Kommer var tionde 18-åring att vara ett f.d. ensamkommande flyktingbarn?

Jag har sett nya inlägg om konsekvenserna av det kraftiga ökningen av ”ensamkommande flyktingbarn”, Om den stigande trenden fortsätter kommer var tionde 18-åring i Sverige att vara ett f.d. ”ensamkommande flyktingbarn”. Det blir ju kommunernas socialtjänst som får ta ansvaret. Men där råder sedan flera år kris. Sju av tio socialsekreterare i Västra Götaland har övervägt att byta jobb. Läget har förvärrats kontinuerligt, med stress, sjukskrivningar och hög personalomsättning. Handläggningen av ärenden drar ut på tiden, och antalet klagomål på socialtjänsten har ökat. Att beslut blir liggande kan få ödesdigra följder. Det är denna slutkörda yrkesgrupp som ska ta hand om och placera det växande antalet ”ensamkommande flyktingbarn”. I ett internt dokument från socialförvaltningen i Göteborg beskrivs läget som ”allvarligt” och ”akut”, inte minst för att boendeplatserna inte räcker till. Men fortfarande drar sig cheferna för att säga sanningen. När enhetschefen Louise Parbring med ansvar för just de ensamkommande, intervjuades av Göteborgsposten, så hette det att ”det inte är så himla många egentligen”, att det var en ”omsorgskrävande grupp” men ”ingen besvärlig grupp egentligen, utan en fantastisk resurs”.(Var hon rädd för att bli anklagad för rasism?) De som arbetar ute på fältet förnekar inte att det är möjligt åstadkomma förbättringar genom organisatoriska förbättringar och mer pengar till socialtjänsten. Men det räcker inte för att lösa det synnerligen akuta problemet med den kraftiga ökningen av ensamkommande flyktingbarn. Värst av allt är dock försöken förneka problemen: ”Inga problem, flyktingbarnen är ju en resurs!” Men sanningen kommer fram i ”interna dokument", som aldrig skulle ha nått allmänheten. Trist!