Limamötet - ett nytt fiasko?

I sista minuten lyckades man nå en överenskommelse under klimatmötet i Lima. Den lär vara lika urvattnad som tidigare uppgörelser. Limamötet var ju en förberedelse inför den stora konferensen i Paris, då det är meningen att nå resultat, som ska förhindra att jordens temperatur inte ökar med mer än två grader. I Sverige är partierna ganska överens om vad som krävs för att få ned utsläppen av växthusgaser till acceptabel nivå, så att vi lämnar vårt bidrag till målet högst två graders temperaturökning. Men ibland tänker jag på den där historien om elefanten och myran som gick över en bro. Myran sa: ”Det var hemskt vad bron gungar, när vi går över den.” Sverige är ju ett mycket litet land. Vår utsläppsminskning betyder ingenting i det globala sammanhanget. Det inser förmodligen även miljöpartiet, men genmäler att vi ska vara ett föredöme för andra länder. Men nog struntar de stora spelarna i våra ansträngningarna. De största bovarna är Kina och USA. Kineserna håller strängt taget på att förgifta sitt eget land genom den forcerade industrialiseringen. Dock har Kina lovat att minska på utsläppen – efter 2030. Fram till dess kommer den att öka! Det är lika illa med USA. President Clinton accepterade på sin tid Kyoto-överenskommelsen. Men så blev George W Bush president - och rev upp det Clinton lovat. Bush gav defter för påtryckningar från diverse grupper, som ville fortsätta bränna kol och olja. Frågan är om inte USA är en värre fara för jordens klimat än Kina. De kinesiska ledarna är nog medvetna om behovet att förändringar - men i USA tycks insikten bland de verkliga makthavarna i kongressen vara begränsad. Visserligen tillhör president Obama de som vet, men vad hjälper det? I kongressen – med republikansk majoritet – är det annorlunda. Vad sägs om en ledamot, som bestämt hävdar att ”Gud bestämmer över klimatet – det ska vi inte lägga oss i”? Den som tror att han är en ensam galning tar helt fel. I kongressen finns ledamöter som på fullt allvar tror att jorden inte är äldre än cirka 7000 år. Förutom dessa tokstollar är många kongressmedlemmar allierade med påtryckningsgrupper inom amerikansk industri, som frikostigt betalar ut stora summor för att kongressen ska gynna dem. De marknadsför också budskapet att det är helt OK att fortsätta släppa ut helt orenat kol i luften! Obama kan kanske skriva på ett avtal i Paris nästa år i hopp om att kunna gå förbi kongressen, som i så fall kommer ge ifrån sig ett ramaskri! Obama är i den märkliga situation att det finns åtskilliga kongressledamöter som är motståndare till allt han föreslår – oavsett vad det är. De har motarbetat honom från början, aldrig accepterat att han faktiskt är USA:s president. Klimatmötet i Frankrike nästa år kan sluta lika olyckligt som det i Köpenhamn.