Ingen tvekan om att departementet menar att i första hand norra Sverige, med många insjöar men liten befolkning, ska kunna ha nytta av förslaget.
Turismen, som är en växande näringsgren även i Sverige, skulle kunna skapa sysselsättning och begränsa befolkningsminskningen.
Enligt statssekreterare Elisabet Falemo är den nuvarande lagstiftningen ”så fyrkantig att det är svårt för många kommuner att utveckla bebyggelsen eller fritidsområden som de skulle önska”.
Förslaget innehåller också några skärpningar av lagen. Vid ny bebyggelse måste det finnas en fri passage längs stranden på 25 meter, och när en detaljplan ersätts ska strandskyddet återinträda, om det tidigare slopats.
Det är ej heller någon risk för massexploatering av sjöarna i norr.
”Vi i vår kommun har över 8 700 sjöar. Jag skulle kunna tänka mig att det kommer att röra sig om 20 - 25 sjöar,” säger Bengt-Urban Fransson, kommunalråd i Arjeplog.
Men förslaget har mötts av kraftiga protester från flera tunga organisationer, t.ex. Svenska Naturskyddsföreningen, vars ordförande, Mikael Karlsson, är oroad över förslaget, eftersom han tycker att kommunerna hittills brytt sig alldeles för lite om strandskyddet.
”Det här förslaget är ett hårt slag under bältet på alla svenskar som tycker om friluftsliv. Det stärker också hotet mot en tredjedel av de tusentals växter och djur som är utrotningshotade i vårt land. Det är ett av de sämsta förslag som jag någonsin har sett i svensk miljöpolitik.”
Mot förslaget är också Naturvårdsverket. Dessutom har varnande röster höjts från Norge, där kommunerna anses ha tillåtit alldeles för mycket bebyggelse intill sjöar.
Dags för en nygammal konflikt mellan å ena sidan fritids- och miljöintressen och å andra sidan sysselsättning. Eller å ena sidan glesbygdsbor, å den andra de som bor i större tätorter. Om beslutsfattarna står emot trycket från de negativa organisationerna, skulle glesbygden för en gångs skull kunna vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar