torsdag 17 september 2009

Förbifart Stockholm och glesbygden

Regerirngen har bestämt sig för att förverkliga Förbifart Stockholm, ett projekt som i nuläget beräknas kosta 27 miljarder kronor. Men alla vet att dylika kostnadsberäkningar alltid visar sig vara tilltagna i underkant.
En motivering för projektet lyder att Stockholm växer med 30000 invånare per år. Det motsvarar tre svenska småstäder. Enligt en annan är "det som är bra för Stockholm också bra för riket i övrigt, eftersom Stockholm är Sveriges tillväxtmotor".

Det råder ingen tvekan om att förbifarten behövs. Den propp som återkommer varje vardagsmorgon och eftermiddag är ett rent inferno och måste lösas upp. Miljö- och vänsterpartiet säger dock nej till Förbifart Stockholm och menar att lösningen i stället heter satsningar på kollektivtrafiken. Bakom det resonemanget ligger tanken att bilen inte behövs i framtiden. Det är viktigt att glesbygden med kraft upplyser om att bilen alltid kommer att behövas - och i synnerhet för glesbygden. Det är inte bilen i sig, som är det stora problemet för miljön utan de drivmedel, som använts. Men redan är en tredjedel av alla i år sålda bilar s.k. miljöbilar, och den utvecklingen kommer att fortsätta.

Problemet med Stockholms förbifart är snarare risken att storsatsningen kommer att gå ut över nödvändiga satsningar på andra håll av vårt land. När diskussionen om Stockholms förbifart var som mest intensiv, uppmärksammade SR även vägsituationen i Sorsele kommun, där vägen till Ammarnäs liknar en puckelpist, och ambulansen inte vågar köra fortare än 60 km i timmen. Kanske är turismen enda möjligheten för Ammarnäs att överleva, men då måste det finnas acceptabla vägar. Vidare är det intressant att det i Västerbotten tycks råda enighet om att regionalpolitiken inte fick den prioritet många hoppats på. Det är ännu ett tecken på att centerpartiet, det parti som traditionellt företrätt glesbygdens intressen, nu gör andra bedömningar och tydligen föredrar att fiska efter storstädernas röster.

På den tid centerpartiet bedrev regionalpolitik hette det att lösningen på huvudstadens trafikproblem låg i att minska på överetableringen.
I dag är det helt omöjligt att föra fram det budskapet. Varför?

Inga kommentarer: