Vad menas med en feministisk utrikespolitik?

Natodebatten håller i sig. En opinionsundersökning har nyligen visat att för första gången finns det en majoritet för att Sverige ska gå in i Nato. Det har rört upp alla politiker som lider av "Natonoja" och dom är många. Tyvärr baseras deras noja på okunnighet och vanföreställningar om vad Nato egentligen är. Ett utmärkt exempel är vänsterpartiets partisekreterare, som anklagade "Natogeneralerna" för att ligga bakom beslutet att ingripa i Kosovo-konflikten och bomba Serbien. I själva verket var det precis tvärtom! Natogeneralerna visste hur besvärligt det skulle bli och avrådde.

Det är inte alls förvånande att det finns en majoritet för svenskt Nato-inträde. Nedskärningarna i det svenska försvaret innebär att vi inte kan försvara oss av egen kraft.  Men viktigare är att vi sedan länge  har ett så starkt samarbete med Nato att vi strängt taget är en del av organisationen.
MEN i motsats till medlemsländerna kan vi inte begära hjälp, om vi skulle bli angripna.

                            Nu har förskräckta Nato-motståndare upptäckt ett nytt argument för att vi ska stå utanför. Ett medlemskap i Nato skulle förhindra oss från att bedriva en "feministisk utrikespolitik"  
Vad i all världen menas med en "feministisk utrikespolitik"? Innebär det att t.ex. Norges och Danmarks utrikespolitik (de är båda Natomedlemmar) är annorlunda än Sveriges?
Tänk att begreppet feminism ska användas i en massa sammanhang, där det inte hör hemma!

Tänk om Natomotståndarna någon gång kunde inse att Nato har en demokratisk struktur. Demokratiskt valda ombud fattar beslut som baseras på majoritetsprincipen. Om det finns någon substans i begreppet feministisk utrikespolitik har Sverige möjlighet att som Natomedlem propagera för den och få se den genomförd i andra Natoländer.