Kan vi besegra cancer?

Just nu bedriver Cancerfonden en insamlingskampanj.Budskapet är att det går att besegra denna hemska sjukdom, men att det är viktigt att så många som möjligt hjälper till genom att lämna sitt bidrag till den kampen. Förmodligen har cancerfonden rätt i sitt antagande, men frågan är om någon nu levande människa kommer uppleva den dagen. Segern ligger troligen långt fram i tiden. I dag bekämpas cancern framför allt med två vapen, strålning och cellgifter (cytostatika). Det trista är att dessa vapen är gamla. Dom användes för mer än 50 år sedan. Cancerforskningen har inte uppfunnit något nytt effektivt vapen mot cancer på mer än 50 år. Då och då har forskare trott sig ha hittat det. Det har blivit stora rubriker i pressen om det – men förhoppningarna har kommit på skam. Likväl är det säkert så att fler överlever cancer i dag. Vi vet betydligt mer om sjukdomens orsaker, t.ex. att det finns ärftliga faktorer. Kvinnor kan operera bort sina bröst när de får veta att det finns en inte obetydlig risk att de kan drabbas av bröstcancer. Allt större insatser görs för att förebygga denna sjukdom. Men om den redan har brutit ut, då blir det oftast cellgifter eller strålning. Jag såg ett brittiskt tv-program, som skulle presentera nya sätt bekämpa cancer. Men det handlade huvudsakligen om att modern teknik gör det möjligt att stråla i känsliga delar av människokroppen. Min mamma drabbades av cancer i ändtarmen. Hon blev stomiopererad. Jag minns att jag tyckte att nu kan väl ödet inte vara så grymt att det händer någon ännu värre. Men hon fick bara vara frisk i ungefär ett år. Därefter började hon få ont i ryggen. Till sist blev hon inlagt på sjukhus. Det kunde vara skelettcancer, men det var lång kö till en röntgenundersökning, som skulle ge svaret på den frågan När det äntligen var hennes tur, var hon så sjuk att alla förstod att hon snart skulle dö. Troligen var det metastaser från hennes ändtarmscancer som spridit sig till skelettet. Jag fick för snart ett år sedan en påminnelse om hur snabbt det kan gå, när det handlar om cancer. Jag hade fått kontakt med en gammal klasskamrat på gymnasiet. Jag hälsade på honom, när jag var i Göteborg. Vi hade mycket trevligt. Men när vi träffades sista gången såg han lite trött ut. Han sa att han för några veckor sedan fått fruktansvärt ont i magen. Han hade sagt till doktorerna att det säkert var blindtarmsinflammation. Men efter undersökningen var dom endast säkra på en sak, det handlade INTE om blindtarmen. Det blev alltså sista gången vi sågs. Jag kände mig mycket oroad. Jag ringde honom några dagar senare. Då sa han att det fanns tumörer i hans mage men att det var oklart, om det var cancertumörer. Nästa gång jag ringde sa han att han hade börjat en cellgiftsbehandling. Det handlade allts om cancer. Jag ringde igen, men han var då så dålig att han inte kunde prata med mig. Sedan blev det ett sista samtal. Men då befann han sig inte i hemmet. Jag fick prata ett par minuter med honom. Jag ringde en gång till; nu svarade hustrun. Jag framförde en hälsning till honom. Han dog några dagar senare. Jag åkte ned till Göteborg för att närvara vid begravningen.