måndag 11 januari 2010

Vargen och glesbygden.

Fortfarande sägs och skrivs det många galenskaper om årets vargjakt, som av omdömeslösa kritiker kallats för "masslakt på varg", till och med ordet "mord" har använts.

En av dem hävdade i tv för några dagar sedan att "vi har svenska folket med oss i vår kritik". Då började jag bli fundersam.

Det påståendet stämmer inte.. Två färska opinionsundersökningar gjorda av SIFO och Sveriges lantbruksuniversitet visar tvärtom att "svenska folket" stödde vargjakten, som faktiskt inte gick ut på att utrota vargen.

Men även om det förhöll sig på det sättet att en majoritet hade varit motståndare till att vargar sköts, är det rimligt att ställa frågan, om det är viktigt att veta vad en majoritet av vår befolkning tycker. En mycket stor majoritet av Sveriges befolkning har aldrig sett en levande varg och kommer aldrig att göra det. I min hemkommun fanns för några år sedan en uppstoppad varg i en livsmedelsbutik. Jag minns att på sommaren kunde turister betrakta den och spontant utbrista: "Är dom så stora!"
Ej heller jag, som lever i det län (Värmland), som kanske har flest levande vargar, har gjort en säker observation av en levande varg. Möjligen skymtade jag en under en skogspromenad. Däremot har jag sett vargspår och kommit i kontakt med vad vargar kan ställa till med.
Vi som lever i glesbygdskommuner vet vad vargen kan göra, när den kommer i kontakt med tamboskap. Tyvärr nöjer den sig inte med att riva ett djur, äta sig mätt och sedan försvinna. En glesbygdsbo, som försöker försörja sig genom fåravel, blir inte glad, om han en morgon finner att beståndet har sjunkit kraftigt under natten, genom att vargen har rivit hans djur.
De flesta av oss tror inte att vargen gillar att äta människobarn. Det finns nog inte så många riktiga varghatare bland oss. Men det ska vara möjligt att leva kvar i glesbygden, och ett expanderande vargbestånd kan förhindra det.
Vid opinionsundersökningar om inställningen till vargen, är det därför mera relevant att testa, vad människor, som lever i en miljö, där det finns varg, tycker. Och då tycks det vara så att andelen "vargkramare" stiger med avståndet till levande vargar.

Jag kan inte låta bli att tänka på ett förslag från en f.d. landshövding i Norrbotten, Ragnar Lassinanti. Med glimten i ögat föreslog han inplantering av vargar i Mälardalen ...

Länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vargen-inget-hotat-gosedjur_4072737.svd

Inga kommentarer: