Den stockholmska bypolitiken.

Hos Alice i Underlandet var allt upp och ned. Samma åkomma måste ha drabbat de folkpartister som i DN 23/2 klagar över "bypolitik" på grund av att Karolinska förlorar möjligheten utföra hjärtoperationer.

Så här ser verkligheten ut:
Rikssjukvårdsnämnden håller på med att verkställa ett regeringsbeslut, som innebär att den högspecialiserade vården måste koncentreras till sjukhus med högst kompetens. Därför har flera sjukhus fått lämna från sig viss kvalificerad vård. Uppsala förlorade levertransplantationer (Karolinska fick behålla dem och får därigenom fler patienter), Lund får ej längre ta hand om svåra brännskador. Som exempel på koncentrationens betydelse kan nämnas att när barn började hjärtopereras på två sjukhus i stället för fyra sjönk dödligheten från 10 procent till en.

Förlorarna har naturligtvis inte varit nöjda, men har accepterat den statliga myndighetens beslut. Det gör inte Karolinska, som tänker fortsätta. Det bör nämnas att Karolinska INTE legat i framkanten, när det gäller hjärtbyten. Lund och Göteborg var pionjärer och byggde upp en kapacitet som tillgodosåg Sveriges behov. Först därefter ville Karolinska vara med och varnades för att det skulle leda till onödig överkapacitet. Det nonchalerade Karolinska.
2004-2008 utfördes i Sverige 191 hjärtbyten. I Göteborg 99, i Lund 61, i Stockholm 31. Göteborg och Lund har således störst erfarenhet. Stockholm opererade i genomsnitt endast 5 patienter per år.

Om ordet bypolitik ska användas, bör det därför riktas mot den som inte kan acceptera att vid sällsynta tillfällen även huvudstaden kan drabbas. Har de ansvariga tänkt på vilka konsekvenser deras bypolitik kan få? Vad händer om Uppsala återupptar levertransplantationerna eller Lund de svåra brännskadorna?

Några argument som används för att försvara beslutet att trotsa en statlig myndighet, d.v.s. rikssjukvårdsnämnden, bör uppmärksammas: Om Karolinskas "attraktionskraft på duktiga läkare och forskare minskar, drabbas hela Sverige". Just så reagerar företrädare för Stockholm vid de fåtaliga tillfällen, då beslut gått emot huvudstadens intressen. Då misstänker de att huvudstaden utsatts för "regionalpolitik" eller "bypolitik". Och i analogi med det hävdar de lika bestämt att "det som är bra för Stockholm också gynnar övriga Sverige".

Rikssjukvårdsnämndens beslut medför neddragningar på flera sjukhus. Strukturrationaliseringar leder alltid till förluster för de drabbade, något som Sverige utanför Stockholm fått uppleva många gånger. Hur kommer inte Lund att drabbas av AstraZenicas flytt! Om Stockholm oroar sig för att norrlänningar får långa restider till vården, borde de snarare verkat för att Norrland får ett eget transplantationscentrum, t.ex. i Umeå.

Sanningen är säkert helt enkelt den att Karolinska inte kan acceptera förlusten av de prestigefyllda hjärttransplantationerna.
I sista hand drabbas patienterna.




http://www.dn.se/opinion/debatt/bypolitik-drabbar-majoritet-1.1050135