Saab kommer inte att få sålt det antal bilar som företaget räknat med. Försäljningen har gått sämre än väntat. Det är trist men inte helt oväntat. För vem hade trott att den nye holländske ägaren, vars meriter inskränkte sig till att med förlust tillverka ett litet antal lyxbilar årligen, skulle kunna få Saab på fötter igen?

Nu blir det nya förluster och kanske en ny kris med hot om nedläggning.

”När det går bra för Volvo, så går det bra för Sverige.”
Så sa Gunnar Sträng, legendarisk finansminister under många år. Därmed gav han uttryck för Sverige beroende av sin bilindustri. Det är vi fortfarande, även om läget är något annorlunda.
Och till det annorlunda hör att det är tveksamt, om vi kan säga att vi har en svensk bilindustri. För följande har hänt:
Volvo, ryggraden i svensk bilindustri har kluvits i två delar. Volvo Personbilar, den ena delen, såldes till Ford. Den Volvodelen var i början det mest lönsamma i Ford. Men när Volvo, liksom övriga Ford, gick med förlust sålde Ford personvagnsdelen till ett kinesiskt företag.
Övriga Volvo, som framför allt består av Volvo Lastvagnar, gav sig med personbilspengarna ut på marknaden för att göra nyförvärv. I första hand köptes lastvagnsdelen i Renault, men då ville fransmännen ha betalt i Volvoaktier. Det lyckades med följden att Renault blev störste ägaren av Volvoaktier.

Det finns ännu ett svenskt företag, som tillverkar lastbilar, nämligen Scania. När Volvo efter försäljningen av personbilsdelen hade mycket pengar i kassan, gjorde det svenska företaget ett försök att köpa Scania. Det ledde till visst missnöje inom Scania. Men köpet stoppades av EU, som tyckte att Volvo skulle bli alltför dominerande på den svenska lastbilsmarknaden. Det gav Volkswagen en chans, så i dag är den tyska jätten huvudägare i Scania.
Alltså:
Volvo personbilar: ett kinesiskt företag
Volvo lastvagnar: fransk dominans
Scania: tysk dominans
Saab: Holländsk ägare, möjligen uppbackad av ryskt kapital
Så, har vi en svensk bilindustri?