Juholt stannar men reser.

Nej, det blir inget partiledarbyte i S, trots att många prognoser tydde på det under torsdagen före Verställande Utskottets (VU)möte under fredagen.
Vad omsvängningen berodde på vet vi ganska säkert, även om nitiska socialdemokrater nu försöker dölja det.

Huvudförklaringarna lyder:

1. Juholt vägrade avgå.
Han kunde ju stödja sig på att han valts av partikongressen. VU hade inte rätt att avsätta honom. Endast en ny partikongress kunde göra det liksom att utse ny partiordförande. VU hamnade därmed i en mycket svår situation.

2. Juholt lyckades få stöd av Skåne.
Ganska säkert ansåg flertalet partidistrikt under torsdagen att Juholt borde avgå. Därför hade några VU-ledamöter fått uppdraget att ”övertala” honom att frivilligt träda tillbaka. Juholt var onekligen utsatt för ett hårt tryck, men han visade igen vilken tuffing han är. Han samtalade enskilt med enskilda distrikt och lyckades förmå Skåne, ett vänsterdistrikt som vänt sig från honom, att ändra sig igen och därmed stödja honom.

Nu går högsta S-strategin ut på att
1.bagatellisera Juholts tillkortakommanden och att inte minst skylla på ”mediadrevet”.

Visst, naturligtvis är det inte medierna, som ska avsätta politiker. Och visst, Juholt har inte beslagits med brottslig verksamhet. Men det media grävt fram om honom visar att han uppträtt högst olämpligt med tanke på att han är partiledare och statsministerkandidat. Dessutom har han kört över och förolämpat egna partikamrater (Främst Morgan Johansson).

2. Sluta upp bakom Juholt.

Det är naturligt. Men den plötsliga enigheten kring hans namn ter sig märklig med tanke på situationen timmarna innan VU fredageftermiddag förkunnade sitt beslut.

3. Förnekandet av att det finns falangstrider inom partiet.

Här knep partisekretare Carin Jämtin guldmedaljen i flera framträdanden, där hon blankt förnekade att det finns höger- eller vänsterfraktioner i partiet, trots att dessa framträtt öppet i debattartiklar och debattprogram i etermedia!
Naturligtvis talar hon mot bättre vetande!
Inte höjer det hennes anseende!


Nu har Juholt börjat åka runt på sin odyssé, där han skall bevisa sin duglighet. Det gör han tydligen bland annat genom att gå segrande fram i armbrytningsdueller med delar av publiken.

Kommer han att lyckas?
En vanlig uppfattning är att han inte gör det. Upprördheten mot vad han gjort är alltför stor.
Men de som tror så bortser från att det är nästan tre år till valet. Mycket kommer att hända, och hans många tabbar hamnar i skuggan av större händelser.
Dessutom är han en demagog som kan blända många.

Allianspartierna kanske gnuggar händerna över Sifoundersökningen, som visade att S tappade hela 8% av väljarna på grund av Juholt. Men då glömmer de att S veckan innan var uppe i 35 % och hade ryckt ifrån moderaterna.