Bråk om skatteutjämningsbidraget?

Nu var det länge sedan jag skrev om glesbygdsproblematiken. Det skulle kunna tolkas som att problemen ej längre är så akuta.
Tyvärr förhåller det sig inte så.
Befolkningen i glesbygdskommunerna fortsätter att minska, och koncentrationen till storstadsregionerna fortsätter. Stockholmsregionens årliga tillväxt motsvarar en medelstor svensk stad. Stockholm planerar för att regionen kommer att ha 2,5 miljoner invånare. I dag hörde jag i radions P1 ett annat mått. Stockholmsregionen har sedan 1990-talet vuxit ”med ett helt Göteborg”.
Värst är att de som nämner sådana jämförelser inte tycks mena att en sådan utveckling på något sätt är negativ. Tvärtom! Det är enbart glädjande!
Så håll ut glesbygdsbor! På lite längre sikt blir vi alla stockholmare.

En fråga har börjat oroa glesbygdskommuner. Det är det s.k. skatteutjämningsbidraget. Tanken är ju att rika kommuner ska ge ett bidrag till de som är fattiga. Men de rika protesterar. Stockholm har gått ett steg längre. Stadens politiker inte bara hävdar att utjämningstanken är oskälig. Man demonstrerade för cirka två år sedan genom att inte balansera budgeten utan låta den få det underskott, som motsvarade det utjämningsbidrag, som Stockholm skulle betala. Genom underbalanseringen bröt Stockholm mot kommunallagen.

Tyvärr tycks det vara så att de rika kommunerna inte har klart för sig situationen i glesbygdskommunerna, där kanske mer än halva befolkningen inte förvärvsarbetar, varav många är pensionärer. Per invånare blir det höga utgifter för service, medan inkomsterna är låga. Det blir svårt att göra det kommunerna är skyldiga att göra. De ungdomar som finns får ändå sin service, dagis, grundskola och kanske också gymnasium. Sedan försvinner de och hamnar så småningom – i Stockholm. Kan inte huvudstaden betala några kronor för det vi lagt ned på de blivande stockholmarna?