Nya partier för landsbygden

När jag röstade i valet i september, såg jag att det fanns valsedlar för ett parti som hette landsbygdsdemokraterna. Jag fann partiet i absolut sista minuten. Tydligen hade marknadsföringen misslyckats.

Men det är ändå intressant att det uppstår nya partier, inriktade på landsbygden. Det vittnar om att det på landsbygden finns ett missnöje med befintliga partiers intresse för de väljare som bor där, vilket i sin tur kan sammanhänga med den negativa befolkningsutvecklingen utanför storstadsregionerna.
Traditionellt har ju centerpartiet varit partiet för landsbygden. Men ingen tvekan om att dagens centerparti gör något annorlunda prioriteringar.

Eftersom landsbygdspartiet uppenbarligen inte nådde ut till väljarna, var det inte överraskande att det inte blev någon större framgång i valet. Målet var ändå att komma över fyra procent, men det fick snarare 0,04 procent. Trots det, ansåg partiet sig tillfreds med resultatet.
Vad ville landsbygdspartiet åstadkomma? På hemsidan nämns att förbättra ”grundläggande infrastruktur, service och kulturutbud genom att vinster från skog, malm och energiproduktion kommer landsbygdens befolkning till del”.

Partiet vänder sig mot drivmedelsbeskattningen. Ett allmänt mål är att få en ”levande, fungerande landsbygd.” Bortsett från drivmedelsskatten är det mesta mycket allmänt hållet. Men det finns ett påtagligt intresse för en annan aktuell fråga, ”rovdjuren”. Partiet finner det viktigt att förhindra konflikter mellan rovdjur och människa. Med rovdjur syftar landsbygdspartiet uppenbarligen på vargen.

Det bildades faktiskt ytterligare ett parti för landsbygden under valåret. Det fick helt enkelt namnet landsbygdspartiet. Eftersom det är dyrt och svårt för nybörjare att nå ut till väljarna, finns det viss anledning att fråga sig, varför initiativtagarna till dessa partier inte gick ut tillsammans och bildade ett gemensamt parti. De har samma grundläggande budskap: landsbygden har försummats; det ska vara möjligt att kunna leva på landsbygden; båda tar upp landsbygdens naturtillgångar (jord, skog, mineraler). Båda talar om vårt kulturarv.
Landsbygdspartiet profilerar sig dock med ett antal ställningstaganden och förslag genom hela den politiska agendan: Nej till FRA-lagen, nytt skattesystem kallat faktureringsskatt, (vad innebär det?), medborgarlön där de första 60.000:- per år är helt skattefria. (Vad skulle det kosta?). Ingen fastighetsavgift eller moms (momsen är ju statsbudgets viktigaste inkomst). Eftersom statens inkomster reducerats till ett minimum, löser landsbygdspartiet det problemet genom att banta ned ”den offantliga offentliga förvaltningen till ett minimum” och tillägger att ”kommunerna och landstingens uppgifter i vårt samhällssystem kommer att ses över mycket noggrant”.För att uttrycka sig en aning försiktigt: Om landsbygdspartiet finns kvar inför valet 2014, bör partiprogrammet omarbetas och få ett något mer realistiskt innehåll.

Det finns ytterligare en likhet mellan dessa partier. Båda tycks utgå från att det är landsbygdens råvaror och naturtillgångar, som ska rädda den. Det räcker inte. Landsbygden måste få del av den nya tiden, kunskaps- och informationssamhället. Det måste vara möjligt att med hjälp av ny teknik kunna leva i glesbygden. Vi måste också acceptera möjligheterna att pendla på längre avstånd genom förbättrade kommunikationer.
Landsbygden kan inte överleva på produktion av mat och råvaror.