Vad händer med sistaminutenbiljetterna?

SJ: s VD, Jan Forsberg håller för närvarande på med att i helsidesannonser i de stora tidningarna förklara SJ: s prispolitik. Han vill få resenärerna att begripa att det inte alls är så dyrt åka tåg, som de har fått för sig. Priserna styrs helt enkelt av tillgång och efterfrågan. Därför finns det billigare biljetter, när det finns många platser kvar och ”lite dyrare” (borde det inte ha stått ”MYCKET dyrare”), när tåget nästan är fullt.
Riktigt billig är det, säger han, om man kan boka 90 dagar i förväg. (Visst, de biljetterna köps upp av proffs, som sedan kunnat sälja dem vidare med god förtjänst!) ”Därefter går priset upp lite för varje dag som avgången närmar sig beroende på hur fullt tåget börjar bli…Två dygn före avgång säljer vi våra sista biljetter på auktion.”

Jag läste VD:s annonstext med både förvåning och nedstämdhet. Framför allt undrade jag hur sistaminutenbiljetterna kunde passa in i systemet. Det har ju varit enda återstående möjligheten för pensionärer att komma över en biljett till ett rimligt pris. Men med allt dyrare priser ju närmre det är till avgångsdagen – med undantag för de lilla auktionsmöjligheten – så finns det ju inget utrymme för sistaminutenbiljetter.
När de infördes, var det ett svek mot pensionärer. De hade tidigare en egen rabatt, oberoende av hur många dagar före avgång de inhandlades. Nyordningen var strängt taget ett sätt att sälja överblivna platser – i sista minuten. De gick ej att inhandla i biljettkassan. SJ hänvisade till Internet, som då få pensionärer kände till.
Nu har också den möjligheten krympt. Jag har i tidigare blogginlägg nämnt svårigheterna att komma över en vettig sistaminutenbiljett. En gång var enda chansen att åka i en kupé avsedd för djurägare.

Jan Forsbergs inlägg kan tolkas som att SJ helt vill strypa rabatter för pensionärer.
Kanske ännu ett tecken på att Sverige är unikt i att snåla med pensionärsrabatter.