Lokalpatriotism?

Dagen före Ingos begravning uppstod ett gräl mellan Anneli Hulthén, kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, och Jan Axelsson på Sveriges Television. Hulthén var upprörd över att SVT inte ville sända Ingos begravning: "Han var inte bara en Göteborgsprofil utan en idrottsman för hela Sverige." Vidare trodde hon att det negativa beslutet sammanhängde med att begravningen ägde rum i Göteborg och inte i Stockholm. "Det brukar alltid vara enklare och mera naturligt att sända från huvudstaden."
Mot det senare reagerade Jan Axelsson kraftigt: "Jag tycker inte det argumentet är värdigt ämnet, att göra det till en lokalpatriotisk fråga."

SVT kan knappast klandras för att inte vilja sända begravningen, i synnerhet som Ingos familj inte ville ha det så. Och jag tror ej heller att förhållandet att begravningen inte ägde rum i Stockholm var den springande punkten för SVT:s ställningstagande. Däremot misstänker jag att det hade kunnat bli TV-sändning av begravningen, om Ingo i stället varit född i Stockholm och genom hela sitt liv förknippats med Stockholm, betraktats som en riktig "Söderkis". En hjälte från Stockholm måste per automatik vara hela Sveriges hjälte!

Men det mest anmärkningsvärda är att Axelsson anser att Hulthéns kritik är ett utslag av lokalpatriotism. Tyvärr är det uttryck för en vanlig attityd inom huvudstadens mediavärld. Minsta kritik mot Stockholmsdominansen och tendenser till Stockholmskoncentration leder till anklagelser om lokalpatriotism.
Det huvudstadens förespråkar inte förstår är att dylika tendenser får konsekvenser, som drabbar hela landet. Då handlar kritiken inte om lokalpatriotism.