Akut hot mot glesbygdens mackar och lanthandel!

Vad krävs för att en mindre ort i glesbygden ska kunna leva vidare?
Många svarar nog att det bör finnas en affär, där det går att köpa mjölk, bröd och andra dagligvaror. Eftersom glesbygdsbor oftast är beroende av sin bil, är det en fördel att också kunna tanka på hemorten. Och ofta går det att köpa livs och tanka samtidigt, eftersom lanthandel i kombination med mack har varit ett recept för glesbygdens handlare att få ekonomin att gå ihop.
Men svårigheterna är många och alltfler tvingas ge upp. Under de senaste tio åren har enbart i Norrbotten 38 lanthandlare försvunnit.
Många butiker ägs av ICA, en ägare som kanske helst ser att all lanthandel försvinner och kunderna i stället åker in till ICA:s stormarknader.
Värst av allt är att möjligheten sälja fordonsbränsle håller på att försvinna. Mycket tyder på att cirka 1000 mindre bensinmackar måste läggas ned, varav de flesta ligger i glesbygden. Och när bensinen försvinner, försvinner också lanthandeln.

Bakgrunden är nya krav på mackarna. Från mars 2009 måste även små försäljningsställen ha minst en pump med förnyelsebart bränsle i sin anläggning. Det berör cirka 2 000 stationer, framför allt på landsbygden. Det innebär investeringar som kan uppgå till en halv miljon kr. Mycket för en liten glesbygdsmack.

”Här finns heller inga bilar som körs på etanol och dylikt. Varför ska vi då investera uppåt en halv miljon kronor,” säger Åke Kuoppa från Kitkiöjärvi, nio mil norr om Pajala, i ett reportage i Norrländska Socialdemokraten 10/3. Han måste också, sedan 1 september i fjol, betala frakten själv. ”Redan nu går jag minus om jag räknar på underhåll, försäkringar och inspektioner.” När han började 1987, fanns det 17 landsortsbutiker i Pajala kommun. ”Nu är det fem kvar, men fortsätter det så här finns det snart ingen kvar. Det innebär att exempelvis samerna blir utan bränsle till skotrarna, liksom hemtjänsten och skogsbolagen.”

Enligt ett reportage i Kuriren 18/3 är det från och med 1 april sluthandlat i Svartlå. Då stänger byns lanthandel, Macken på backen.
”Helt förskräckligt. Man går hit för att handla med gråten i halsen”, säger Anna-Lena Sandberg trogen kund. ”Jag kommer att få ta buss till Boden för att handla eller tanka bensin till skotern och gräsklipparen. Bussen går 09.30 och sedan går den inte hem förrän 14.45”

Enligt Värmlands Folkblad 8/2 08 håller bensinbolagen på att torrlägga norra Värmland.Fyra tappställen har fått sina leveransavtal uppsagda. ”Vi får ingen bensin efter den sista juli,” säger Margret Karlsson, lanthandlare i Bograngen.
Långflons Handel, Höljes Handel och Uno-X i Sysslebäck har fått liknande besked av sina leverantörer.Själv letar Margret Karlsson med ljus och lykta efter en ny leverantör.”Vi äger pumpar och tankar. Ingen kan förbjuda oss att sälja bensin, men det är inte lätt att hitta en leverantör.”
Oron är stor i norra Värmland. Enligt Statoils regionchef Mikael Johansson ska 30 procent av företagets bensinmackar avvecklas eller byggas om till automatstationer.Övriga bensinbolag gör samma bedömning, och sammanslagningen av Norsk Hydro och Statoil har skyndat på utvecklingen.När bensinen försvinner, drar det ner omsättningen för de små lanthandlarna.Det ena ger det andra, och i förlängningen utarmar det landsbygden.Margret Karlsson är förtvivlad - men också förbannad. "Kan det vara rätt att folk ska behöva köra upp en halv tank för att komma till macken?" Länsbygderådet i Värmland har tagit fasta på problemet. I maj arrangeras en konferens kring det mycket aktuella problemet ”Drivmedelsförsörjning i glesbygd”. Bakgrunden till statens beslut om nya krav på mackarna, var att göra de lite mer miljövänliga bränslena mer tillgängliga. Men i praktiken undrar många i glesbygden hur miljövänligt det egentligen blir, om byns enda mack stänger igen.

Enligt NWT 23/2 ska UNO-X-macken i Lesjöfors läggas ned. Kvar finns en OK-Q8-mack, men Olle Fagrell på OKQ8 är inte helt säker på att hans mack kommer att överleva i längden. I så fall får Lesjöforsbor cirka 5 mil till närmsta tankställe.

Tankdöden har nått riksdagen. Lars Gustafsson (kd) har ställt en fråga till näringsminister Maud Olofsson (c) om glesbygdens bensinstationer. Han påtalar glesbygdstationernas viktig funktion som ombud för Posten, Apoteket och Systembolaget.
(Frågan besvarades 25/3. Maud Olofsson höll med om att något måste göras, men hade inga konkreta besked.)


I ett inslag i Sveriges Radio påtalade Per Agefeldt, konsumordförande i Åmot, att mackdöden leder till att glesbygdsbon måste ge sig iväg för att fylla bensin inte bara i bilen utan även i fyrhjulingen, skotern, gräsklipparen, motorsågen, röjsågen och mycket mycket annat,
Här intervjuades även Göran Lindblå, styrelseordförande i OKQ8. Han tycker inte att bolagen har något ansvar för det som hänt.
– Jag tror att butikerna måste överleva på sin egen förmåga. Om vi nu pratar om de väldigt små byarna där det är väldigt små volymer finns det ingen framtid för de pumparna.
Vidare tycker han att det är helt naturligt att köra ett antal mil extra för att tanka.

Observera Lindblås uttalande! Han förtjänar beröm för det. Det är verkligen klara besked om vad oljebolagen tycker! Med det som utgångspunkt är det självklart att det krävs snabba politiska beslut för att rädda glesbygdens lanthandlare och mackar och därmed glesbygdens möjligheter att överleva. Maud Olofsson måste se till att det inte blir en långbänk, innan besluten kommer. Då kan det vara för sent!