Elegi över en förlorad sommar

Höjdpunkten blev en vecka i skärgården utanför Strömstad. den hyrda stugan låg på Tjärnö. Det blev besök på Öddö, Saltön, Lindholmen. Vi tog naturligtvis färjan till Kosteröarna och gick runt under en hel dag.
På de flesta öar fanns det åretruntboende. Visserligen var många pensionärer, varav en del f.d. sommargäster, som flyttat dit i samband med pensioneringen. Men det fans också pendlare. Jag frågade mig: Kosteröarna är tydligen fortfarande ett levande samhälle. Här finns människor som förvärvsarbetar och som klarar det genom att pendla. Varför har man lyckats bättre än t.ex Mollösund, där snart alla hus bebos av s.k. sommargäster? Det borde vara svårare att pendla på Koster, där is och stormar måste göra det mycket svårt att ta sig till arbetet på fastlandet! Hur mycket lättare är det inte att per bil åka från Mollösund till Stenugsund, Uddevalla och Göteborg!

Jag kör bil på en riksväg, som är mycket kurvig. Framför mig ligger en bil med släp, en s.k. djurtransport. Släpet vinglar olycksbådande i kurvorna, varför jag ökar avståndet till fordonet. Jag får vänta länge, innan sikten framåt tillåter en omkörning. Jag är ganska säker på att djuret framför mig är en häst.
Jag tänker: Förr i tiden transporterade hästarna människor och människornas gods. De stod för nästan allt transportarbete till lands. I dag är rollerna ombytta. Det är människan som transporterar hästen. Märkligt!

Under sommaren är det högkonjunktur för de s.k. produktionsbolagen, som levererar program till framför allt radions P1. Den som försöker lyssna på P1 på lördagar kan undra om SR över huvud gör egna program. Inte oväntat tycks alla bolag höra hemma i Stockholm. Kvalitén på programmen är ofta pinsamt dålig. Bottenrekordet var en serie, som kördes förra sommaren och hette "Den heliga familjen".
Värst av allt är dock att SR lagt ut en stor del av Vetenskapsradion till produktionsbolag. Det innebär att program som går året runt görs av produktionsbolag. Den som lyssnar på "Vetenskapsradion historia" får ta del av programmakarnas försök att sätta betyg på "historiska spel" eller på "historiska filmer".
Är det vetenskapsradio?


Jag har fått besked om en cancerundersökning jag gjort. Det var positivt för mig, d.v.s. det fanns ingen cancer.Får jag ingen under de närmsta åren blir det nog senilitet eller Alzheimer, som tar knäcken på mig.
Men är det inte mot naturen att människan, som det enda däggdjuret, fortsätter att leva långt efter det att hon fullgjort sin reproduktiva uppgift?
Hur mycket bättre vore det inte om alla människor dog före fyllda 50 år! Ungdomsarbetslösheten skulle utplånas totalt, sjukvårdskostnaderna skulle sjunka kraftigt, och de enorma kostnaderna för att vårda och ta hand om äldre skulle också försvinna.


SR: s program Sommar i P1 är i stort behov av förändring. Kanske bäst ta ”time out” nästa sommar. Det har varit alltför många sommarpratare, som inte haft något att säga och som inte haft någon som helst variation av musiken. Det senare skapar intrycket att det är en enda låt, som dunkar genom hela programmet.
Många sommarpratare är skådespelare. De är säkert duktiga på att lära sig sina repliker, men när det gäller att på egen hans säga något, går det inte lika bra.
Pratet koncentreras ofta kring det egna jaget. Det är både ointressant och tröttande. Ett exempel är Christina Doctare, som sommarpratade för några år sedan. Hon lanserades en gång som upptäckare av att det förekommer våldtäkter i krig, fastän det alltid varit känt. Har även kallats säkerhetspolitisk expert fastän hon inte har någon erfarenhet av det. Som sommarpratare drog hon hela släkten. Hur många är intresserade av att veta namnet på hennes mormor?
Många blir sommarpratare, fastän de egentligen aldrig gjort något, som kan intressera andra. Är det underhållande att höra en stockholmsjournalist berätta om sina supresor till Estland?
En höjdpunkt i år var Rolf Ekéus, som dessutom varierade musiken. Överraskande bra var också Christer Sjögren från Vikingarna. En annan fullträff var Percy Barnevik, som lämnat näringslivet och hjälper u-världens kvinnor starta företag. Även han kunde variera musiken. Det var inte överraskande att Annika Östberg, som tillbringat större delen av sitt liv i amerikanskt fängelse, hade mycket intressant och upprörande att säga. Men dessutom var sättet hon sa det på suveränt.
Men i övrigt har det varit blekt. Birgitta Stenberg (skrev boken Apelsinmannen när verklighetens Apelsinman dött och därför inte kunde försvara sig) ägnade mycket tid åt alla orättvisor hon ansåg sig ha varit utsatt för. Dessutom gjorde hon reklam för ett av de partier som ställer upp i höstens val.
För att travestera ett uttalande från den f.d. partiledaren C. H. Hermansson: ”Någon djävla ordning får det vara i ett radioprogram.”