Statliga besparingar fortsätter gå ut överglesbygden.

Migrationsverket har beslutat att stänga flyktingförläggningen i Vilhelmina. Den har tagit emot 320 asylsökande. Stängningen får många negativa följder för den lilla glesbygdskommunen, där snart 70 lägenheter står tomma. Nio jobb, personalen på förläggningen, försvinner direkt. Men kommunen har kommit fram till att stängningen leder till att minst 20 arbetstillfälle försvinner. Det rör sig om personal inom vården, i affärer eller i skolan.
Flyktingförläggningen har dessutom bidragit till att den negativa befolkningsutvecklingen vänt. Cirka 100 flyktingar har blivit kvar i kommunen efter att ha fått uppehållstillstånd, trots att de flesta kommer från länder med helt annat klimat och annorlunda kultur.
Det tyder på att de har trivts i Vilhelmina. Många har uttryckligen vittnat om att de fått ett positivt mottagande. ”Folk hälsar på oss, vi känner oss välkomna här”
Vilhelminabor har tydligen förstått att kommunen haft nytta av förläggningen.

Varför vill Migrationsverket lägga ned den?
Uppenbarligen anses den vara för liten. Migrationsverket har uppmanat Vilhelmina att ta emot fler flyktingar, helst 700. Det har inte Vilhelmina kapacitet att göra Det har även uttryckts önskemål om att kommuner ska kunna ta emot 2000 flyktingar. Då kommer flyktingmottagningen att koncentreras till ett fåtal kommuner med stor kapacitet. Migrationsverket menar att detta leder till besparingar.Men självklart riskerar en sådan storskalighet att vålla problem, både för kommuninvånare och flyktingar.

Migrationsverkets centraliseringsiver har yttrat sig på många andra sätt. I Värmland infördes ett system, som innebar att personal, som arbetat på olika förläggningar i länet, ändå ska ha sin arbetsplats i Karlstad. Därefter genomfördes samma system för de asylsökandes språkundervisning. Flyktingar på förläggningarna skall alltså åka in till Karlstad för att få lära sig svenska. Båda reformerna innebär i praktiken att jobb försvinner i kommuner, som i allmänhet är glesbygdskommuner. Självfallet ställer det myckna åkandet även till med problem för asylsökande, som ska lära sig svenska. För barnfamiljer är risken stor att endast en av makarna kan åka iväg till språkundervisningen, medan den andra får ta hand om barnen. Ingen tvekan om vilket kön som drabbas!
Men Migrationsverket är inte den enda myndigheten, som ger sig på glesbygdskommuner, när det ska sparas. Många sådana kommuner har förlorat sitt skattekontor. Och när det nu är Försäkringskassans tur att spara, kan cheferna i Stockholm inte komma på någon annan lösning än dra in –(just det!) lokalkontoren. Visserligen har en minister anmärkt att det borde finnas fler lösningar, men har det någon effekt på beslutsfattarna? I stället borde regeringen utfärda direktiv till alla myndigheter att slå vakt om det som eventuellt finns kvar på lokal nivå i glesbygdskommunena.

Staten för ej längre någon regionalpolitik. Ordet ”regionalpolitik” har blivit ett skällsord, nyttjat av Stockholmspolitiker som en anklagelse vid det fåtal tillfällen beslut har gått emot stockholmsintressen. Och vi kan knappast förvänta oss en pånyttfödd regionalpolitik. Men det borde vara möjligt att förhindra att statliga myndigheter i varje fall inte omedelbart väljer det lilla som finns kvar i glesbygden, när det ska sparas.