Mellankrigstidens Tyskland och dagens Egypten

I Tyskland under mellankrigstiden var det stora politiska problemet att väljarna drogs till två ytterlighetspartier, kommunisterna och nazisterna. Avståndet mellan dem var stort; båda betraktade den andre som huvudfienden.

   Inget av dessa partier accepterade ett demokratiskt statsskick. Kampen mellan dem utspelade sig ofta i form av gatustrider, där många resulterade i dödsfall.

Till slut lyckades Hitler ta makten. Demokratin avskaffades och komminister, som inte hann gå under jorden, greps, avrättades eller hamnade i koncentrationsläger.

   I dag står i Egypten två presidentkandidater, som också representerar två ytterligheter, mot varandra. De fick flest röster, och de går därför vidare till en avgörande omgång. Den ene, Ahmed Shafiq, var den störtade Mubaraks siste statsminister och uttrycker sin beundran för honom. Han vill ha lugn och ordning i riket och lovar hårda tag mot dem som bråkar. Han fick 23 % i valet.
Den andre, Mohammad Mursi, kandiderar för muslimska brödraskapet. Med 25 % fick han flest röster av alla.
   Islamismen har fått en mycket starkare ställning än vad ungdomarna, som tog initiativ till revolutionen, kunnat föreställa sig. I parlamentet hörs till och med röster för att tillåta kvinnlig omskärelse och att sänka giftermålsåldern för kvinnor till 16 år.

Resultatet av första omgången tyder – precic som i mellankrigstidens Tyskland - på en polarisering av den politiska situationen En annan likhet är att ingen av kandidaterna har en klar demokratisk uppfattning. Kommer det att också leda till att införandet av demokrati inte blir av?

Ingen av kandidaterna har en stark ställning hos väljarna. Mursi hade med sina 25 % ändå 75 % emot sig.
   När väljarna röstar i andra omgången kommer mångas ställningstagande att grundas på en önskan att undvika något som är ännu värre.

Förmodligen blir valdeltagandet lågt.
Det var inte detta som de många på Tahrirtorget ville ha.