Arrogansen på Karolinen

När det blev möjligt att utföra hjärttransplantationer i Sverige, blev universitetssjukhuset i Lund och framför allt Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg pionjärer. Där utvecklades en kompetens och kapacitet, som med god marginal kunde fylla Sveriges behov. Det hindrade inte Karolinska i Stockholm att försöka öppna eget, d.v.s. att planera för egna hjärtbyten. Trots varningar för att det skulle leda till en dyr överkapacitet fullföljdes planerna.

Kanske bidrog detta till regeringens beslut 2006 att skapa rikssjukvårdsnämnen med befogenhet att avgöra var den mest kvalificerade och dyra vården ska bedrivas. Propositionen slog fast att den högspecialiserade vården måste samordnas och koncentreras till de sjukhus där kompetensen är störst. För att kunna hålla en hög kompetens inom den specialiserade vården krävs att patienterna är tillräckligt många, vilket inte varit fallet. Det påpekades även att det är kostsamt för landstingen att investera i avancerad utrustning. Koncentration av högspecialicerad vård skapar bättre förutsättningar för en kostnadseffektiv verksamhet med hög kvalitet och underlättar dessutom kompetensutvecklingen av specialister genom att erbjuda ett större patientunderlag.
Rikssjukvårdsnämnden avgör var vården ska bedrivas.

Som ett exempel på koncentrationens betydelse kan nämnas att, när barn började hjärtopereras på två sjukhus i stället för fyra, sjönk dödligheten från tio procent till en procent.

Under perioden 2004-2008 utfördes 191 hjärtoperationer i Sverige. 99 i Göteborg, 61 i Lund och 31 i Stockholm. Dessa siffror visar att Göteborg och Lund har störst erfarenhet - men också att det finns ett behov av koncentration. Sverige är ett litet land. Karolinska i Stockholm har i genomsnitt endast opererat fem patienter om året.

I december 2009 skulle rikssjukvårdsnämnden ha fattat beslutet att Lund och Göteborg skulle ta hand om samtliga hjärtoperationer. Men beslutet sköts upp efter protester från Stockholms representant i nämnden. Beslutet - med samma innebörd - fattades i stället den 17 februari 2010 och ledde till ibland häpnadsväckande protester och invändningar från Stockholm.

Ett klagomål gäller att Mälardalens patienter får långa resor till södra Sverige. Men om avståndet till sjukhusen är en viktig faktor, borde snarare ett sjukhus i norra Sverige ges möjlighet bygga upp transplantationskompetens. Att hänvisa till de många människorna i Mälardalen är ej heller något hållbart argument för Stockholm, eftersom minst två sjukvårdsregioner utöver den egna ska vara upptagningsområde för hjärttransplantationer.
Stockholmarna har också sagt att "kompetenta medarbetare" kommer att flytta till Göteborg och Lund. Stockholm dräneras; det kan bli en katastrof för Stockholms landsting!
Vilken överdrift! Även andra landsting förlorat kvalificerad vård. Uppsala får inte fortsätta med levertransplantationer, vilket Stockholm får och därmed kompenseras för förlorade hjärtbyten.

Strängt taget är det som händer inom sjukvården exempel på vanliga strukturförändringar, som innebär centralisering av verksamheter, något som Stockholm nästan alltid tjänar på, medan regioner i glesbygden, som kan bli av med sin tingsrätt, försäkringskassa, sitt skattekontor, mm är förlorare. Karolinen och Stockholms landsting skiljer sig dock i ett avseende från glesbygdens förlorare, som visserligen med all rätt protesterar men ändå i slutändan måste acceptera. Det gör tydligen inte aktörerna i Stockholm.
Redan 17 februari, alltså samma dag som Rikssjukvårdsnämndens beslut fattades, antydde både Karolinska och landstinget att man övervägde att nonchalera beslutet. Och aktörerna gick från ord till handling, vilket meddelades på Brännpunkt 22 februari.
Motiveringen lyder att nämndens beslut grundar sig på en partisk utredning. Vilka konsekvenser kan det få? Tänk om andra sjukhus gör som Karolinska! Uppsala kan då börja göra levertransplantationer, Lund behandla svåra brännskador.

Karolinska och Stockholms landsting trotsar ett beslut av ett centralt ämbetsverk, vilket måste vara unikt. Karolinska vill vara störst och bäst och kan inte acceptera att bli av med de prestigefyllda hjärttransplantationerna.
I sista hand drabbas patienterna.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-fortsatter-att-utfora-hjartbyten_4307031.svd