Om hur en läkemedelsberoende har det.

Jag lider tyvärr av benskörhet och har gjort flera bentäthetsmätningar. När teknikern, som skötte processen första gången jag undersöktes, fick se diagrammen komma fram, kunde han inte låta bli att spontant utropa: ”Det var det värsta jag sett!”. Men det ledde till att jag började medicinera. Och när jag ett år senare gjorde nästa mätning, hade värdena förbättrats påtagligt. Tyvärr fick det mig att börja slarva med de två mediciner, som jag ska ta. Den viktigaste är en tablett, som ska intas en gång i veckan på fastande mage. Den andra innehåller kalcium och D-vitaminer. Den ska jag ta två gånger om dagen. Medicineringen får jag nog fortsätta med, tills det är dags för min begravning. Många bensköra patienter får problem med att äta piller på fastande mage. Men för mig har det fungerat alldeles utmärkt. Men nu kan jag inte ta det där pillret av en helt annan orsak. Receptet har gått ut! Jag har tydligen tagit ut fem gånger och det är max. Nu måste jag vända mig till en doktor och be om ett nytt recept. Varför är det så? Benskörhetsmedicinen är ju inget som knarkare efterfrågar. Visst kan man säga att jag är beroende. Tar jag inte medicinen, så blir jag än mer benskör, och det måste jag till varje pris undvika! Jag fick en påminnelse om riskerna, när jag trillade ur sängen – och fick en fraktur på nyckelbenet... Jag var på min VC i förrgår och lämnade in en begäran om att en doktor skulle skriva ut ett nytt recept. I dag gick jag förgäves till apoteket: Där fanns inget nytt recept. Är det omöjligt att få ett recept som gäller ”tills vidare”? Apoteken kan ju ändå utöva tillsyn genom att nytt uttag inte kan ske förrän viss tid förflutit.