Varför inte folkomröstning om höghastighetståg och storregioner?

Höghastighetstågen har aktualiserats igen: En utredning har kommit fram till att det visserligen kostar skjortan, men snabbtågen behövs ändå. Utredningen har även föreslagit att banan ska gå över Jönköping, vilket får politikerna där att jubla. Desto lessnare blev kollegerna i Växjö, som räknat med att snabbtågen skulle landa i deras kommun. Så blir det inte. Men Jönköping borde skruva ned förväntningarna. Det kan bli så att projektet höghastighetståg läggs ned. I så fall ett lyckligt slut på en sorglig historia! En orsak är att utredarna upptäckt att projektet blir 90 MILJARDER dyrare än beräknat. Det har fått politiker att dra åt sig öronen. Ett parti, liberalerna, säger nu NEJ till projektet. Bra! Fler kommer säkert att följa exemplet. Det märkliga är att så många stött projektet, trots att det finns fakta som pekar på att höghastighetståg i Sverige aldrig kan bära sina kostnader – helt enkelt för att vi är ett glest befolkat land. Spanska utredare kom fram till samma resultat för Spanien, trots att befolkningstätheten där är större. Det finns ju ett annat STARKT skäl för att säga ”Nej tack” till höghastighetståg: Behovet av reparationer av befintliga spår och ledningar. ”Något håller på att gå sönder i Sverige.” Så löd en slogan från soc.dem. inför valet 2014. Men det var inte förfallet inom SJ, som S syftade på den gången, trots att något går sönder mycket ofta hos SJ, och det kan leda till långa förseningar. Ibland tar reparationen så lång tid att en hel bandel måste stängas, och passagerarna får fortsätta med buss. Det uppskattas inte alltid av alla… Det är åratal av försummade reparationer, som måste klaras av! Det är rimligt att lägga ett antal miljarder på det i stället för på höghastighetståg! Det finns en annan fråga som väckt stor irritation bland gräsrötterna, förslaget att bilda storregioner. Det är meningen att de gamla länen ska försvinna och ersätts av sex storregioner. Syftet är säkert i första hand att spara pengar. Om vi granskar, hur rationaliseringar drabbat oss inom sjukvården, är det ingen tvekan om att de har kunnat äga rum utan att slå samman landstingen. När jag kom till Filipstad, fanns här fortfarande ett sjukhus. Det gick att få sjukvård dygnet runt, och det gick att bli röntgad i Filipstad. Men sjukhuset förvandlades snart till vårdcentral, som stänger klockan 17. Den som blir allvarligt sjuk på natten måste kalla på ambulans, som kör patienten till Centralsjukhuset i Karlstad. Skapandet av sex storregioner innebär att antalet residentstäder minskar från 21 till 6. I vissa län är motståndet mycket starkt och det kommer säkert att bli storbråk. Reformen innebär att det skapas en enormt stor norrlandsregion, som kommer att täcka mer än halva Sveriges yta. Eftersom Västernorrlands län försvinner, kommer invånare i Sundsvall, som tidigare haft Härnösand som residentstad, att få åka ända till Umeå (eller Luleå!) om de behöver besöka sin regionhuvudstad. Röster har höjts för att det måste bli folkomröstning om förslaget. I så fall borde det också bli folkomröstning om höghastighetstågen. Det vore en vinst om utredarna får klart för sig om väljarna verkligen prioriterar att åka tåg i 300 km i timmen framför att få SJ att rusta upp spår och ledningar. Blir det en kamp mellan storstäder och glesbygd?