sig Wiehe på samma intellektuella nivå, och först skakade jag på huvudet. Men sen slog det mig. Han är nog inte så korkad! Han skriver denna sörja, för han vet att den kan gå hem, och det kommer oppositionspartierna att uppskatta i valrörelsen. De vill inte själva debattera på en så låg nivå - i varje fall de som hoppas på en plats i regeringen. Men det är bra om någon annan gör det. Så Wiehe engageras, får på möten snacka lite, sjunga några låtar och sälja ”sin nya skiva”.
Alla tjänar på det!
På fullt allvar drev Wiehe tesen att kapitalismens utsugning var orsaken till att det hos oss förr i tiden fanns barn utan skor. Genom hård kamp hade arbetarna pressat tillbaka kapitalismen, varvid barnen kunde få skor. Men genom ”högerregeringen Reinfeldt” pressas arbetarna tillbaka. Tydligen kan det leda till att barn på nytt kommer att sakna skor.
Wiehe vet inte ens att, hur det än är med ”utsugningen”, så beror de skodda barnen på att vi numera producerar så oerhört mycket mer varor och tjänster.
På sidan 4 29/3 i Expressen befinner sig Wiehe på samma intellektuella nivå, och först skakade jag på huvudet. Men sen slog det mig. Han är nog inte så korkad! Han skriver denna sörja, för han vet att den kan gå hem, och det kommer oppositionspartierna att uppskatta i valrörelsen. De vill inte själva debattera på en så låg nivå - i varje fall de som hoppas på en plats i regeringen. Men det är bra om någon annan gör det. Så Wiehe engageras, får på möten snacka lite, sjunga några låtar och sälja ”sin nya skiva”.
Alla tjänar på det!
onsdag 7 april 2010
Jag har gjort en JO-anmälan mot Karolinska universitetssjukhus för dess vägran acceptera rikssjukvårdsnämndens beslut att koncentrera hjärttransplantationerna till Göteborg och Lund.
Karolinska tål tydligen inte att i något sammanhang inte betraktas som störst och bäst.
Vi som lever i glesbygdsregioner råkar ofta ut för negativa effekter av strukturrationaliseringar. Men vi får acceptera indragningar och nedläggningar. Men i Stockholm nöjer man sig inte med att protestera - man bestämmer sig för att nonchaliera beslutet! Dessutom har landstingsråd i Stockholm fräckheten att kalla beslutet för "bypolitik". Koncentrationen av hjärtbytena till två sjukhus görs inte minst för att operationerna ska bli säkrare. Men Karolinska och landstinget struntar i riksintresset.
Vem är det som står för bypolitiken?
Till
Justitieombudsmannen
Saken: Anmälan mot Karolinska universitetssjukhuset, som inte rättat sig efter rikssjukvårdsnämndens beslut och även brutit mot intentionerna i gällande lag.
Den 17 februari 2010 beslöt rikssjukvårdsnämnden att hjärttransplantationer i framtiden skall utföras vid enbart två svenska sjukhus: Skånes universitetssjukhus i Lund samt Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg.
Den 22 februari deklarerade i Svenska Dagbladet verksamhetschef Jan Hultman vid Thoraxkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, tillsammans med elva överläkare på samma sjukhus, att de skulle fortsätta göra hjärttransplantationer och därmed trotsa rikssjukvårdsnämndens beslut. Den 23 februari framfördes samma budskap på DNDebatt av bl.a. två landstingsråd i Stockholms län, vilket torde indikera att även Stockholms läns landsting står bakom beslutet att nonchalera rikssjukvårdsnämnden.
År 2006 lade dåvarande regering fram den proposition (2005/06:73), som ledde till skapandet av rikssjukvårdsnämnden med befogenhet att ge sjukhus tillstånd bedriva rikssjukvård, d.v.s. den mest kvalificerade sjukvården. Propositionen föregicks av en utredning, som hade föreslagit att sanktioner kunde riktas mot sjukhus, som inte följde rikssjukvårdsnämndens beslut. Regeringen avstod dock från att använda den möjligheten med inte minst motiveringen att ”med hänsyn till att regeringen utgår från att sjukvårdshuvudmännen följer Socialstyrelsens beslut, har regeringen inte funnit tillräckliga skäl för att i nuläget införa särskilda sanktioner mot sjukvårdshuvudmän som överträder bestämmelserna om rikssjukvård”. Det var tydligen en felbedömning.
Genom att propositionen antogs av riksdagen tillkom två nya paragrafer i hälso- och sjukvårdslagen, nämligen § 9a och § 9b. I den senare står:
” Beslut i ärenden om rikssjukvård enligt denna lag får inte överklagas”.
Det Karolinska Universitetssjukhus gjort kan jämställas med ett överklagande, även om det saknas rättsinstans att rikta överklagandet till. Under alla omständigheter har Karolinska genom sin vägran rätta sig efter rikssjukvårdsnämnden brutit mot intentionerna i lagen, vilket framgår av propositionen.
Karolinska menar att rikssjukvårdsnämndens beslut grundar sig på jäv. Kritiken gäller ekonomen Robert Wenglén. Hans insats som utredare beskrivs som lika orimlig som om ett fotbollslags tränare skulle få döma det egna lagets matcher. En beklämmande debattnivå, men det ingår inte i JO:s bedömning. Låt mig dock få påpeka att några av Wengléns slutsatser grundar sig på rent kvantitativa data, t.ex. att Lund under en längre tidsperiod än Karolinska har erfarenhet av hjärtbyten. Ej heller kan invändningar resas mot att han vägt in Lunds samarbete med Sahlgrenska, det ledande transplantationssjukhuset i Sverige. Bedömningen av sjukhusens forskning överlämnades till två internationella vetenskapsmän, och Karolinska drar sig inte för att också anklaga den ene av dem för jäv.
Däremot bör JO uppmärksamma att Karolinska och företrädare för landstinget anför att Mälardalens stora befolkning motiverar att Karolinska bör få fortsätta transplantera hjärtan. Den ståndpunkten strider helt klart mot lagstiftarnas intentioner. I propositionen betonas nämligen att en väsentlig andel av patienterna bör komma från andra regioner än den egna. Upptagningsområdet skall vara minst två sjukvårdsregioner utöver det egna. Detta har också slagits fast i rikssjukvårdsnämndens s.k. plattform för rikssjukvård.
Karolinska beskriver sig gärna som störst och bäst, men när det gäller hjärtbyten var Sahlgrenska i Göteborg och Universitetssjukhuset i Lund pionjärer. De utvecklade en kapacitet och kompetens, som fyller Sveriges behov. Först därefter började Karolinska planera egna hjärttransplantationer. Trots varningar om att det skulle leda till dyr överkapacitet, fullföljdes planerna. Även då försvarade sig Karolinska med att avsikten var att inrikta sig på Mälardalen.
Syftet med rikssjukvården är att genom koncentration av den kvalificerade sjukvården uppnå kostnadseffektivitet och stärka patientsäkerheten. Specialisternas kompetens ökar genom att de får ett större patientunderlag. Ett bra exempel på koncentrationens betydelse är vad som hände när barnhjärtkirurgin koncentrerades från fyra till två sjukhus. Då sjönk dödligheten i operationerna från tio procent till en. Karolinska var ett av de sjukhus, vars tillstånd drogs in. Men ändå har Karolinska inte funnit sig i beslutet utan velat återuppta barnhjärtkirurgin.
De verkliga skälen för Karolinskas upprördhet framkom av spontana utbrott i media efter rikssjukvårdsnämndens beslut: ”Karolinska dräneras… kompetenta medarbetare flyttar till Lund och Göteborg”, …”katastrof för landstinget”. Det handlar om rädsla för att Karolinska ska förlora sin ledande ställning.
Jag hemställer att JO utreder om ovan redovisade fakta och omständigheter ger skäl för JO att rikta kritik mot Karolinska Universitetssjukhus.
Karolinska tål tydligen inte att i något sammanhang inte betraktas som störst och bäst.
Vi som lever i glesbygdsregioner råkar ofta ut för negativa effekter av strukturrationaliseringar. Men vi får acceptera indragningar och nedläggningar. Men i Stockholm nöjer man sig inte med att protestera - man bestämmer sig för att nonchaliera beslutet! Dessutom har landstingsråd i Stockholm fräckheten att kalla beslutet för "bypolitik". Koncentrationen av hjärtbytena till två sjukhus görs inte minst för att operationerna ska bli säkrare. Men Karolinska och landstinget struntar i riksintresset.
Vem är det som står för bypolitiken?
Till
Justitieombudsmannen
Saken: Anmälan mot Karolinska universitetssjukhuset, som inte rättat sig efter rikssjukvårdsnämndens beslut och även brutit mot intentionerna i gällande lag.
Den 17 februari 2010 beslöt rikssjukvårdsnämnden att hjärttransplantationer i framtiden skall utföras vid enbart två svenska sjukhus: Skånes universitetssjukhus i Lund samt Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg.
Den 22 februari deklarerade i Svenska Dagbladet verksamhetschef Jan Hultman vid Thoraxkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, tillsammans med elva överläkare på samma sjukhus, att de skulle fortsätta göra hjärttransplantationer och därmed trotsa rikssjukvårdsnämndens beslut. Den 23 februari framfördes samma budskap på DNDebatt av bl.a. två landstingsråd i Stockholms län, vilket torde indikera att även Stockholms läns landsting står bakom beslutet att nonchalera rikssjukvårdsnämnden.
År 2006 lade dåvarande regering fram den proposition (2005/06:73), som ledde till skapandet av rikssjukvårdsnämnden med befogenhet att ge sjukhus tillstånd bedriva rikssjukvård, d.v.s. den mest kvalificerade sjukvården. Propositionen föregicks av en utredning, som hade föreslagit att sanktioner kunde riktas mot sjukhus, som inte följde rikssjukvårdsnämndens beslut. Regeringen avstod dock från att använda den möjligheten med inte minst motiveringen att ”med hänsyn till att regeringen utgår från att sjukvårdshuvudmännen följer Socialstyrelsens beslut, har regeringen inte funnit tillräckliga skäl för att i nuläget införa särskilda sanktioner mot sjukvårdshuvudmän som överträder bestämmelserna om rikssjukvård”. Det var tydligen en felbedömning.
Genom att propositionen antogs av riksdagen tillkom två nya paragrafer i hälso- och sjukvårdslagen, nämligen § 9a och § 9b. I den senare står:
” Beslut i ärenden om rikssjukvård enligt denna lag får inte överklagas”.
Det Karolinska Universitetssjukhus gjort kan jämställas med ett överklagande, även om det saknas rättsinstans att rikta överklagandet till. Under alla omständigheter har Karolinska genom sin vägran rätta sig efter rikssjukvårdsnämnden brutit mot intentionerna i lagen, vilket framgår av propositionen.
Karolinska menar att rikssjukvårdsnämndens beslut grundar sig på jäv. Kritiken gäller ekonomen Robert Wenglén. Hans insats som utredare beskrivs som lika orimlig som om ett fotbollslags tränare skulle få döma det egna lagets matcher. En beklämmande debattnivå, men det ingår inte i JO:s bedömning. Låt mig dock få påpeka att några av Wengléns slutsatser grundar sig på rent kvantitativa data, t.ex. att Lund under en längre tidsperiod än Karolinska har erfarenhet av hjärtbyten. Ej heller kan invändningar resas mot att han vägt in Lunds samarbete med Sahlgrenska, det ledande transplantationssjukhuset i Sverige. Bedömningen av sjukhusens forskning överlämnades till två internationella vetenskapsmän, och Karolinska drar sig inte för att också anklaga den ene av dem för jäv.
Däremot bör JO uppmärksamma att Karolinska och företrädare för landstinget anför att Mälardalens stora befolkning motiverar att Karolinska bör få fortsätta transplantera hjärtan. Den ståndpunkten strider helt klart mot lagstiftarnas intentioner. I propositionen betonas nämligen att en väsentlig andel av patienterna bör komma från andra regioner än den egna. Upptagningsområdet skall vara minst två sjukvårdsregioner utöver det egna. Detta har också slagits fast i rikssjukvårdsnämndens s.k. plattform för rikssjukvård.
Karolinska beskriver sig gärna som störst och bäst, men när det gäller hjärtbyten var Sahlgrenska i Göteborg och Universitetssjukhuset i Lund pionjärer. De utvecklade en kapacitet och kompetens, som fyller Sveriges behov. Först därefter började Karolinska planera egna hjärttransplantationer. Trots varningar om att det skulle leda till dyr överkapacitet, fullföljdes planerna. Även då försvarade sig Karolinska med att avsikten var att inrikta sig på Mälardalen.
Syftet med rikssjukvården är att genom koncentration av den kvalificerade sjukvården uppnå kostnadseffektivitet och stärka patientsäkerheten. Specialisternas kompetens ökar genom att de får ett större patientunderlag. Ett bra exempel på koncentrationens betydelse är vad som hände när barnhjärtkirurgin koncentrerades från fyra till två sjukhus. Då sjönk dödligheten i operationerna från tio procent till en. Karolinska var ett av de sjukhus, vars tillstånd drogs in. Men ändå har Karolinska inte funnit sig i beslutet utan velat återuppta barnhjärtkirurgin.
De verkliga skälen för Karolinskas upprördhet framkom av spontana utbrott i media efter rikssjukvårdsnämndens beslut: ”Karolinska dräneras… kompetenta medarbetare flyttar till Lund och Göteborg”, …”katastrof för landstinget”. Det handlar om rädsla för att Karolinska ska förlora sin ledande ställning.
Jag hemställer att JO utreder om ovan redovisade fakta och omständigheter ger skäl för JO att rikta kritik mot Karolinska Universitetssjukhus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
