Om en president som har problem med frihetskämpar.

Makthavarna i land X arresterar och torterar medborgare, som uttrycker minsta lilla missnöje mot regimen. Presidenten är en f.d. ögonläkare, som roar sig med att plocka ut ögonen på oppositionella medborgare. De som utsatts för den operationen blir tydlige "snälla” medborgare. I varje fall kommer det inte några rapporter om att de fortsatt att kritisera regimen. Men regimen har ett stort problem med en stad i södra delen av landet. Där pågår det faktiskt ett uppror, som bara fortsätter, trots att staden utsatts för massiva bombningar av landets flygvapen. Upprorsmakarna har till och med lyckats få flera andra städer att ansluta sig till upproret. Det fick presidenten att vända sig till en av stormakterna. Han beskrev läget för sin presidentkollega: ”Vladimir, det här kan ställa till med problem för örlogsbasen, som ni har fått anlägga på vårt territorium. Du måste hjälpa till med att bomba upprorsmakarna!” Nu blev det fart på bombningarna! Upprorsmakarna, som nog snarare är en del av en befrielserörelse pressades tillbaka. Men i den där upproriska staden gav de inte upp, trots att bombarna medvetet bombade sönder sjukhus, skolor och rödakorslastbilar, som fått löfte om att leverera mediciner, rent vatten och mycket annat gods. Nu fick den f.d. ögonläkaren, som blivit president, internationell kritik. Bombningarna var krigsförbrytelser, och presidenten riskerade bli åtalad. Men då fick han en idé. Han meddelade: ”Av humanitära skäl kommer bombningarna upphöra i 48 timmar. Alla skall ha möjlighet ta sig bort från stridsområden utan att riskera bli dödade.” Nu avtog kritiken mot honom, risken för åtal hade minskat. Men han hoppades också på att, till sist, de där irriterande frihetskämparna skulle ge upp, att frestelsen att ta sig ut skulle bli för stor. Sedan kan hans egna soldater marschera in. Hur gick det?