Håkan Juholt om glesbygden.

Socialdemokraterna har fått en ny partiledare, Håkan Juholt. Med vissa förväntningar har jag läst hans långa installationstal för att få en uppfattning om hur mycket utrymme han gav åt glesbygdsproblematiken. Han kommer ju från ett län, där några kommuner har problem.
Det blev en stor besvikelse.

Håkan Juholt berörde många politikområden.
Några fick stort utrymme. Den offentliga sektorn, ungdomsarbetslösheten, segregationen, skolan, pensionssystemet, storstädernas problem.
Men han lyckades att nästan inte säga någonting om glesbygden.
Och när han äntligen tog några ord i sin mun, som kunde tänkas ha med det att göra, blev det underligt:
”Och vi måste se hela Sverige med dess pulserande storstadsområden, medelstora städer, bruksorterna och den mjuka landsbygden.”
Vadå mjuka landsbygden?
Han tillade:
”Vi är förnuftiga nog att inte ställa det ena mot det andra.
Vi tar de vidgade klyftorna mellan stad och land på allvar.
Men vi ser också rikedomen i glesbygden och fattigdomen i storstaden.”
Efter ett erkännande om att klyftorna mellan stad och land vidgas, skyndar han sig att invända att det finns ju rikedom i glesbygden och fattigdom i storstaden.

Detta var allt Juholt hade att säga.
Cirka två minuter av ett mycket långt tal.
Juholt prioriterar definitivt inte glesbygdens problem. Det är viktigare att tunnelbanan fungerar.