Ny pedagogattack mot Björklund

Som gymnasielärare i historia testade jag ibland nya elever kunskaper. De fick några historiska namn och uppgiften att skriva vad de visste, t.ex. om Karl Marx, Martin Luther, Engelbrekt och Poltava.
Den som tror att historielärare bara sysslar med krig och kungar, blir besviken. Ytterst få visste något om slaget vid Poltava, Sveriges värsta militära nederlag. Ett vanligare svar var "polsk kung". Och marxismen hade inte nått dem, för Karl Marx var ganska okänd. Ett typiskt svar var "amerikansk skådespelare."Lika illa gick det för Martin Luther. Han kunde vara "vit missionär i Afrika". Värst drabbades Engelbrekt, som nästan ingen kände till.
Detta hände 1991. Samma år som Gunnel Wallquvist i ett tal i Svenska Akademin påpekade: "Vår kulturförödande skolpolitik med programmatisk historielöshet och en allmän flumpedagogik har drabbat inte minst det viktigaste skolämnet av alla: kunskapen och färdigheten att behandla modersmålet Det svenska skolprojektets sammanbrott är idag så gott som allmänt erkänt."

Vid universitet och högskolor kom larmrapporter om studenters otillräckliga förkunskaper i både naturvetenskapliga ämnen och humaniora. Vid dåvarande högskolan i Karlstad upptäcktes läs- och skrivsvårigheter hos studenter, ämnade bli lärare i - svenska! De blivande svensklärarna uttryckte önskemål om "en kortkurs i stavning."
En rapport hade visat dåliga resultat i naturvetenskapliga ämnen för svenska elever vid en internationell jämförelse. Men dåvarande Skolöverstyrelsen vägrade länge lämna ut resultaten, som ansågs vara "missvisande." Efter genomförda "bearbetningar" såg det inte lika illa ut.

Det senare måste betraktas som ett värre fifflande än det som Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp nu på Brännpunkt beskyller Jan Björklund för. Båda sysslar för övrigt med lärarutbildning i just Karlstad. Scherp har tidigare på Brännpunkt kritiserat Björklund och inte ens dragit sig för att antyda att skolministerns åsikter sammanhänger med hans militära majorsgrad.
De är pedagoger, och just pedagoger har haft stort inflytande på skolpolitik och skolreformer. Som delansvariga har de haft svårt medge att något gått snett men desto lättare för att hävda att kritikerns åsikter "strider mot forskning och beprövad erfarenhet."
Debatten nu handlar snarast om petitesser. Ingen förnekar att Sverige ligger i topp, när det gäller investeringar i utbildning; ingen förnekar heller att svenska elever är duktiga att uttrycka sig på engelska. Men Ekholm/Scherp vet mycket väl att för Sveriges del beror det till stor del på faktorer som ligger utanför skolan.
Men hur förklara att universiteten klagar över studenters försämrade förmåga läsa kurslitteratur på annat språk än svenska?
Och de internationella jämförelserna är otillräckliga. Det går att jämföra kunskaper i engelska och matematik men inte mycket mer. Det hade varit intressant att se en jämförelse av elevers förmåga att använda sitt modersmål. Hur hade det gått för Sverige?

Debatten borde i stället handla om konsekvenserna av de många skolreformerna. Ekholm/Scherp kan knappast förneka att skolans uppgift att förmedla kunskaper och färdigheter har nedgraderas i skolreform efter skolreform till förmån för andra mål. En utredning menade att betyg har den negativa följden att skolarbetet inriktas på att "meddela kunskaper och färdigheter."
Och vi är många med "beprövad erfarenhet" av den försämring som ägt rum av elevers kunskaper. Och den kan fortsätta. För få lärare har hunnit ut från den omvandlade lärarutbildning som Jan Björklund nu vill riva upp. Den innebar att den tid ämneslärare skulle ägna sig åt sin ämnesutbildning skars ned ytterligare.
Till förmån för studier i pedagogik.
Länk till Brännpunkt:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1639295.svd