Är doktorerna på akutmottagningarna inkompetenta?

Jag bloggade 13 februari om att jag transporterats i ambulans till en akutmottagning på grund av att min rygg kollapsat. Läs gärna den texten, om du inte gjort det! En doktor där sa att jag nog haft ett ”svårartat ryggskott”. Men märk att han inte undersökte mig! Han nöjde sig med att läsa vad ambulanspersonalen skrivit. Han sa att jag skulle röntgas – och försvann. Efter en stund kom han tillbaka och sa att ”vi kunde vänta” med röntgningen. Han sa också att han skrivit ut och skickat två mediciner som jag skulle ta. Nu har jag medicinerat i mer än 14 dagar, och en sak är klar: Jag har mera ont i dag än vad jag hade när jag började äta pillren, Då klarade jag av att gå ned till Konsum Coop, köpa några varor och ta mig hem igen. Nu är det omöjligt. Jag klarar endast att vara uppe i ungefär en kvart – sen måste jag lägga mig och vila ryggen en stund. I förrgår kom jag fram till att jag måste göra någonting för att bryta dödläget. På pillerburkarna står ju namnet på doktorn, som ordinerat medicinen. Jag ringde först till Centralsjukhusets växel och frågade efter ”min” doktor. Visst, växeln kände till namnet, men kunde inte koppla mig till honom, men det hade jag ej heller räknat med. Efter att ha funderat en stund prövade jag ett nummer, som skulle gå till doktorernas läkarsekreterare. Jag kom fram men fick vänta i nästan en timma , eftersom det var kö. Det hade jag också räknat med! Till slut fick jag svar. Men då fick jag reda på att ”min” doktor ej längre jobbade på akuten; han hade bara gjort det tillfälligt. Läkarsekreteraren sa att hon kunde ta fram vad han skrivit om mig i journalen. Hon var borta en stund men kom tillbaka och sa att tyvärr hade det ännu inte blivit inskrivet. Jag blev inte förvånad. Hon lovade ringa mig, när hon fått tillgång på hans noteringar. I går hade en sjuksköterska skrivit en insändare i Värmlands Folkblad. Hon jobbar på akuten i Karlstad (Centralsjukhuset) och är både upprörd och utsliten på grund av arbetssituationen. Hon skriver: ”Kanske dags för ledningen att tänka på vilka läkare man har på akutmottagningarna? Ta bort de osäkra AT-läkarna som gjort mindre än ett års allmäntjänstgöring, så blir nog vårdplatsläget bättre.” För något år sedan varnade mig en doktor som jobbade tillfälligt i Filipstad, för att befatta mig med ortopeddoktorer vid akuten i Karlstad. ”De är nybörjare och okunniga”. Kunniga ortopeder vill inte jobba på akutmottagningarna. Man har där ett system, som innebär att akutens doktorer ska kunna kontakta en erfaren ortoped, om han/hon känner sig osäker. Men ofta drar de sig för att göra det. ”Min ortoped” var tydligen mycket okunnig. Han nöjde sig med att läsa ambulanspersonalens noteringar; förmådde sig inte ens till att undersöka mig! Orsaken till att han plötsligt sa att jag inte skulle bli röntgad var nog att han pratat med en annan ”nybörjardoktor”, som förordat det; kanske tyckte de att det viktiga var att jag ju ändå inte befann mig i ett ”livshotande tillstånd”. Men den doktorskollegan hade inte ens sett mig! I dag var jag på VC i Filipstad och lyckades få tag på en sjukgymnast. Han behövde bara titta på min rygg för att vara ganska säker på att jag drabbats av en ny kotkompression men inte av ryggskott. Och än säkrare blev han, när han bad mig lägga an ryggen mot väggen och kunde konstatera att baksidan av mitt huvud hamnade en bra bit från väggen. Det riktigt allvarliga är att situationen vid akuten i Karlstad inte är en unik företeelse. Förmodligen finns samma problem vid de flesta akutmottagningar i Sverige.