"Vi skjuter dem så snart vi får tag i dem!"

Det var inte lätt att vara tysk 1945 och några år framåt. Jag minns ett radioprogram, i vilket en kvinnlig författare berättade om ett besök i Holland 1946. Hon hade blivit trött och utropade därför när hon och hennes sällskap kommit in på ett cafè, där de kunde få vila sig ”Så skööönt” Men det blev helt tyst bland övriga cafégäster. Hon var övertygad om att de tog hennes svenska ”skönt” för det tyska ordet ”schön” och därför trodde att hon var tyska. Ända in på 1950-talet kunde tyskar, som turistade i länder, som varit ockuperade av Hitlertyskland, råka ut för trakasserier. Men värst var det 1945, när det stod klart att Hitlertyskland höll på att rasa samman, och diskussionen kommit igång om vad man skulle göra med nazistpotentater som fortfarande var på fri fot. Det var inte ovanligt att ministrar eller presidenter från segrarnationerna helt enkelt sa: ”Vi skjuter dem så snart vi får tag på dem!” Något senare tyckte framför allt amerikanska ministrar att man borde skapa en domstol, där ledande nazister kunde bli åtalade och dömda för sina förbrytelser. Men detta ville absolut inte Storbritannien gå med på. Brittiska ministrar från premiärminister Churchill i toppen fortsatte att föredra ”snabbare” lösningar som alla gick ut på att nazisterna skulle avrättas snarast möjligt. Möjligen skulle nazistledarna kunna bli tröstade med att det lästes upp en anklagelseakt, innan avrättningen ägde rum. Än mer häpnadsväckande var att britterna på fullt allvar också föreslog att man kunde slippa bekymret att lägga ned tid och pengar på en domstol genom att låta befolkningarna i de befriade länderna ”ta hand om” bestraffningen. Britterna förordade alltså lynchning! De hade räknat med att få stöd av Stalin, som under ett möte i Teheran med brittiska och amerikanska kolleger hade utbringat en skål för ”att samtliga tyska krigsförbrytare bestraffas snarast möjligt. Jag höjer min skål för exekutionsplutonernas rättvisa”. Enligt Stalins beräkningar skulle världen befrias från cirka 50000 tyskar, huvudsakligen militärer. Stalin sa senare att det var ett skämt. Men eftersom även Stalin ville att nazistförbrytarnas öde skulle avgöras i en domstol, fick även britterna acceptera det. Storbritannien, Frankrike, USA och Sovjetunionen hade tagit över förvaltningen av Tyskland. Nu fick de också ta hand om utformningen av den domstol som skulle döma de grövsta nazistförbrytarna. Men flera av dem fanns inte kvar. Hitler, Goebbels och Himmler hade begått självmord. Martin Borman var försvunnen, men kom att dömas i sin frånvaro. Däremot var Hermann Göring synnerligen levande och kom att bli den främste tysken i den nya domstol, som skapades i Nürnberg och kom att kallas Nürnbergtribunalen. Där åtalades 22 ledande nazister. Från början var ytterligare en åtalad, men han lyckades begå självmord i sin cell. 13 av dem dömdes till döden genom hängning. Avrättningarna blev ingen succé; de var snarare en skandal, som tystades ned. Vid en rätt utförd hängning ska en halskota gå av, varvid den dömde avlider direkt. Men fallhöjden var otillräcklig, så flera dömda blev snarare strypta än hängda. Göring blev dock varken strypt eller hängd. Några timmar innan föreställningen skulle börja, bet han sönder en giftampull han hade i sin mun. Göring dog direkt. Många tyckte att han en sista gång hade lyckats besegra sina motståndare. Det blev naturligtvis många spekulationer om hur han kommit över ampullen. Enligt en kan det ha varit hans hustru som haft den med sig, när hon kom för att säga adjö till honom. Hon kan ha haft den i sin mun, när de för sista gången kysste varandra. Göring var under första världskriget ett mycket framgångsrik stridsflygare. När Hitler tog makten i Tyskland, blev Göring chef för tyska flygvapnet och förbättrade dess kapacitet. Men han hade ett stort problem. Han hade sårats under Hitlers ”ölkällarkupp” och fått morfin mot smärtorna. Göring blev morfinmissbrukare. När Tyskland började få motgångar i kriget, var det lätt att skylla på morfinisten Göring. Men det är fel. I själva verket var det tack vare honom som Tyskland hade stora framgångar i början av kriget. Han konstruerade en ny form av samverkan mellan flyg och markstridskrafter, som blev en chock för motståndarna. När Hitler ville börja bomba London, protesterade Göring, som ville fortsätta slå mot brittiska flygbaser. Hitler begick ett stort misstag och Göring fick skulden. Han fick också kritik för att det tyska flyget inte hade kunnat rädda tyskarna vid Stalingrad, men också det är fel. Däremot begick Göring krigsförbrytelser. Han låg bakom den s.k. ”Hungerplanen”, som gick ut på att svälta ihjäl miljontals ryssar. Och Göring accepterade utrotningen av judarna.