torsdag 23 september 2010

Om valet

Var det verkligen en lugn och saklig valrörelse med få övertramp? De flesta kommentatorer verkar tycka det.
Jag håller inte med. Visst förekom slag under bältet. Annonserna om hur mycket Filippa och Fredrick Reinfeldt skulle ha tjänat på jobbskatteavdraget, en kampanj som kulminerade med att Ibrahim Baylan i en debattatikel skrev att "statsministern i praktiken sätter likhetstecken mellan allmänintresset och sin egen privatekonomi."
På något märkligt sätt kunde tydligen alla Sveriges problem gå tillbaka på regeringens "jobbskatteavdrag åt de rika". Oavsett vilket ämne som skulle debatteras, hann det inte gå många sekunder, förrän Ylwa Johansson drog upp det.
Enligt en s-debattör berodde även tågolyckan (fordonet som rev upp flera järnvägsvagnar; en passagerare dog) på regeringens politik.

Socialdemokraterna måste ha blivit mer och mer desperata. Antikens romare,som ville bli valda, lockade med "Bröd och skådespel". Alla partier har varit frikostiga med att utdela "bröd" till viktiga väljargrupper som pensionärerna Men när Thomas Bodström lockade med att se till att Sverige får ett kommande EM i fotboll, så handlade det även om skådespel!

Vidare var det osmakligt utnyttja sjukdomsfall, i synnerhet som alla vet att Reinfeldt inte får kommentera individuella fall. Planerad och väl organiserad attack med en vänsterpartist i ledningen?
Det ledde till en viss återhämtning för de rödgröna. Därmed fick inte alliansen egen majoritet, och Reinfeldt får förmodligen bilda en minoritetsregering.
Det är inte bra!
Socialdemokraternas tillbakagång beror nog i första hand att deras sympatisörer aldrig accepterade koalitionen med V och MP. I norra Sverige gillade de inte MP, i södra V. Dessutom går inte klasskampsretoriken hem längre. Däremot har jag svårt förstå de allmänna klagomålen på Mona Sahlin, att hon inte är en ledartyp, att hon inte verkar tro på det hon säger, osv.

Med tanke på att skolan var en så viktig fråga, har det uttryckts förvåning över att det inte gick bättre för Jan Björklund. Men de som tycker så, har inte förstått hans liknelse med oceanångaren, som behöver tid på sig för att gira. Björklund har rätt i att det kommer att dröja, innan hans reformer ger resultat. Det dröjer flera år, innan de första lärarna från den nya lärarutbildning han håller på att införa kommer ut till skolorna. Och sedan ytterligare år, innan de påtagligt har höjt kunskapsnivån i skolan.
Rom byggdes inte på en dag!

Inga kommentarer: