Sverige har fått en landsbygdsminister.

Eskil Erlandsson, jordbruksministern i regeringen, byter titel och är i fortsättningen landsbygdsminister. Hans departement, jordbruksdepartementet, byter namn och blir i stället landsbygdsdepartementet. Den senare förändringen kommer dock inte att träda i kraft före årsskiftet 2010/2011. Eskil Erlandsson skall dock redan nu tituleras landsbygdsminister.

Innebär detta en förändrad politik, när det gäller glesbygdsfrågor?
Erlandsson säger så här:
"Jag vill skapa förutsättningar för fler jobb på landsbygden, öka möjligheterna att driva företag och göra det mer attraktivt att bo i hela landet.Jordbruket är fortfarande i mångt och mycket motorn för landsbygdsföretagandet och därför vill jag öka konkurrenskraften för bönderna, utveckla min Matlandsvision och fortsätta att regelförenkla".
Det är tveksamt om satsningar på jordbruk leder till fler jobb. Sysselsättningen inom jordbruket har ju minskat alltsedan industrialismens genombrott.

Erlandsson fick också frågan om namnbytet innebär en nedprioritering av jordbruket. På det svarade han:
”Nej, tvärtom. Lantbrukarna är företagarmotorn på landsbygden, som är beroende av att villkoren på landsbygden blir bättre. Jag är tydlig med att jag vill öka konkurrenskraften för jordbruket. Jag vill öka den svenska matproduktionen och produktionen av grön energi på den svenska landsbygden”.

Erlandsson menar tydligen att glesbygden skall räddas genom ytterligare produktion av råvaror, dels från det traditionella jordbruket, dels energiråvaror. Han säger inget konkret om satsningar utanför denna trånga sektor.
Men låt oss avvakta och se, om det händer något mer!

För övrigt hade ”God Morgon Sverige” ett intressant och mer realistiskt inslag om glesbygdsfrågorna den 10 augusti. Budskapet var bl.a. att för en stor del av glesbygden måste loppet betraktas som kört: Även om det skulle tillkomma ett och annat företag i hårt drabbade regioner, är det i det närmaste omöjligt att bryta den nedåtgående kurvan på grund av att den mångåriga utflyttningen har gjort att det finns alldeles för få människor kvar i reproduktiv ålder (alltså "barnafödande ålder").
I programmet nämndes en annan intressant aspekt. Valet i september innebar att en majoritet av riksdagens ledamöter nu kommer från de tre storstadsregionerna. Övriga Sverige befinner sig i minoritet. Riksdagsledamöter från storstäderna har svårt att förstå situationen i glesbygden. När de är hemma och tar helgdagspromenader är de vana vid att vara omgivna av småbarnsföräldrar med barnvagnar. Sverige består av två världar, vinnare och förlorare.
Men igen. Låt oss hoppas att erlandsssons nya titel ändå betyder någonting!