Ärkebiskop i blåsväder. För att hon är kvinna?

I mitt förra blogginlägg var jag ute efter att visa att kvinnorna (äntligen!) håller på att inta sin rättmäktiga plats i det svenska samhället. Alltfler kvinnor når de högsta positionerna. Så är det också inom den kyrkliga hierarkin. Vi har i Sverige fått en kvinnlig ärkebiskop. Jag minns den tid på kvinnor inte ens kunde bli präster, så utvecklingen har tydligen gått åt rätt håll. Men fastän hon har suttit på tronen i två år, har hon hunnit få mer kritik än vad manliga ärkebiskopar ådragit sig under hela sin tid i den positionen. Kan den massiva kritiken sammanhänga med att hon är kvinna? Jag är osäker, men klart är att hon engagerar sig i frågor, som snarare är politiska än andliga, och det har lett till ilskna kommentarer. Ett tydligt exempel är hennes kritik av svensk flyktingpolitik. Kan det vara en kyrklig fråga? Skall ärkebiskopen kritisera beslut fattade av regering och riksdag? Ärkebiskop Jackelén fick också kritik, när hon kom med synpunkter på de globala miljöfrågorna, framför allt vårt framtida klimat. Det ledde till ett svar från Bengt Söderberg, pensionerad meteorolog och Chef för Försvarets Vädertjänst. Han uttrycker sig så här: ”Min uppmaning till varje biskop är: Fokusera på dina teologiska uppgifter inom Svenska Kyrkan! Avstå från att blanda dig i naturvetenskapliga ståndpunkter där din teologiska kompetens inte har bärighet. Låt inte partipolitik påverka din uppgift inom kyrkan. Låt inte kyrkan förfalla till att bli en lobbyistorganisation. Minns också Daniel Boorstins tänkvärda ord: ”The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge”. Hårda ord! Men Antje Jackelén är inte den förste ärkebiskopen som hamnat i blåsväder. Och hon har många som stöder henne.