...i ambulans till akuten...

Det hände i fredags. Svårt att beskriva vad som hände. Jag satt i sängen och upptäckte att jag varken kunde resa mig upp eller lägga mig ned. Försökte jag så gick det vågor av smärta genom ryggen. Efteråt liknade jag det med en zunamivåg som gick genom hela ryggen. Jag tyckte lungorna pressades samma, så jag fick svårt att andas. Jag ringde sjukvårsupplysningen som sa att jag inte kunde göra annat än att ringa efter en ambulans. Den kom snabbt och personalen lyckades få in mig i ambulansen. Sedan fick jag en spruta som skulle vara muskelavslappnande. Den fick mig att må mycket bättre!Så småmingom kom en doktor som sa att jag nog haft ett "svårartat ryggskott" och att jag skulle röntgas. Men efter en stund kom han tillbaka och sa att "vi kunde vänta med det" och att jag skulle få åka hem. Jag var DÅ tacksam för det beskedet ,men det kom jag snart att ångra. För jag misstänkte med en gång att att det var en ny kotkompression jag fått och inte ryggskott... Och jag insåg att det skulle dröja länge, innan jag kunde få återkomma för röntgen. Det går ju inte att ringa till akuten hemmifrån och säga "skulle jag kunna titta in hos er och göra den där röntgningen? Nej, jag skulle bli tvungen att gå till min VC och be om att få en tid hos en doktor, som sedan skulle skriva en remiss, som efter några veckor skulle besvaras. Och då är vi nog inne i mars. Doktorn hade ringt in recept på två piller, varav det ena skulle verka inflammationsdämpande och tas vid "små eller måttliga symptom". Helt fantastiskt! Var det "små eller måttliga symptom" jag hade haft? Det andra pillret är alvedon paracetamol. (säger mig ingenting). Jag skulle vilja ha ambulanspersoaleens spruta igen! Pillren tycks inte ha gjort någon som helst nytta, fastän jag snart har käkat dem i en vecka. I dag gick jag till vårdcentralen och har fått en tid hos en doktor - men som sagt - någon röntgen blir det inte förrän i mars. I dag försöker jag blogga och hoppas datorn inte krånglar för mycket.