Kan det igen bli aktuellt med tvångsevakuering av människor?

39 november var det sista arbetsdagen för 11 anställda på ett företag i den lilla bruksorten Lesjöfors.
Deras företag lades ned, och alla blev arbetslösa.
Ägaren stängde porten, trots att det funnits intressenter, som velat driva verksamheten vidare.
”Det är åt pipsvängen att lägga ned, då det funnits möjligheter att fortsätta”, sa Metalls ombudsman.
Det blev 11 nya arbetslösa, lagom till jul.

Lokaltidningen hade förgäves sökt företagets vd flera gånger – men utan resultat.
Men vem fäster sig vid en sådan liten notis i tidningen? Det handlar ju bara om elva personer på en ort, som förmodligen är helt okänd för de flesta?

Men låt oss vända på det.
Säg, att det i stället handlade om 1500,som blev arbetslösa i Stockholm på ett stort företag, som bestämt sig för att slå igen, trots att det fanns intresserade som velat fortsätta driften.
Och att Aftonbladet och Expressen jagat företagets vd,som gjort sig oanträffbar.
Då kan vi vara säkra på att det hade blivit jätterubriker i tidningar och stora inslag i TV.
De som invänder med att ”nu handlar det ju om 1500, och då är det en annan sak” har naturligtvis rätt.
Men på ett sätt har de fel.
För 11 i Lesjöfors är minst lika mycket som 1500 i Stockholm.
Lesjöfors är en liten bruksort med en redan hög arbetslöshet.
Elva nya arbetslösa är ett hårt slag.
Stockholm är en miljonstad. Visst, att 1500 plötsligt blir arbetslösa, är tufft för dem som råkar ut för det.
Men det drabbar inte Stockholm hårdare än de 11 arbetslösa i Lesjöfors.
Och i Stockholm, som växer kraftigt, finns det många jobb.
I Lesjöfors är läget helt annorlunda.

Lesjöfors är en del av kommunen Filipstad, vars befolkning har halverats på cirka 40 år
Från 20000 till 10000.
Ungdomarna flyttar.
Snart finns bara gamla kvar, som inte kan flytta.
Förr i tiden kunde det hända att staten tvångsevakuerade kvarvarande invånare på vissa orter.
Kan det bli aktuellt igen?