Long hot summer! Och den har skapat ett långt uppehåll i bloggandet. Det beror också på förberedelserna för ett europeiskt tågluffande. Men det senare är anledning till ett kort inlägg om SJ:s prispolitik, som är en obegriplighet.
Visst går det köpa tågbiljetter fantastiskt billig, om de inhandlas månader i förväg. Problemet är att det är omöjligt att komma över dem. Å andra sidan. kan det vara flera gånger dyrare att åka tåg än att flyga. Och några gånger har jag undrat om SJ:s rabatt till studenter och pensionärer (”sista minuten”) helt enkelt har blivit överblivna biljetter som ingen annan vill ha. Som grädde på moset har jag just råkat ut för något som fortfarande är höljt i dunkel. Det hände, när jag letade efter tåg, som skulle ta mig till Malmö, varifrån jag nästa dag skulle fortsätta till Köpenhamn för att börja tågluffandet. Jodå, jag hittade något, som visserligen innebar tre tågbyten men det var ett skapligt pris, 657 kr. Enligt SJ: s info om interrail skulle jag sedan få dra av 50 % på priset, eftersom det handlade om att åka tåg genom Sverige fram till interrailstarten. Biljetten skulle därför inte kosta mer än 328,50 kr. Ett bra pris! Trodde jag.
Men när jag skulle betala inne på järnvägsstationen mot uppvisande av mitt interrailkort, log tjejen bakom luckan och sa: ”Då blir det 655 kronor!” Min replik blev: ”Då har du inte dragit av rabatten” ”Jo det har jag. Det ordinarie priset är 1310 kronor.” ”Men jag hade inte åberopat någon rabatt, när jag letade tåg.”
Jag frågade förgäves efter en förklaring, alltmedan kön bakom mig växte. Det var tydligen en diffus rabatt, som innebar att tågpriset kunde stiga och falla beroende på efterfrågan.Tillämpat i detaljhandeln skulle det kunna innebära att om många människor köar får att få en liter mjölk, innan butiken stänger, så skulle mjölkpriset hinna gå upp någon krona, innan sista kunden fått sin liter.
Är det rimligt att tala om ett ordinarie biljettpris, om det i praktiken sällan används? Min femtioprocentiska rabatt innebar att biljetten blev kronor två billigare. Tack SJ!
Visst går det köpa tågbiljetter fantastiskt billig, om de inhandlas månader i förväg. Problemet är att det är omöjligt att komma över dem. Å andra sidan. kan det vara flera gånger dyrare att åka tåg än att flyga. Och några gånger har jag undrat om SJ:s rabatt till studenter och pensionärer (”sista minuten”) helt enkelt har blivit överblivna biljetter som ingen annan vill ha. Som grädde på moset har jag just råkat ut för något som fortfarande är höljt i dunkel. Det hände, när jag letade efter tåg, som skulle ta mig till Malmö, varifrån jag nästa dag skulle fortsätta till Köpenhamn för att börja tågluffandet. Jodå, jag hittade något, som visserligen innebar tre tågbyten men det var ett skapligt pris, 657 kr. Enligt SJ: s info om interrail skulle jag sedan få dra av 50 % på priset, eftersom det handlade om att åka tåg genom Sverige fram till interrailstarten. Biljetten skulle därför inte kosta mer än 328,50 kr. Ett bra pris! Trodde jag.
Men när jag skulle betala inne på järnvägsstationen mot uppvisande av mitt interrailkort, log tjejen bakom luckan och sa: ”Då blir det 655 kronor!” Min replik blev: ”Då har du inte dragit av rabatten” ”Jo det har jag. Det ordinarie priset är 1310 kronor.” ”Men jag hade inte åberopat någon rabatt, när jag letade tåg.”
Jag frågade förgäves efter en förklaring, alltmedan kön bakom mig växte. Det var tydligen en diffus rabatt, som innebar att tågpriset kunde stiga och falla beroende på efterfrågan.Tillämpat i detaljhandeln skulle det kunna innebära att om många människor köar får att få en liter mjölk, innan butiken stänger, så skulle mjölkpriset hinna gå upp någon krona, innan sista kunden fått sin liter.
Är det rimligt att tala om ett ordinarie biljettpris, om det i praktiken sällan används? Min femtioprocentiska rabatt innebar att biljetten blev kronor två billigare. Tack SJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar