diskriminering i storstäder och glesbygd

Att stå och köa på en gata i kyla eller regn för att komma in på en krog lär vara tämligen ovanligt utanför Sverige. Och det otrevliga är ju inte bara köandet -i dörren står en person som kan uppträda som om han vore torped i ett kriminellt gäng. Och, mycket riktigt, många krogvakter är kriminellt belastade.
Nej, jag skulle inte kunna tänka mig att stå i en krogkö!
Krogvakterna har dessutom blivit uppmärksammade för att göra sig skyldiga till diskriminering, d.v.s. att inte släppa in kunder, som inte ser tillräckligt svenska ut. Det får väl antas att detta inte sker på eget initiativ utan att det är krogen, som gett den instruktionen. Detta har blivit mycket uppmärksammat i radio och TV, vilket möjligen kan sammanhänga med att krogdiskrimineringen oftast sker på Stockholms krogar.
Krogarna blir mycket lätt avslöjade krogarna; det räcker ju att ha en dold mikrofon och spela in vad som händer. Om avslöjarna sedan vänder sig till radio eller TV, blir det ett inslag om diskrimineringen, för dessa medier tycker tydligen att det inträffade alltid har lika stort nyhetsvärde. Men är det rimligt? Eller kan det vara så att riksmedierna diskriminerar annan form av diskriminering på grund av det stora intresset för Stockholms krogliv?
En invandrare i en glesbygdskommun råkade ut för obehaget att eld utbröt i hans lägenhet. Själv befann han sig då cirka 8 mil från bostaden. Allt lösöre blev förstört, och det drabbade honom hårt, eftersom han saknade hemförsäkring. Vittnen har berättat att han började gråta, när han fick höra om sin olycka.
Brandutredningen kom fram till att det måste ha varit en anlagd brand. Invandraren blev anhållen, åtalad och häktad. Polis och åklagare ansåg att han själv anlagt branden, trots att han saknade både möjlighet och motiv för att göra det. Vem eldar upp sina egna tusenlappar? Han fick sitta i häktet mer än en månad, eftersom ett nyckelvittne var utomlands, och rättegången inte kunde hållas, förrän vederbörande kommit hem.
Sedan blev han frikänd av tingsrätten. Kommunens ena lokaltidning tog upp ärendet i en ledare och ställde frågan: Om lägenhetsinnehavaren i stället hade varit en svensk kvinnlig mellanstadielärare, hade hon då fått sitta häktad i mer än en månad?
Tidningen tvivlade.
Jag har några gånger kontaktat Studio ETT (Sveriges Radio, P1). Det gjorde jag efter tingsrättsdomen. Jag skickade med ledaren och skrev några rader. P1 har flera gånger tagit upp krogdiskrimineringen.
Studio Ett hörde aldrig av sig. Skall jag dra slutsatsen att det är en värre form av diskriminering att inte få komma in i krogvärmen än att sitta oskyldigt häktad i mer än en månad?