Den svenska läkemedelsindustins nedgång och fall.

Svensk forskning har drabbats av ett hårt slag: Astra Zeneca stänger sin forskningsavdelning i Södertälje. 1200 viktiga jobb försvinner. Dessutom blir det neddragningar i Mölndal.
För bara några år sedan hade företaget cirka 14000 anställda i Sverige. Om två år handlar det om 5000.
Vem hade kunnat tro att det skulle gå så illa? Det var ju just kunskapsintensiva företag, som var framtiden för Sverige.

När Astra lanserade magmedicinen Losec visade den sig vara en fullträff, som efterfrågades över hela världen. Pillerfabriken i Södertälje hade mycket att göra!
Därför överraskades många, när beskeder kom att Astra skulle gå samman med det brittiska företaget Zeneca. Jag minns fortfarande en intervju i tv, där projektet presenterades. Företrädaren för Zeneca hade lärt sig ett par svenska ord, som han använde sig av. Viktigare var uppgiften att huvudkontoret (naturligtvis!) skulle ligga i United Kingdom, men att Sverige skulle få mycket av forskningen.

Motivet för sammanslagningen sades vara behovet av att bli ett större företag för att ha råd att forska fram nya läkemedel.
Men det visade sig att AZN (förkortningen för det sammanslagna företaget) fick svårt att lansera nya lyckosamma piller. Det blev ingen ny succé a la Losec. Framför allt är det forskningsavdelningen i Södertälje som misslyckats.
Sägs det.
I det från början svensk-brittiska företaget sitter numera endast en enda svensk representant i styrelsen. Hur har det kunnat bli så?
Sverige hade också ett annat stort läkemedelsföretag, som likaledes utplånats efter en internationell fusion, Pharmacia. Från början var det ett statligt företag, men det börsnoterades och blev en riktig folkaktie.
Företaget gick bra på börsen, och framtidsutsikterna verkade ljusa. Men en dag meddelades det att Pharmacia skulle gå samman med amerikanska företaget Upjohn.
Jag minns även den presentationen i tv. Upjohns man var skallig, och pratade förtroendeingivande, men det var nog många, som fick sina onda aningar. Företagets huvudkontor skulle ligga i United Kingdom. Kanske för att det skulle se ut som om varken Sverige eller USA gynnades.
Men den fusionen blev ett fiasko från starten. Framgångarna uteblev. Så flyttades huvudkontoret till USA. Företaget fick en ny vd, en tuffing. Den skallige mannen i Upjohn försvann, och det blev neddragningar av forskningen i Sverige.
Till sist köpte Pfizer, världens största läkemedelsföretag, det som återstod av det svensk-amerikanska företaget. Därmed fanns det ingenting kvar av gamla Pharmacia.
Globaliseringen har skyndat på sammanslagningar av företag, som förvandlats till internationella koncerner. Resultatet blir inte alltid framgångsrikt. Var det verkligen bra för Sverige att Asea blev ABB genom sammanslagningen med schweiziska Brown Boveri? Den svenska läkemedelsindustrin är ett annat exempel.