Glesbygden i valrörelsen

Måndagen den 23 augusti uppmärksammades glesbygden i valrörelsen. Det blev cirka tio minuter i SVT:s Aktuellt. Peter Eriksson och Maud Olofsson drabbade samman i en duell.
Det vore en överdrift att säga att den gjorde glesbygdsbor klokare. Snarare underströk den det ringa intresset för glesbygden, både bland medier och partier.

Ändå började det bra. SVT inledde med att visa ett reportage från Hällefors i Bergslagen, och där kom många glesbygdsproblem verkligen fram. Ungdomar fick frågor, om hur de ser på framtiden. Kommer de att bo kvar i Hällefors?
Alla tillfrågade svarade nej på det. "Det finns ju inga jobb" och "här finns ingenting att göra". Men det fanns ändå positiva inslag i reportaget. Aktuellt hade träffat en kvinnlig småföretagare, som flyttat till Hällefors från Stockholm och som kunde försörja sig genom att utöva flera yrken.
Det behövs dock ett stort tillskott av unga småföretagare för att vända utvecklingen i Hällefors och många andra kommuner med liknande problem. Människor i pensionsåldern utgör en allt större andel av befolkningen. Det leder till att antalet döda varje år är högre än antalet födda, och att befolkningen minskar, även om kommunen vissa år har klarat sig från utflyttningsöverskott.
En del kommuner i glesbygden börjar närma sig smärtgränsen. Det går inte driva kommunal verksamhet, om större delen av befolkningen är pensionärer varav många i behov av en hemtjänst, som har svårt rekrytera personal, eftersom det finns så få i arbetsför ålder. Vad göra då?

Men när Maud och Peter drog igång debatten, knöt de inte an till reportaget utan körde sina egna välkända mantran.Det var Peter som först fick ordet, och oavsett vilka frågor som ska behandlas, tycks han alltid börja med att klaga över jobbskatteavdragen. Tydligen menade han att de även orsakat problem för glesbygden. Maud kontrade med att ta upp rödgrönas förslag om kilometerskatt, och hon har i varje fall rätt i att den pålagan vållar mer obehag för glesbygden än jobbskatteavdragen.

Men Peter Eriksson menade, (på fullt allvar?) att kilometerskatten, som ju gör lastbilstransporter dyrare, ger konkurrensfördelar för järnvägen. Dämed skulle det bli möjligt att bygga nya järnvägar i glesbygden.

Verkligheten är annorlunda. Vi lär knappast få vara med om att glesbygden fylls av rallare, som lägger ut de nya spåren. Vi får vara glada, om det går att bevara de järnvägar vi har. Och det finns det förutsättningar för. Men mycket är gammalt och nedslitet och det finns ett stor behov av investeringar, både i räls och vagnpark. Men det blir inte lätt, om de rödgröna skulle förverkliga sina planer på höghastighetståg, . De är tänkta att binda samman miljonstäder men hjälper knappast Sveriges glesbygd. Och om de rödgröna ändå förverkligar de planerna,kommer det inte att finnas pengar över för att rusta upp den befintliga järnvägen.


Med tanke på att båda debattörerna vuxit upp i glesbygdsregioner, borde de ha åstadkommit mycket mer. De föredrog upprepa valrörelsens mantran framför att diskutera glesbygdens verkliga problem.

Det blev några minuter i Aktuellt. Blir det enda gången under valrörelsen som glesbygden uppmärksammas av SVT?